Sida 625
9. Elektriska motorer. - Öfverförande af mekaniskt arbete medelst elektricitet. - Elektriska järnbanor
ACCUMULATOKERS ANVÄNDANDE VID SPÅRVÄGAR. 6*25
härvid blifva för dyrbart och obeqvämt, men däremot lämpa sig accumulatorer förträffligt för detta ändamål. Flera försök äro ock gjorda i detta afseende och med så pass stor framgång, att man väl kan vänta en vidsträckt tillämpning af denna metod i synnerhet på spårvägstrafiken i städerna, ehuru visserligen ännu mycket återstår att önska, beträffande såväl kostnaden som accumulatorernas varaktighet.
Vi skola till en början anföra Heckenzauns senare undersökningar häröfver, hvilka blifvit anstälda 1887-1888 i Filadelfia. Den bana, soin därför användes, var bygd på en gård af oregelbunden form och bildade en sluten figur af 306 m. längd, så att vagnarne kunde oafbrutet framgå. Fyra kurvor funnos, två med 15,25 m., en med 10 m. och en med 30,5 m. radie. I fortsättningen af den skarpaste kurvan var en stigning af 4,98 proc., hvilken på andra sidan följdes af 5,8 proc. sluttning i förbindelse med den kurva, hvars radie var 30,5 m. Den vid försöken använda vagnen (en vanlig spårvagn för två hästar) hade två axlar på 1,85 m. afstånd från hvarandra, en motor samt ett accumulator-batteri och vägde jämte däri varande personer 5,3 ton. Kraften öfverfördes medelst kugghjulsutvex-ling från motorn till den ena axeln. Med 84 element af en nominel kapacitet af 140 ampere-timmar tillryggalade vagnen
70.5 km. väg på 6| timmar, innan batteriet behöfde omladdas. Detta motsvarar en medelhastighet af 11,3 km. per timme. Till en början var den elektromotoriska kraften 160 och vid slutet 145,2 volt; medeltalet var 157 volt. Största strömstyrkan var 120 ampere, men uppgick i medeltal blott till
22.6 ampere. Det bör dock anmärkas, att vagnen framgick en stor del af vägen blott genom sin egen tyngd, hvarvid bromsen varit tätt tilldragen. Endast få raster hafva egt rum. Under dessa förhållanden användes i medeltal 4,75 elektriska hästkrafter, hvaraf omkring 3 tillgodogjordes för dragande af vagnen. Dragkraften beräknas häraf till i medeltal 72,6 kg., motsvarande
13.7 kg. per ton. Tätheten hos vätskan i accumulatorerna var vid försökets början 1,186 och vid dess slut efter 6^ timme 1,126. Därefter laddades under 6 timmar med 30 ampere ström, då vätskan åter erhöll sin normala täthet. - Vid andra försök, gjorda af Reckenzaun med samma vagn på en spårväg å gata, uppgick medelströmstyrkan till 23,11 ampere. - Det visade sig äfven, att det är af väsentlig fördel att använda regleringsapparater, hvarmed strömmen på många olika sätt kan förändras. Efter regn, sedan skenorna blifvit rena, förminskades den behöfliga dragkraften 15 å 50 proc. De största svårigheterna härrörde af snömassorna, och för deras undanrödjande användes en snöplog, anbragt vid en ram under platformen framför vagnen. Medelst en trampa kunde snöplogen efter
Elektriciteten. 40
Källa: Project Runeberg ·