Sida 426
7. Elektrisk belysning
426
ELEKTRISK BELYSNING.
FfO. 238.
par kolspetsar bredvid hvarandra och genom en sinnrik anordning kommer först den ena sedan den andra af dem i verksamhet. Fig. 238 visar schematiskt den härför begagnade anordningen. Strömmen går från -f polskrufven den med l, 2, 3f 4 eller å' och 5 betecknade vägen till - polskrufven. Yid l sker en delning, så att hufvudströmmen går till 2 och därefter genom de inre, grof och kort tråd innehållande spiralerna F± och .F2, därifrån till 3 och genom det ena eller andra paret kolspetsar, och en derivationsström till de båda yttre, lång och
fin tråd innehållande spiralerna E± och E2. Spiralerna ega två och två samma axel, och strömmen föres i motsatt riktning i spiralerna med grof och fin tråd, så att dessa försvaga hvarandras verkan på de båda järnkärnorna, hvilka äro förenade med ett järnstycke J". När ljusbågen har sin normala längd, vid pass 2 mm., är hufvud-strömmens verkan förherskande. Trådspiralerna attrahera då järnkärnorna och hålla den ena eller andra af de båda öfre kolspet-sarne upplyfta till nämnda höjd öfver motsvarande undre spets. Detta sker med tillhjälp af ringarne (7± och (72, som genom friktion lyfta kolhållarnel B±, _B2, och medelst en hake. Denna har vid ena kolhållaren en bredare öppning än vid den
andra, och i följd däraf lyftes den ena kolspetsen, nämligen den till venster å figuren, förr än den andra. Kolspetsarne äro till en början innan strömmens slutning i beröring å ömse sidor, emedan de öfre kolhåilarne genom sin tyngd nedsjunka, men vid strömmens slutning och kolhållarnes uppstigande alstras ljusbågen vid den sist lyfta spetsen, där motståndet är minst. I den mån kolet fortares och ljusbågens längd växer, ökas motståndet och en större del af strömmen går genom derivationen till de af fin tråd bildade spiralerna. Härigenom motverkas hufvudströmmens inflytande och järnkärnan attraheras mindre
Källa: Project Runeberg ·