Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

DEN ELEKTRISKA STRÖMMENS KEMISKA VERKNINGAR. 635

Om en lösning innehåller inblandade ämnen, hvilka till följd af sin kemiska frändskap kunna främja elektrolysen genom att framkalla sekundära verkningar, kan detta utöfva väsentligt inflytande på resultatet. Så t. ex. kan i vissa fall upplösningen af syre, väte eller klor framkalla sönderdelning af vatten, när icke stapeln är tillräckligt stark att omedelbart göra detta. På samma sätt främjas sönderdelningen, om någondera af elektroderna kan ingå förening med ett af de utvecklade ämnena. Vatten, som icke sönderdelas med ett enda galvaniskt element, när man som elektroder använder platinableck, kan undergå elektrolys, om i stället för det positiva platinablecket användes en lätt syrsättlig metall. Äfven temperaturen inverkar på den hastighet, hvarmed sönderdelningen försiggår, så att denna påskyndas genom vätskans uppvärmning.

Den elektriska strömmen kan i vissa fall åstadkomma en mekanisk förflyttning af elektrolyten. Vi inskränka oss till att här omnämna detta förhållande, hvars afhandling skulle ligga allt för långt från den fråga, som nu sysselsätter oss.

Den nyare teorien för elektrolysen är grundad på disso-ciationen. Enligt Clausius skulle nämligen elektrolytens molekyler vara dissocierade, så att de särskilda beståndsdelarnes rörelser voro oberoende af hvarandra. Det är i synnerhet S. Arrhenius, som utvecklat denna teori, hvilken vi hår måste inskränka oss att antyda/1')

Hufvuddragen för den nya teorien äro följande: Mellan gasers och utspädda lösningars egenskaper förefinnes ett an-märkningsvärdt samband, såsom redan v an't Hoff framhållit. Detta beror på, att molekylernas afstånd i båda fallen är mycket stort i jämförelse med deras dimensioner. I följd häraf ega .gaser och lösningar i flera fall likartade egenskaper, hvilket ock Arrhenius genom vidsträckta försök ådagalagt. Man kan därför äfven genom undersökning af en fast kropps lösning bestämma dess molekylarvigt lika väl som detta kan ske hos en gasformig kropp. Enligt den elektrolytiska dissociations-teorien äro elektrolyten som äro lösta i vatten, till större eller mindre del sönderdelade i sina joner, och det är den dissocierade delen af lösningen, som förmedlar den elektriska strömmen i denna genom de elektriskt laddade atomerna. Enär för gaser gällande lagar äfven äro tillämpliga i fråga om vätskor, så måste de för delvis dissocierade gaser ur den mekaniska värmeteorien härledda lagar äfven kunna användas i fråga om elektrolyternas lösningar. På grund häraf kunna flera vigtiga satser beträffande elektrolysen härledas. Så t. ex. har i all-

*) Se vidare härom: Bihang till K. Vet.-Akademiens handlingar, Bd. 16 samt Annalen der Physik uod Chernie, 1891, Bd. XLII.