Sida 403
7. Elektrisk belysning
BESKAFFENHETEN HOS KOLEN. 403
dynamometer-prineipen, hvarigenom verkan blefve proportionel med strömstyrkans qvadrat, så att regleringsapparaten erhöll större känslighet.
219. Beskaffenheten hos de för det elektriska ljuset använda kolen» - Det framgår af det föregående, att beskaffenheten hos de elektroder, mellan hvilka bågen alstras, är af ganska stort inflytande på ljusstyrkan och ljusets egenskaper i öfrigt. Davy gjorde vid sina försök bruk af träkol, som först glödgades och därefter släcktes i vatten och qvicksilfver. Träkolet är dock föga lämpligt för detta ändamål, enär det blott i temligen ringa grad leder strömmen samt därför upphettas och alltför snart förbrinner i fria luften. Det var således ett ganska väsentligt framsteg, när Foucault i stället införde bruket af s. k. retortkol, hvilket vid gasberedningen afsätter sig å retorternas inre ytor. Detta hårda och fasta kol är bättre ledare än träkol, upphettas därför mindre och blifver äfven varaktigare än detta. Men det är ojämnt, fortares därför oregelbundet, och ljusstyrkan vexlar oupphörligt. Detta beror på inblandningar af främmande ämnen, i synnerhet kisel. Man har försökt att förbättra kolspetsarne af retortkol genom att anbringa dem i ett alkalibad, som starkt upphettades, hvarefter de tvättades i kokande vatten och slutligen infördes i porslinsrör, upphettade till hvitglödning, hvarigenom klorgas fick strömma. Genom denna dubbla process bortskaffades föroreningarna ur kolet.
Ett helt annat slag af retortkol är tillverkadt af Jacque-lain, hvilken lät tjärångor genomgå ett starkt Upphettadt rör af 15 cm. diameter, då man erhöll hårda kolskifvor, som sågades i passande stycken. Dessa kol gifva mycket godt resultat, såväl i afseende å ljuseffekten som jämnheten, men de äro ganska svåra att sönderdela och gifva mycket affall.
Vanligast använder man kolspetsar, bildade af hoppressadt kolpulver. Af de många olika sätt för tillverkningen, som uppgifvas, anföra vi det följande*), hvilket härrör af Carré i Paris.
Man bereder en deg af 50 delar ren, pulveriserad koks, 20 delar kalcinerad kimrök och 30 delar af en blandning utaf socker och gummi. Degen komprimeras med tillhjälp af en hydraulisk press, får genomgå en dragskifva, som gifver massan cylindrisk form och den bestämda diametern, och afskäres i stycken af passande längd. Stängerna läggas horisontalt i en gjutjärnsdegel på en bädd af kokspulver, i flera rader öfver hvarandra, hvilka skiljas åt med pappersblad. Degeln betäckes
*) Dictionnaire (TElectricité et de Magnetisme, p. 132.
Källa: Project Runeberg ·