Sida 313

N:r 36. Fredagen den 6 september 1889. 2:dra Ă„rg.

Tidningen kostar Redaktör och utgifvare:

endast t krona för qvartalet. FRITHIOF HELLBERG,

postarvodet inberĂ€knadt. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 10—11.

Ingen lösnummerförsÀljning. Allm. Telef. 61 47.

TTtg-ifning-stid:

hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag pÄ fredagen, utgifves tidningen nÀst föreg, eller nÀstfölj. söckendag.

Prenumeration sker

I landsorten: 3. postanstaiterna. I Stockholm: hos redaktionen, À Stadspostens hufvudkontor, i boklÄdorna samt & tidningskontoren

B yr Ă„:

Kla.ra.bergsgata.il 54, en tr. Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Grefvinnan Gabriele Landberg

Ă„ mĂ„nga afseenden lysande — ja, o-tvifvelaktigt den mest lysande — Ă€r den kongress, som i denna vecka varit samlad i Sveriges sköna hufvudstad — den Ă„ttonde orientalistkongressen. Lysande namn pĂ„ frejdade vetenskapsmĂ€n hafva öfverallt trĂ€ffat vĂ„ra öron och mött vĂ„ra ögon; lysande, guldsmidda uniformer och brokiga drĂ€gter hafva vi snart sagdt vid hvarje steg stött pĂ„; och de lysande fester, som hĂ€r i dessa dagar gifvits, hafva varit sĂ„dana, att man vore frestad hĂ€nföra dem till sagorna ur »Tusen och en natt». SĂ€kert Ă€r, att den, som sett dessa tilldragelser och i dem deltagande personer pĂ„ nĂ€ra hĂ„ll, sent skall glömma dem.

Den strĂ„lande stjernan vid dessa fester har naturligtvis varit grefvinnan Gabriele Landberg, född von Hallberger. Är det sant, som det frĂ„n trovĂ€rdigt hĂ„ll berĂ€ttas, att grefve Landberg till en tidningsman i en af vĂ„ra mest framstĂ„ende tidningar yttrat de stolta orden: »kongressen, det

Ă€r jag!» — sĂ„ kan detta yttrande vĂ€l till en viss grad hafva sitt berĂ€ttigande. ■ Ty en mera energisk och driftig generalsekreterare för kongressen Ă€n grefve Landberg skulle nĂ€ppeligen kunnat uppletas, pĂ„ samma gĂ„ng han genom sin bildning och sin ovanligt stora sprĂ„kkĂ€nnedom Ă€r synnerligen vĂ€l skickad att utgöra föreningslĂ€nken mellan alla de olika hĂ€r nu församlade nationaliteterna. Han har ock haft ett drygt stycke arbete att utrĂ€tta. Äfven i ett annat afseende Ă€r grefve L. lĂ€mplig att göra les hon-neurs vid kongressen. Han förfogar nĂ€mligen — sĂ€ges det — öfver en storartad förmögenhet, som gör det till en smĂ„sak för honom att anordna dessa lysande fester och tillstĂ€llningar, till hvilka vi i dessa dagar varit vittne. OcksĂ„ var det vĂ€l vid tanken hĂ€rpĂ„, som grefve L. till sitt ofvan citerade yttrande lade: »jag kan köpa hela kongressen» — hvilka ord naturligen endast fĂ„ tolkas i den bemĂ€rkelsen, att hr grefven vore nog rik att betala omkost-

Skannad sida 313