Sida 411
7. Elektrisk belysning
SEBEINS REGULATOBLAMPA. 411
synnerlig framgång. Men två år senare började Foucault sina arbeten med konstruktionen af regulatorer för elektriska lampor. Vid Foucaults äldsta regulator föras de båda kolspetsarne mot hvarandra medelst flädrar, men dessa kunna icke sättas i verksamhet, förr än en i ett hjul ingripande spärrhake frigöres. Strömmen, som alstrar ljusbågen; genomgår trådlindningen till en elektromagnet, hvars styrka följaktligen beror af strömmens intensitet, och som verkar på en mjuk järnstång, hvilken står i förbindelse med nyssnämnde spärrhake. När kolspetsarne komma på för stort afstånd från hvarandra, och följaktligen motståndet växer och strörastyrkan aftager, är elektromagneter kraft för svag att motstå en på järnstången verkande fjäder, och spärrhaken frigöres, till följd hvaraf kolspetsarne närmas mot hvarandra. Strömmens styrka växer då, men den härigenom ökade elektromagnetismen hämmar snart kolspetsarnes närmande. Detta sker sålunda intermittent. Dessutom är regulatorn icke fullständigt automatisk, enär man till en början måste för hand verkställa kolspetsarnes inställning. Foucault förändrade därför sin apparat samt gjorde bruk af två särskilda urverk, det ena för kolspetsarnes närmande, det andra för deras aflägsnande. Den ena eller den andra af dessa mekanismer sättes i verksamhet genom en i strömmen införd elektromagnet, hvars ankare attraheras af elektromagneten eller drages därifrån genom en fjäder.
Duboscq har gjort åtskilliga detaljförbättringar vid Foucaults regulator, och i den så förändrade formen har denna blifvit rätt mycket använd vid vetenskapliga försök öfver det elektriska ljuset, vid teatrar o. s. v. Men ehuru af intresse såsom den första om ock ofullkomliga lösningen af problemet i fråga, är Foucault-Duboscq?s regulator numera icke af någon praktisk betydelse, och den är långt underlägsen flera af de apparater, vi i det följande skola beskrifva.
Många andra elektriska lampor, åtskilliga ganska sinnrika, äro konstruerade, innan man lyckats fullständigt öfvervinna svårigheterna. Utrymmet förbjuder oss att här vidare redogöra för dessa numera öfvergifna apparater.
223. Serrins regulatorlampa. - År 1859 uppfann Serrin en regulator, hvilken med åtskilliga detaljförändringar ännu användes och i själfva verket erbjuder så stora företräden, att den kunnat uthärda täflan med de nyare apparaterna för samma ändamål, så vidt de äro afsedda för blott en lampa i samma ledning. Serrins lampa har särskildt blifvit begagnad vid de elektriska fyrarne, där den gjort stora tjänster.
Fig. 228 visar en afbildning af denna apparat. De båda kolstängerna stå lodrätt, den positiva öfverst. När strömmen
Källa: Project Runeberg ·