Sida 448
7. Elektrisk belysning
448 ELEKTRISK BELYSNING.
men när ljusbågen upphör, nedfaller ankaret och motstånds -spiralerna införas i ledningen.
Då man vill åter sä'ta lampan i verksamhet, upplyftes en till venster (se fig. 253) nedhängande liten- vigt, hvarvid en spiralfjäder sätter ett litet kugghjul och en kuggstång i rörelse. Härvid framskjutes en smal koltråd, som är anbragt längs medel-linien af den till venster varande ihåliga kolspetsen, tills den träffar den högra massiva kolspetsen (se fig. 254). Lampan
antändes härvid, och när vigten Öfverlemnas åt sig själf, spännes fjädern ånyo, dragande kuggstången och koltråden tillbaka. Ljusbågen utvecklas fullständigt under loppet af \ till l minut, under hvilken tid marmorstyckena, som omgifva kolen, småningom upphettas till glödning. För att koltråden blott sakta skall draga sig tillbaka begagnas därjämte en regulator med vinghjul.
Kolspetsarne, som genom spiralfjädrar skjutas mot hvarandra, hållas genom marmorstyckena på ständigt lika afstånd, så att ljusbågens längd förblifver oförändrad. Dels härigenom och dels genom att den mellanvarande glödande massan bidrager till belysningen blifver denna jämn och angenäm. Äfven om maskinens verkan är temligen ojämn kan lampans sken blifva stadigt. Därjämte har sol-lampan den fördel, att hon kan lysa under jämförelsevis lång tid - 15 å 16 timmar - utan att kolen behöfva förnyas. Men det är nödvändigt att marmorn eller den komprimerade magnesian ersattes tid efter annan.
En stor olägenhet hos denna lampa är, att den icke lemnar på långt när så stor ljusutveckling som med vertikala kolspetsar.
237» Kontakt-lampor» - Man gifver stundom denna benämning åt en klass lampor, hvilka bilda öfvergången till de egentliga glödlamporna. Den franske ingeniören Reynier uppfann år 1877 en lampa, vid hvilken en smal kolstång med sin spets berör ett massivt kolstycke, och ljuset uppkommer vid beröringspunkten samt genom glödning af en del utaf stången. Följande året uppfann en engelsman Werdermann en liknande lampa, men där stången var nederst och kolskifvan öfverst.
Vi afbilda i fig. 255 en dylik lampa efter Reyniers system med de af Napoli gjorda förbättringar. Den elektriska strömmen inkommer genom ett centralt metallrör, vid hvars nedre del ett slags tång m m' af koppar trycker mot kolstången.
FIG. 254.
Källa: Project Runeberg ·