Idun: 1889

Med Iduns expeditlon är förenad Iduns uträttningsbyrå, hvilken gratis I r-\ I I M tlil billigaste pris och på bästa sätt utför alla möjliga uppdrag tllltjens

verkställer alla uppköp åt Iduns abonnenter i landsorten samt för öfrigt I L-/ U IN för Iduns ärade läsarinnor.

»Hörde du?» — hviskar hon nästan andlös; »hvad var det?»

»Jag hör ingenting.»

»Tyst, det är någon, som jemrar sig derinne! O, det är han, det måste vara han!»

De lyssna i spänd tystnad. Och nu upp-fatt de det båda tydligt: en bruten, stönande jemmer som från ett sjukt barn, emellanåt tilltagande i styrka, deremellan knappast hörbar, svag som undertryckta snyftningar.

Hela Ruths gestalt kommer i den häftigaste darrning, som skakades den af en våldsam frossa. Klara försöker hålla henne åter; men förgäfves, hon rycker sig lös.

»Jag måste, jag måste», flämtar hon, medan hennes späda behandskade fingrar fumla med klinkan. Så springer den ifrån och dörren går upp.

I den inre kammaren är nästan mörkt, och en skämd, qvalmig luft slår dem till mötes. Tjocka trasor hänga spikade för fönstret — en sorts primitiva rullgardiner. De se först intet eller föga, ovana vid skymningen, höra endast jemmern tilltaga i styrka. Klara, som vanligt den modigaste, går fram och lyfter fönsterförhänget åt sidan. En strimma regn-grått dagsljus faller in i rummet.

På en smutsig bädd ligger en gammal man, ett gammalt grått, skägglöst hufvud med härjade drag, med kinder och ögon brinnande af feber — pappa Rebolledos hufvud!

Och med ett utrop af smärta störtar Ruth hejdlöst på knä vid bäddens hufvudgärd . . .

(Forts.)

Från Iduns läsekrets.

Dä jag nu känner som en pligt att lyda de uppmaningar, hvilka såväl muntiigen som skriftligen blifvit stälda till mig att närmare förklara mina åsigter rörande den »Handslöjdskola för damers, som öppnas d. 1 juni d. å. vid Sundbyberg, är jag glad att dervid kunna vända mig till redaktionen af en tidning, som så väl lyckats lösa en af sina, enligt min uppfattning, vigtigaste uppgifter, den nämligen att gifva tänkande qvinnor i olika delar af landet tillfälle att utvexla och byta skiftande åsigter och meningar.

De, hvilka hysa intresse för skolan och derför sannolikt skaffat sig prospekt deröfver, skola finna detta så utförligt angående såväl undervisningskurserna som underrättelse om afgifter, kommunikationer m. m., att knappast något återstår att säga om anordningen häraf. Deraf torde ock framgå, enkelt men tydligt, att direktionens varma och ärliga sträfvan är, att Handslöjdskolan må kunna blifva såväl en i praktiskt och teoretiskt hänseende dugande undervisningsanstalt, som ett hem, der vänliga ögon vaka öfver elevernas helsa och trefnad.

Måhända skall den sannaste uppfattningen af hvad jag vill kalla »andan» i företaget hemtas genom ett uppriktigt uttalande af de motiv, som medverkat till denna idés bildande. Vana vid och behof af verksamhet i detta ords såväl andliga som rent praktiska bemärkelse jemte en innerlig önskan att kunna välja en försörjningsutväg, som genom att vara gagnande för andra kunde medföra någon tillfredsställelse för mig sjelf, är väl jemte några naturliga anlag hufvudorsaker till mitt omfattande af den nutidens »brännande fråga», som innefattas i orden handslöjd för qvinnor. Men en annan driffjeder har ock gjort sitt till för att möjliggöra öfvervinnandet af de mötande svårigheterna. Denna driffjeder är kärlek till de unga. Kärlek och medkänsla för dem, som ännu hafva så mången pröfningens stig otrampad, på hvilken jag så gerna skulle vilja vara med om att här

och der framskjuta ett pålitligt stöd. En omsorgsfullt öfvervakad, af skickliga lärare ledd och förståndigt begagnad handslöjdskola är ett sådant stöd. Jag vet icke något, som i motsvarande grad för en ung flicka underlättar bemödandet att i stillhet i hemmet förströ sig sjelf samt att blifva en nyttig och hemtreflig medlem deraf, förutsatt att hon f. ö. eger den bildningsgrad, som passar för hennes förhållanden och begåfning. Den kunskap, som inhemtas i handslöjdskolan, måste blifva, hvad kunskap ännu ofta icke är för qvinnor, nämligen fullt grundlig och bör sålunda, i fall af behof, kunna tillförsäkra henne en nödtorftig utkomst. A andra sidan lämpa sig nästan alla dess brancher för individuel utveckling af konst- och smaksinnet, hvilket onekligen är både bildande och förströende.

Handslöjdskolan torde dock bäst lösa sin uppgift såsom ett första steg från den rent teoretiska utbildningen i våra läroverk för flickor till beredeisen för det praktiska lifvet, vare sig det, efter olika håg och vilkor, hufvudsakligast gäller att inhemta kännedom i någon särskild konstgren, eller att genomgå en mera omfattande kurs i handslöjd.

Hushållskursen — ty en sådan finnes ock — kan synas lång; den räcker nämligen år, men derunder kan ock skolans öfriga kurser genomgås, hvilket gör den samma jemförelsevis billig.

Då här icke behöfver blifva fråga om ett brådstörtad! inlärande af några ämnen, vågar denna handslöjdskolas grundläggare hoppas ett godt resultat af det ömsesidiga arbetet, en harmonisk utveckling i mån af elevernas olika håg och begåfning.

Stockholm i april 1889.

Mathilda Gestrin.

Första föreståndarinna vid Handslöjdskolan vid Sundbyberg.

Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.

Tjenarne.

Var sparsam men dock ej småaktig

och snål mot din tjenare. Gör honom ej förtrogen med familjens enskilda angelägenheter. Visa dig dock ej liknöjd, om tjenaren vill anförtro sig åt dig, utan gif honom goda råd i allt, hvad som rör hans egna angelägenheter. Håll alltid fast, vid hvad du en gång sagt, och betänk derför nogsamt förut, att du säger det bästa. Föregå tjenaren städse med ordning och flit. Beherska alltid ditt sinne, så att du med lugn och sans tillrättavisar din tjenare, när han felat. Iakttag städse dessa mina råd, och tjenaren skall få aktning och lydnad för dig, och du sjelf tilltaga i mennisko-värde. Lalage.

Bostaden.

Såsom något synnerligen praktiskt och billigt i hemmen vilja vi rekommendera en nyhet, som i dagarne förts i den svenska marknaden af K. M.

Lundbergs Bosättningsmagasin, Storkyrkobrinken 7. Det är färdigberedd färg i bleckdosor (AspinalVs oxidized enamel). Helt säkert observerade de flesta af Iduns läsarinnor i näst föregående n:r en större illustrerad annons om denna sak. Af densamma inhemtas såväl de framstående egenskaperna hos nämda färdigberedda färger, som ock sättet huru och ändamålet hvartill de brukas. I England hafva dessa färger kommit i så allmänt bruk, att man numera finner dem snart sagdt i hvarje hem, och särskildt är det damerna och för öfrigt ungdomen af båda könen, som synnerligen flitigt använda dem till hemmens förskönande.

ljus, och man skall snart ha glädjen, om valet skett med urskiljning, se sin lilla täppa öfversållad med sippor, gull-vifvor och liljekonvaljer. Så snart en sort blommat ut, ersattes den med en annan. Bunken omgifves med en krans af mossa eller dylikt, som döljer den. Ett sådant litet blomsterbord är bra mycket trefligare att ha, än af-plockade blommor, som vissna efter ett par dagar. Lilly.

Fönster och spegelglas rengöras lättast med en hellinnetrasa, doppad i ättika. Lalage.

Möbler, på hvilka polituren böljat anfrätas, fa utseende af nya genom att gnidas med ylle, doppadt i fotogén.

Lalage.

Klädedrägten.

Förvaring af pelsverk. Ett särdeles enkelt men icke desto mindre säkert sätt att förvara pelsverk mot mal är att bestryka linnelappar med fotogén och lägga dessa mellan det hop vikna pelsverket, hvilket sedan omslutes af ett kläde, som äfvenledes fuktas med fotogén. Sedan nedlägges det i en kista. Vid upptagandet vädras pelsverket och piskas, hvarvid oljelukten alldeles försvinner. Lalage.

Handarbeten.

Att märka näsdukar m. m. Man stickar namnet med grof hvit tråd, att det ser ut som maskinsöm. Sedan liksom kastar man med rödt från höger till venster, träder nålen genom hvarje stygn. Färdigt ser det ut som en röd och en hvit snodd. Frida N. N.

Bakning.

Tarfliga hveteskorpor. Till 1 kanna oskummad mjölk tages § "8 smör, A