Sida 451
7. Elektrisk belysning
MANGINS PROJEKTOR. 451
Ex. Under elektrieitetsutställningen i Paris 1881 saltes 40 Brushs lampor i verksamhet genom en dynamo, vid hvilken 29,96 hk. utvecklades vid induktorns axel. Maskinens motstånd var 22,38 ohm och ledningens motstånd utom lamporna 2,60 ohm. Strömstyrkan var 9,5 ampere, potentialskilnaden vid hvarje lampa 44,3 volt. Häraf beräknas: den af hvardera lampan upptagna elektriska energien = 44,3 9,5 = 420,85
watt = 0,57 hk.; den af strömmen utom lamporna förbrukade energien = (22,58 + 2,60) 9,52
= 2,254,44 watt = 3,06 hk.;
den totala elektriska energien = 40-0,57 4-3,07 = 25,87 hk.; den totala elektromotoriska kraften = 9,5 . 24,98 + 40 . 44,3 = 2,009,3 volt,
samt
den mekaniska verkningsgraden = ^~ - = 86 procent.
AI/, 9 6
Ex. Vid en Siemens & Halskes differential-lampa var J = 9,7; i = 0,19 ampere; R = 0,284 (hvaraf den grofva trådspiralens motstånd = 0,07); R' = 2 35 ohm; P = 45 volt. Af de båda kolspetsarne, hvilkas diameter var 12 mm., fanns tillsammans en längd af 18 cm. i ledningen. Häraf erhålles s = 45 . 9,7 + 0,284 (9,7)2 + 235 . (0,19)2 = 471,7 watt, motsvarande 0,64 hästkrafter. Men härtill kommer den energi, som användes för öfvervinnande af ledningsmotståndet i trådarne mellan lampan och maskinen.
239. Milli g in s projektor. - Vid det elektriska båg-Ijusets användande för krigsbruk och inom flottan gör man ofta bruk af en af Mangin konstruerad apparat för att i en viss riktning koncentrera ljusstrålarne. Såsom bekant förefinnes stor svårighet att konstruera sferiska reflektorer, så att man undviker den sferiska aberrationen, hvilken härrör af den diver-gens hos ljusstrålarne, som uppkommer genom den utsträckning det lysande föremålet eger. Mangin har för den skull bildat en aplana-tisk spegel af kronglas, slipad konkavo-konvex med ytor af olika krökningsradier. Den konvexa sidan, som utgör spegelns botten, är försilfrad och är den reflekterande ytan. Eig. 256 lemnar begrepp om det sätt, hvarpå ljusets reflexion här försiggår. En från brännpunkten F utgången ljusstråle
FIG. 256.
Källa: Project Runeberg ·