Sida 700
11. Telefonen och mikrofonen
700 TELEFONEN OCH MIKKOFONEN.
när den beröres, vacklar i sitt läge. Från det ena stödet O utgår en ledningstråd x, stående i förbindelse med en stapels .f pol, samt från den andra y en dylik tråd, som förenas med en telefon och genom denna med stapelns - pol. Strömmen från stapeln genomgår således kontakterna mellan kolstången och stöden, ledningstrådarne och telefonen. Om nu ett svagt ljud frambringas vid skifvan D, t. ex. genom att man lätt för en fjäder däröfver, eller genom att en insekt går däröfver, höres» det därigenom alstrade ljudet i telefonen, äfven om det vore allt för svagt för att omedelbart kunna uppfattas.
Huru mikrofonen verkar är, åtminstone hvad hufvudsaken beträffar, lätt, att inse. Genom den rörelse, hvari skifvan J? försättes, förändras oupphörligt läget af de spetsar, på hvilka kolstången stödes. Men härigenom komma ock de ytterst små beröringsytorna, som förefinnas mellan stången och stöden, äfvensom tryckningen mellan dessa att ständigt förändras, och motståndet för den elektriska strömmen är till följd däraf ock underkastadt motsvarande vexlingar. Strömmen blifver därför icke konstant, men undulatorisk och frambringar uti telefonea vibrationer, svarande mot dem, i hvilka mikrofonen blifvit försatt. Intensiteten hos det sålunda alstrade ljudet kan vara större eller mindre än det ursprungliga. Det är endast i fall det sistnämnda är mycket svagt, som man erhåller starkare ljud. Vid en viss styrka hos det ursprungliga ljudet, blifver det af apparaten lämnade lika starkt, men för starkare ljud eger i stället en försvagning rum. Mikrofonen förstärker således ingalunda alltid, utan endast de svaga ljuden.
Kontaktmotståndet i mikrofonen varierar mellan vidsträckta gränser, mellan 0,5 och 100 ohm; vanligen är det dock omkring 5 ohm. Det växer, när trycket och strömstyrkan tilltaga. Enligt Beckmanns försök skulle motståndet variera nära nog i omvändt förhållande till dessas qvadrat och for öfrigt alltid vara större för en konstant än för en undulatorisk ström. - För öfrigt har man funnit, att på det att ett mikrofoniskt kontakt skall vara ändamålsenligt, böra kolen vara polerade och kontaktpunkterna rörliga, men att kolstången bör ega ringa, tröghet. Man kan föröka effekten genom kolets uppvärmning.
Åtskilliga teoretiska undersökningar äro utförda beträffande mikrofonen. Vi inskränka oss till att anföra några resultat, som Wietlisbach härledt. Antag först, att en mikrofon och en telefon ligga i samma strömkrets, så att följaktligen icke någon induktionsrulle begagnas. Det visar sig då, att de låga tonerna, företrädesvis återgifvas genom apparaten, så att de höga icke lika lätt erhållas. Klangfärgens förändring kan då endast undvikas vid helt små amplituden Storleken af den öfverförda amplituden är omvändt proportionel mot strömkretsens mot-
Källa: Project Runeberg ·