Sida 367
6. Vexelström-maskiner och transformatorer
TEORIEN FÖR TRANSFORMATORERNA. 367
sätta, att ett analogt samband förefinnes mellan antalet Z kraft-linier i järnkärnans hela tvärskärning efter tiden t och deras maximi-antal Zm under hela perioden T, och således att
Z = Zm sin /2 n - = Zm sin «.
De elektromotoriska krafterna i de primära och sekundära ledningarna äro proportionel mot den hastighet Zf, hvarmed antalet kraftlinier förändras, eller med andra ord derivatan dZ : dt, och man har för dem uttrycken
Den största elektromotoriska kraften i den sekundära strömkretsen är således
_2«ntZn
.*-% - rn
Detta är dess numeriska värde, men naturligtvis är dess tecken positivt och negativt vid den ena och andra hälften af. perioden.
Den verksamma elektromotoriska kraften (se § 27) i den sekundära ledningen blifver
2 TV2 V2 '
om man inför antalet strömvexlingar # i sekunden i stället för perioden T.
Den verksamma strömstyrkan i den sekundära ledningen blifver, så framt det yttre motståndet r är induktionsfritt,
Jff ' TM ?7
.t -*-** n iVn&J-Jm
/y l A» (A» i
Den primära strömmens styrka är större än produkten af l : p och den sekundära strömmens styrka, och detta så mycket mera ju mindre transformatorn belastas.
Jämför man faserna för de elektromotoriska krafterna med faserna för den genom Z uttryckta induktionen, finner man, att de skilja sig med en fjärdedel af hela perioden T från hvarandra.
Införas nämligen i uttrycken för E19 Ei2 och Z för a successivt
värdena O,
Källa: Project Runeberg ·