Tillbaka Read Runeberg

Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

Originalsida 652
Originalsida 652
Originalsida 652
Originalsida 653
652–653

Sida 652

10. Galvanoplastikens nyare framsteg

652

GALVANOPLASTIKENS NYARE FKAMSTEG.

FIG. 378.

en sådan maskin. Äfven Edison-Hopkinsons och Oerlikons samt andra maskintyper hafva blifvit tillämpade för samma ändamål. Det är tydligt, att de flesta af de många olika system för likströmsmaskiner, hvilka äro i bruk för elektrisk belysning och kraftöfverföring, kunna modifieras, så att de blifva användbara för elektrolys. I regeln är det här ett ringa inre motstånd och en liten elektromotorisk kraft, ofta mindre än 10 och sällan mer än 50 volt, men däremot en ansenlig strömstyrka, stundom flere tusen ampere, som påkallas. Vanligen är induktorn» motstånd endast 0,0001 till 0;oi ohm.

Det kan vara af nytta vid åtskilliga tillfällen, att taga ström från samma* maskin vid olika spänning. Man kan då använda ett af Sayers uppfunnet enkelt medel. Polytorna utskäras nämligen på sätt fig. 378 antyder, hvarigenom åtskilliga neutralpunkter vid kollektorn uppstå, där borstarne kunna anbringas utan att gnistbildning eger ruin. Så t. ex. vid en maskin, som mellan de vanliga borstarne lämnar 10 volt, kan man med

tillhjälp af en tredje borste uttaga 7^ volt till förnicklings- och 21 volt till försilfringsarbeten,

333. Be elektrolytiska baden. - Angående beskaffenheten af de lösningar, som man för olika metallers utfällning använder, behöfva vi här icke vidlyftigt uppehålla oss, utan kunna vi i detta fall hänvisa till de galvanoplastiken afhandlande handböckerna (se § 329), som jämväl lämna upplysningar angående de mångahanda praktiska försigtighetsmått man har att iakttaga för att erhålla en tillfredsställande utfällning. Yi inskränka oss i detta hänseende till några få anmärkningar. De i praktiken för kopparens utfällning använda lösningar äro vanligen bildade af kopparvitriol, men visserligen på olika sätt behandlade. Sålunda uppgifves det, att vid Christofles fabrik företrädesvis användes kopparsulfat, kopparvitriol, erhållen från verkstäder, hvilka rena silfver och guld. Lösningen beredes genom att i vatten upplösa hela den mängd af saltet, som det vid vanlig temperatur kan upptaga, hvarefter badet göres ledande genom att tillsätta en hundradedel af dess volym svafvelsyra. Efter förloppet af någon tid kristalliserar en del af kopparvitriolen vid kärlets botten, och då tillsättes en tusendel af badets volym salpetersyra, hvarefter

Källa: Project Runeberg ·