Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

640 GALVANOPLASTIKENS NYAEE FRAMSTEG.

Jämför man de båda sista kolumnerna, framgår tydligen, att i de flesta fall nästan hela den energi, som motsvarar den normala kemiska processen, förvandlats till elektricitet, hvilken i sin ordning fram bragt värmeutveckling i apparatens alla delar. Vid Daniells stapel befanns, att hela det kemiska arbetet undergått en sådan förvandling. Det angifna värdet 50,130 v.-e. är nämligen skilnaden 106,090 - 55,960 mellan de värmemängder, som utvecklas vid zinksulfatets bildande och upptagas vid kopparsulfatets sönderdelning, och detta värde är nästan identiskt med den värmemängd 50,292 v.-e., som direkt uppmättes i stapeln.

Bland de orsaker, hvilka kunna föranleda, att icke fall öfverensstämmelse råder mellan de utvecklade och direkt uppmätta värmemängderna, må nämnas: sekundära kemiska processer samt upplösning af gaser i vätskan, men framför allt temperaturens inflytande. I själfva verket är ett galvaniskt element ett system, hvars energi är en funktion icke blott af den elektricitetsmängd, som genomgår detsamma, utan tillika af dess temperatur. Helmholtz, som utvecklat teorien härför, har visat, att alla de element, uti hvilka finnas ett öfverskott af kemisk energi, ega en elektromotorisk kraft, som aftager vid stigande temperatur; eger den elektriska energien öfvervigt, växer den elektromotoriska krafcen med temperaturen. I förra fallet uppstår värmeöfverskott och temperaturen stiger; i det senare däremot temperatursänkning. Företeelsen är sålunda icke fullt så enkel som den förr antagits vara, emedan både kemiska och termiska verkningar utöfva inflytande.

325. Polarisation yid elektrolys. - Vi hafva redan förut fäst uppmärksamhet vid den afsättning af sönderdelnings-produkterna, härrörande af den kemiska verksamheten i sta-pelti, som i denna eger rum, samt den polarisationsström, motsatt den ursprungliga, som till följd däraf framkallas. Ett analogt fenomen visar sig äfven vid elektrolys utanför stapeln. Har man anbragt två skifvor af samma metall såsom elektroder, (se fig. 374, p. 632), så framkalla de en polarisationsström redan efter en kort tid. Detta visar sig, om man afbryter ledningen till elektricitetskällan och i stället sätter elektroderna i förbindelse med en galvanometer; då angifver denna en ström, motsatt den ursprungliga. Äfven i de fall, då icke någon gasutveckling är synlig, gifver denna polarisationsström tillkänna att sönderdelning försiggått. Så t. ex, vid smält glas, som sönderdelas vid strömmens genomgång. Men det är icke blott efter det den ursprungliga strömmen verkat, utan jämväl under dess verksamhet, som polarisationsströmmen eger bestånd. Samma omständigheter, hvilka ega inflytande på den i stapeln uppkommande polarisationen, äro äfven här att uppmärksamma;