Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

634 GALVANOPLASTIKENS NYARE FBAMSTEG.

skulle i förra fallet blifva glödande, men däremot knappt märkbart uppvärmas i det senare. Detta betydande motstånd, som uppstår vid strömmens gång från aluminium, inträffar ögonblickligt och huru många gånger ock strömmen varit omkastad. Man kan begagna sig däraf, för att hindra en ström att framgå i annat än en bestämd riktning. Orsaken till företeelsen är uppkomsten af en oxid, som är dålig ledare.

Om en vätska innehåller flera upplösta ämnen, bero de uppkommande resultaten såväl på de relativa mängder af dessa ämnen, hvilka ingå i lösningen, som ock på deras kemiska stabilitet och elektriska ledningsförmåga. Har man endast en ringa mängd svafvelsyra i vattnet, sönderdelas endast det sistnämnda vid strömmens genomgång, men däremot blott syran, om föga vatten var närvarande. Secquerel uppställer som allmän regel, att när icke någon betydande skilnad förefinnes mellan mängderna af de upplösta ämnena, sönderdelas företrädesvis den förening, som eger minsta kemiska stabilitet och största ledningsförmåga. Men i annat fall blifver den använda massans inflytande märkbart. Så t. ex. upplöstes i 100 eqvivalenter vatten l eqv. silfvernitrat och sedermera först 2 eqv. kopparnitrat, derefter 4, 8, 16 .... eqv. af sistnämnda salt. Det visade sig då vid elektrolys, att endast silfvernitratet sönderdelades, så snart icke en mycket stor mängd af kopparnitrat var närvarande ; sistnämnda salt började först att sönderdelas, när 60 eqv. däraf infördes. Då började såväl koppar som silfver att utfällas vid den negativa elektroden. Ökades halten af kopparnitratet ända till 67 eqv. mot l eqv. af silfvernitratet, titfäldes eqvivalenta mängder af de båda metallerna. Var förhållandet 87 : l utfäldes den dubbla eqvivalenten koppar i jämförelse med silfver.

Men utom dessa omständigheter har strömmens täthet inflytande. Man brukar tillskrifva strömmen en större eller mindre täthet, allt efter som den vid lika intensitet genomgår en mindre eller större tvärskärning, d. v. s. tätheten är omvändt proportionel mot ledarnes tvärskärning. Elektrodernas storlek utöfvar i själfva verket i flera fall inflytande på elektrolysen, så att denna kan underlättas genom att gifva strömmen större täthet. När elektrolyten utgöres af en blandning af flera sammansatta ämnen, blifva alla dessa sönderdelade, om strömmens täthet är mycket stor. Är denna täthet icke mycket stor och icke allt för stor skilnad i de upplösta ämnenas mängd förefinnes, utfälles i en elektrolyt, innehållande lösningar af metallerna, dessa vanligen i följande ordning: guld, silfver, vismut, koppar, tenn, bly, kadmium, zink, så att den först stående lättast utfälles och merendels ensam.