Sida 693
11. Telefonen och mikrofonen
ELEKTRO-KAPILLÄRA TELEFONER.
693
FIG. 396.
356. Elektro-kapillära telefoner. - Den franske fysikern Lippman har upptäckt ett ganska egendomligt elektro-kapillärt fenomen, hvilket utgör grunden till konstruktionen af flera apparater, som äro af stort intresse i vetenskapligt hänseende och som för flera undersökningar äro af vigt. Man kan visa fenomenet på följande sätt: Ett kärl a (fig. 396) står i förbindelse med ett böjdt kapillärt rör &, hvilket med den ena änden nedgår i ett andra kärl c. I kärlet a samt i större delen af det kapillära röret b finnes qvicksilfver, som står ända till m. Likaså finnes qvicksilfver på bottnen af kärlet c, men så att dess yta står under det kapillära rörets mynning. Detta kärl äfvensom den öfre delen af det kapillära röret är för öfrigt fyldt med svafvel-syrehaltigt vatten (innehållande J0 svafvelsyra). Genom platinatrådar, införda i qvicksilfret såväl i kärlet c som i röret 6:s nedra horisontala och utvidgade del kan en galvanisk ström införas. Äro nämnda trådar icke förenade, blifver järn vigtsläge t hos den bugtiga beröringsytan m mellan qvicksilfret och det syre-haltiga vattnet ostadigt och vacklande, men det blifver stabilt, när de törenas sinsemellan med en ledningstråd. Införes därjämte i ledningen en galvanisk stapel, t. ex. ett Daniells element, så att å ömse sidor om m en potentialskilnad uppstår, antager m ett nytt jämvigtsläge. Går strömmen genom vätskorna i riktning från H- till -, nedtryckes ytan m hastigt, men återtager sitt förra läge vid strömmens af brytning. Om strömmen går från - till -h genom apparaten, stiger ytan m. Såväl härigenom som genom andra försök har Lippman ådagalagt, att det gifves en bestämd relation mellan den kapillära yttensionen och den elektriska potentialskilnaden å Ömse sidor om den bugtiga ytan. Den polarisation, hvilken uppkommer genom det af strömmen utvecklade vätet, synes härvid vara bestämmande.
Fenomenet är omvändbart. Om man genom något meka niskt medel, t. ex. genom att sammantrycka eller förtunna luften öfver qvicksilfret i kärlet a, så att ytan m höjes eller sänkes, förändrar formen hos denna, så förändras äfven potentialskilnaden å ömse sidor därom i samma riktning som ytans utsträckning. Potentialskilnaden blifver sålunda större, när ytans storlek växer. Nedtryckes m, uppstår till följd häraf en ström
Källa: Project Runeberg ·