Sida 72
Söderhamn
beteckna, att den hade fiske och gevärssmide att tacka för sin tillkomst.
Faktoriet ägde bestånd till år 1813, då det förlades till Eskilstuna. Af dess byggnader kvarstår ännu den förnämsta, det s. k. Borrhuset, hvarest gevärspiporna borrades, men har trädt i det fredliga förvärfvets tjänst: det utgör nu för tiden spinneri och väfveri. Uppfördt år 1748, vittnar det genom sin egendomliga, höga takresning om forna tiders byggnadssätt. Äfven ett par andra mindre byggnader, som tillhört faktoriet, finnas i behåll, ehuru i väsentligen ändradt skick.
Söderhamns förstöring genom ryssarna.
Söderhamn, som räknar sin tillkomst som stadssamhälle från den 7 september 1620, blef hundra år därefter alldeles afbrändt af ryssarna, som vid den tiden skoningslöst härjade Sveriges östra kust. Ar 1721 den 21 maj efter gamla stilen — den 1 juni efter vår tidräkning — låg Söderhamn nedbrändt till marken, så att endast kyrkan och några s. k. härbren, d. v. s. stolpbodar, norr om stadsån undgingo förödelsen. Dagen förut hade bud anländt om att fienden var i närheten. Från stadsbergen sågs röken från Ljusne bruk, som jämte Maråkers kapell nedbrändes af ryssarna. I staden blef en ofantlig brådska och förvirring. Man skyndade sig att i ån nedsänka eller på undangömda ställen nedgräfva sina dyrbarheter. En del af innevånarna hade redan förut vid ryktet om fiendens annalkande fört undan sitt lösörebo uppåt landet. De, som ej vidtagit detta försiktighetsmått, måste lämna allt till spillo. Alla flydde i största hast. Somliga begåfvo sig till Trönö fäbodskogar, andra till Norrala fäbodar. Några, som voro mera djärfva, vågade dröja i det närmare grannskapet.
Källa: Project Runeberg ·