Sida 35
2. Elektricitetens uppmätning för tekniska ändamål
TANGENT- OCH SINUSBUSSOLEN. 35
att erhålla en väl vidhäftande kristallinisk utfällning med en lösning af silfvernitrat af 5 proc., bör strömstyrkan vara 0,005 å 0,002 ampere per qv.-centimeter af den yta, på hvilken afsättningen sker. Man kan jämväl mäta elektricitetsmängden genom förminskningen af anodens vigt; men man får då icke använda starkare ström än 0,0025 ampere per qvcm. af anoden. - Äfven för kopparvoltametern rekommenderas en dylik anordning. Kopparsulfatlösningen äfvensom silfvernitratlösningen bör innehålla en ringa mängd fri syra, som hindrar den utfälda metallens syrsättning.
Enligt Kittler bör däremot kopparvoltametern innehålla en icke koncentrerad lösning af järnfritt kopparsulfat, lämpligen tre delar koncentrerad lösning med två delar destilleradt vatten. Anoden är här ett dubbelt bleck af koppar och mellan dem kommer katoden, hvilken utgöres af ett platinableck. Detta kan lätt höjas ur och sänkas ned i vätskan. Platinablecket, hvars båda sidor här äro verksamma, bör per qvcm. af hela ytan i maximum erhålla 0,025 å 0,03 ampere strömstyrka. Det bör före användandet behandlas med salpetersyra, tvättas med destilleradt vatten och upphettas i den dubbla lågan till Bunsens brännare, hvarefter det, sedan det svalnat, väges.
Enligt Kohlrausch utfäller l ampere per minut 19,68 milligram koppar, så att om vigten är v milligram af den på t sekunder utfälda kopparen, strömstyrkan måste vara
T O V
I = 0,049 y ampere. t
Vi återkomma i fråga om gradering af mätinstrumenter härtill.
Ex. Huru inånga ampere styrka har den ström, som utfäller 0,6172 gram koppar på 15 minuter?
3,049 - 617,2
7 =
6Q-15
34. Tangent- och sinusbussolen. - Den vanliga anordningen af dessa instrument är beskrifven i elementarböcker i den allmänna fysiken, och vi behöfva därför icke här mycket uppehålla oss därvid. Man har en vertikal ring af koppar eller mässing, som inställes i magnetiska meridianen och vid dess medelpunkt en kompass, hvars nål har blott liten längd vid sidan af ringens diameter. När strömmen föres genom ringen, som nedtill är öppen och därstädes satt i förbindelse med pol-skrufvarne, lider nålen en afvikning från magnetiska meridianen, och strömstyrkan I är nära proportionel mot afviknings-vinkeln u, så att man har approximativt
I = c tång r/.,
Källa: Project Runeberg ·