Sida 68
Söderhamn
af en mängd större och mindre holmar, såsom Lilljungfrun, Rönnskär (med lotsstation), Enskär, Prästholmen, Grarpholmen m. fl. Fjärdens stränder äro kantade med nätta och prydliga sommarställen. De många passagerareångarne, som dagen i ända ombesörja den lifliga trafiken mellan staden och skärgården, kila fram och tillbaka, mötande de tungt arbetande bogsersluparna, som föra pråmar med trävaror till lastångarna och segelfartygen. Här och där mötes ögat af sågverkens brädstaplar och timmervältor, hvilka visserligen icke förhöja taflans skönhet, men lämna en nyttig påminnelse om det mänskliga arbetets segrar.
——
Stormningen af Faxehus.
Vid mynningen af det vattendrag, som genomlöper staden, ligger en hög kulle, som höjer sig omkring tjugufem meter öfver sjön. Den benämnes Faxholmen. Förr var den fullständigt kringfluten. Nu närmar sig endast på norra sidan stadsåns vatten till dess fot. På dess topp låg under medeltiden en stark borg, som behärskade inloppet och kallades Faxaholm eller Faxehus. Rundt om borgen, med undantag af västra sidan, där marken sänkte sig nästan lodrätt, löpte en låg ringmur. Förbindelsen med land underhölls å södra sidan genom en lång, af sten och jord uppförd fast bro, som fortsattes med en vindbrygga närmast holmen, där vattnet var djupt. Till försvar på denna punkt, den enda, hvarifrån fästet kunde angripas, voro tvenne af stenblock och jord bildade vallar innanför hvarandra anlagda. Från själfva borgen ledde en underjordisk gång ned till en brygga vid foten af kullens västra sida, hvarest besättningens farkoster voro fastgjorda.
Denna borg har blifvit historiskt ryktbar genom den stormning, som Helsinglands allmogemän företogo mot densamma under Engelbrekts frihetskrig. En dansk fogde, tillsatt af konung Erik af Pommern, innehade då Faxehus. Om
Källa: Project Runeberg ·