Sida 636
10. Galvanoplastikens nyare framsteg
636 GALVANOPLASTIKENS NYARE FEAMSTEG.
mänhet en elektrolyt en med stigande temperatur växande ledningsförmåga, och detta är händelsen när dissociationsgraden ej ändrar sig med temperaturen. Men i vissa fall aftager dissociationsgraden, då temperaturen höjes, och det kan då inträffa att ökningen i elek trici tetstransport genom jonernas med temperaturen växande lättrörlighet sålunda kompenseras och att sedermera ledningsförmågan aftager vid stigande temperatur. Försöken ha bekräftat denna af teorien dragna slutsats.
. Lagarne för elektrolysen. - Det är i synnerhet Faraday, Matteucci och E. Becquerd, som härledt dessa. De äro förnämligast följande:
Den kemiska verkan en ström utöfvar är lika stor i alla dess delar, så att om man inför flera sönderdelningsapparater med samma ämnen i samma ström, erhåller man lika mängder sönderdelade. Detta gäller äfven om temperaturen är olika i de särskilda apparaterna, äfvenså om ledningsförmågan förändras t. ex. genom tillsats utaf något af en syra, som själf icke undergår elektrolys, eller om trycket på vätskan förändras.
Den mängd af ämnet som sönderdelas är proportionel mot den mängd elektricitet, som på samma tid framgår genom vätskan. och den är därför äfven proportionel mot strömstyrkan.
Om en ström samtidigt genomgår flera sönderdelningsapparater, innehållande olika ämnen, äro vigterna af de frigjorda beståndsdelarne proportionela mot dessas kemiska eqvivalenter. Så t. ex. om man i apparaterna har lösningar af kopparsulfat? silfvernitrat o. s. v., äro de vigter af koppar, silfver m. rnv som samtidigt utfällas vid elektroderna, proportionela mot dessa elements eqvivalenter. Innehåller någondera af apparaterna en blandning af två lösningar, hvilka båda sönderdelas, är samma lag tillämplig, men de vid samma elektrod utfälda elementen äro tillhopa kemiskt eqvi valen ta med de som frigjorts i de andra apparaterna. - Man får dock här fatta begreppet kemisk eqvivalent i något olika mening än den vanligen använda, så framt mer än två eqvivalenter förekomma i föreningen. Om man t. ex. hade tennklorur (SoCl) i ett kärl och antimonklorur (Sb2Cl3) i ett annat och strömmen genomgår båda, erhålles på en eqvi-valent tenn i det första blott | eqvivalent antimon i andra kärlet. Man kan uttrycka lagen för binära föreningar genom den sats, att för hvarje eqvivalent elektricitet utfälles en eqvivalent af det elektronegativa elementet vid den positiva elektroden. För att utsträcka lagen till neutrala salter tänker man sig dessa såsom binära ämnen, bildade genom föreningen af en metall med syrans radikal jämte saltets hela syremängd. I så fall kan lagen uttryckas genom den sats, att för hvarje eqvivalent elektricitet utfälles vid den positiva elektroden en eqvi-
Källa: Project Runeberg ·