Elektriciteten och dess förnämsta tekniska tillämpningar

672 GALVANOPLASTIKENS NYARE FRAMSTEG.

föras först koppars ty eken i ugnen. Anoden nedsänkes, och kopparen bringas i smältning, hvarefter lerjorden införes och anoden höjes. Strömmen genomgår då äfven lerjorden, hvilken smältes och sönderdelas. Syret går till anoden, hvilken förbrinner och koloxidgas bortgår. Man erhåller på detta sätt aluminiumbrons, men genom någon förändring af ugnen kan man framställa ren aluminium. - Fig. 384 visar en nyare för detta ändamål afsedd ugn. Man gör här icke bruk af hela degeln såsom katod, utan af ett metalliskt polstycke, som ingår genom bottnen. Ugnen är för öfrigt fodrad med kol. Till en början införes kryolit och sedermera lerjord.

I Froges vid Grenoble finnes äfven en fabrik, som är anordnad efter Héroults metod. Här användas flera dynamomaskiner, hvardera för 15 volt och 6000 ampere.

344. Elektrolytisk framställning af guld, silfver, bly, zink m. fl. metaller. - Den framgång, som åtföljt den elektrolytiska behandlingen af koppar och aluminium, har manat till försök att tillämpa samma förfaringssätt på andra metallers malmer. En mängd patent i olika länder äro uttagna i detta hänseende. Det är mycket svårt att erhålla några tillförlitliga uppgifter öfver de resultat, hvartill man härvid kommit. Man torde dock kunna säga, att i det hela taget man ännu står på försökets stadium, och att ännu mycket återstår, innan en verklig industriel tillämpning af elektriciteten kan ske vid det stora flertalet af metallerna. Vi kunna här blott i största korthet lämna några antydningar öfver den nuvarande ställningen hos denna gren af elektrotekniken.

Guld. Man har flera förslag att använda elektriciteten för guldets afskiljande ur dess malmer. Detta kan ske antingen på det sätt, att man gör bruk af den elektriska strömmen vid amalgamationsprocessen för att förstora guldutbytet och förminska qvicksilfverförlusten, eller ock genom upplösning och efterföljande utfällning. Det förstnämnda sättet är användt af Barker, Mottoys o. a., och det har blifvit försökt i Bolivia men med föga framgång i ekonomiskt hänseende. Däremot synes man med mera fördel hafva gjort bruk af elektrolytisk raffinering af platinan al tigt guld.*)

Silfver. Beträffande denna metall, torde detsamma gälla, som blifvit anfördt om guld, att det i fråga om kostnaden ännu icke visat sig löna mödan att begagna elektriciteten som hjälpmedel vid metallens framställning ur malmen. För raffineringen har man praktiskt tillämpat elektrolysen vid silfververk i Mexico och Norra Amerika.

*) Om en vid Norddeutsche Affinerie i Hamburg härför använd metod-» 8e Borchers Elektrometallurgie, sid. 141.