Sida 210
Kappsegling om en man af Ulyss Rogers
CONRAD NORDQVIST.
Då förste hofkapellmästaren Conrad Nordqvist nu tillkännagifvit som sin afsikt att afgå från den maktpåliggande befattning han under så
många år innehaft, kunde en man af hans stora betydelse för svensk konst väl vara förtjänt af ett utförligare omnämnande, än vi här nedan kunna åstadkomma. Men vårt strängt anlitade utrymme medgifver tyvärr endast anförandet af några data.
Johan Conrad Nordqvist föddes 1840 i Vänersborg, blef 1848 elev i Väst-göta-Dals regemente, som han åtföljde under danska kriget, 1856 elev vid musikkonservatoriet, där han undervisades af Randel, van Boom, Mankell, Norman och Berwald, och år 1859 altviolinist i hofkapellet.
Efter aflagd examen 1864 musikdirektör vid Jönköpings regemente vistades han 1867—68 med statsunderstöd i Dresden och Berlin i och för musikstudier och besökte 1872 Paris i sällskap med Dente. 1875 blef han orgelnist i Storkyrkan i Stockholm, året därpå kormästare och 1869 andre kapellmästare vid K. Teatern. Sedan 1881 är han lärare i harmonilära vid konservatoriet. Genom kontrakt med regeringen öfvertog Nordqvist 1888 ledningen af k. operan, men nedlade 1892 denna sin befattning, sedan operan på grund af og3mnsamma omständigheter bragts i mycket stora svårigheter, och utnämdes då samtidigt till förste hofkapell-mästare — den befattning han nu innehar.
* *
#
Det har i mer än ett afseende varit en hård och kritisk tid för den svenska operan, denna, under hvilken Conrad Nordqvist kämpat främst i dess led, och har han — naturligtvis isynnerhet, då han modigt ställde sig personligen i breschen men icke lyckades — varit föremål för ett skarpt och i mångt och mycket oberättigadt klander. Hans utmärkta egenskaper och förtjänster som dirigent och musiker hafva dock ej förnekats af någon som velat döma opartiskt, och förvisso skall man ock nu, då han frånträder sin — man kunde väl säga — »stridsplats», gifva honom den honnör, som hans åt konsten helt egnade lif och verksamhet förtjänar.
T. v. T.
Conrad Nordqvist.
KNUT NYBLOM.
En ny Scholander.
l—c uret af lutans toner har vår fräjdade trubadur Sven Scho-landers namn vunnit europeisk ryktbarhet.
Det torde ej vara så allmänt bekant, att vi äga ännu en lutsångare, hvilken, att döma af hvad man redan haft tillfälle höra, är på väg att vinna mångas gehör. Det är den trots sin ungdom som skådespelare ganska framstående Knut Nyblom, son af professor emeritus Carl Rupert Nyblom.
Knut Nyblom studerade efter våren 1888 aflagd mogenhetsexamen ett år i Upsala i afsikt att ägna sig åt juridiken. Men den torra lagens bokstaf »låg icke för hans röst».
Ett par års sjukdom Fot. a. jonason. fördröjde emellertid
hans inträde på en ny lefnadsbana. Han genomgick därefter Dramatiska teaterns elevskola och blef i juli 1895 antagen till ordinarie skådespelare vid denna teater, där han stannade tvenne år,
Knut Nyblom.
röjande mindre vanliga sceniska anlag. Under vintern 1897—98 ägnade N. sig uteslutande åt sångstudier. Gammal O. D.-sångare deltog han i körens storå Berlinfärd 1898. Under spelåret
(Forts. sid. 20J).
Källa: Project Runeberg ·
