Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

DEN ELEKTRISKA STEÖMMENS KEMISKA VEEKNINGAE. 633

sion genom att i dem, då de voro fylda med vatten och slutna, sönderdela vätskan med användande af en svag stapel.

Men det är icke alla flytande föreningar, som äro elektrolyten Sålunda sönderdelas icke åtskilliga organiska föreningar och ej heller vattenfria syror, t. ex. vattenfri svafvelsyra eller salpetersyra, kolsvafla, tennklorid, absolut rent vatten m. ii., men de leda icke heller strömmen. En elektrolyt sönderdelas alltid i två beståndsdelar, hvilka själfva kunna vara sammansatta. Utgöres han af en haloidförening, såsom smält klorbly eller jodsilfver, utfälles metallen vid der) negativa och metalloiden vid den positiva elektroden. Däremot sönderdelas en lösning af kopparsulfat på det sätt, att metallen utfälles på den negativa elektroden, men såväl basens syre som syran vid den positiva. Vattnet lider då icke någon sönderdelning. På samma sätt med lösningar af ^zinksulfat, silfvernitrat o. s. v. Men ofta inträda äfven sekundära kemiska verkningar. Sålunda försiggår kopparsulfatens sönderdelning på det sätt, att den först delas i Cu och S04, hvilken sistnämnda förening delas i S03, som upplöses i vattnet, samt O, hvilket bortgår. För att vattnet skall vara ledande, måste det innehålla en, om ock helt ringa mängd af något annat ämne, såsom syra eller salt. Innehåller vattnet t. ex. kaustiskt natron upplöst, frigöres natrium vid den negativa och syret vid den positiva elektroden, men metallen syrsattes igen och upplöses, så att natron ånyo bildas. Elektrodernas beskaffenhet kan äfven utöfva inflytande, och för att framställa strömmens kemiska verkningar utan rubbningar, får man i de flesta fall använda elektroder af platina eller guld. Om man vid sönderdelningen af kopparsulfatlösningen gör bruk af koppar för den positiva elektroden, angripes denna, enär den syrsattes af det syre, som därstädes utvecklas, och kopparsulfat bildas ånyo.

Aluminium eger i detta hänseende en ganska märkvärdig egenskap, som af G. Planté och Ducretet för några år sedan blifvit iakttagen*) och som man vid några tillfällen kan med fördel tillämpa. Antag att i en vätska, helst i en lösning af surt kromsyradt kali, såsom elektroder användas en skifva af aluminium A och en af en annan metall, t. ex. platina P, och man leder strömmen i den ena eller andra riktningen, så visar sig* väsentlig skilnad. Går strömmen från P till A, eger sönderdelning rum, men omkastas strömriktningen, så att den går från A till P, försvagas strömmen väsentligt och någon sönderdelning sker icke, eller åtminstone endast i ringa grad. Om man hade en elektrisk ringklocka i ledningen, skulle den i förra fallet ljuda, i senare icke. En fin metalltråd, införd i ledningen,,

*) Journal de Physique, T. IV, p. 84.