Sida 225
N:r 26.
Fredagen den 28 juni 1889.
2:dra Ă„rg.
B yr Ă„:
Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris:
26 öre pr petitrad (= 10 stafvelse?).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberÀknadt. Ingen lösnummerforsÀljning.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
TrĂ€ffas Ă€ byrĂ„n kl. 10â11. Alin-.. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag pÄ fredagen, utgifves tidningen nÀst föreg, eller nÀstfölj. söckendag.
Prenumeration sker: I landsorten: À postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, À Stadspostens bufvudkontor, i boklÄdorna samt à tidningskontoren
Du lefver blott för dagens smÄ bestyr, för dagens nytta och för dagens nöjen. Men icke sanning hvarje handling styr, och icke skönhet bor i alla löjen.
Du tror, att tiden gÄr ÀndÄ sin gÄng, och ger blott akt pÄ tecknen, som den gifver, men glömmer, att den lÀrotid blir lÄng, som blott ett evigt lyssnande förblifver.
ii. /.'. Malmström*
Inflytande till det goda.
NĂ„gra ord till systrar.
gir Peter Lefly, den store engelske mÄlaren, vÀgrade alltid att betrakta en illa mÄlad tafla, ty han sade, att Äsynen af ett dÄligt arbete ofrivilligt inverkade pÄ hans pensel och fÀrgsinne.
Troligen skulle den stackars artist, hvars dÄliga arbete framkallat denna anmÀrkning, kÀnt sig högst förvÄnad att höra, det nÄgot alster af honom skulle kunna skada en sÄ stor mÀstare; i sÄ fall glömde han, att vi icke blott hafva att betÀnka det gagn eller den skada, som vÄra handlingar bereda oss sjelfva, utan Àfven komma i hÄg, att de inverka pÄ hvar-och en, med hvilken vi komma i beröring.
Sir Peter Lefiy var medveten om en stor sanning, som vi Àro mycket benÀgna att förbise. Yi ha svÄrt att fatta, det hvarje ord, vi tala, hvarje handling, vi utföra, gör ett varaktigt intryck pÄ vÄr omgifnings karaktÀr, och att till och med efter vÄr död följderna af vÄrt nuvarande handlingssÀtt skola beröra en kommande generation. Det Àr ett faktum, att vi alla, vare sig vÄr stÀllning Àr framstÄende eller obemÀrkt, bruka en ofantlig makt i det inflytande vi utöfva pÄ andra menniskor, och det Àr omöjligt, att nÄgon, det mÄ vara en aldrig sÄ obetydlig person, som för ett aldrig sÄ stilla lif, skulle kunna undgÄ att öfva ett stort, ofrivilligt inflytande. Det mÄ till en början inskrÀnka sig till de nÀrmaste, men det skall sedermera strÀcka sig lÀngre Àn man förmÄr följa.
NÀr en sten kastas i vattnet trÀffar den först blott en enda punkt, men ur den första lilla ringen utvecklar sig snart ring efter ring i vida kretsar.
SĂ„ Ă€r det Ă€fven med ditt lif. Omedvetet blifver omgifningen pĂ„verkad af ditt uppförande. Ăr du mild, vĂ€nlig och förlĂ„tande? â De kanske ingenting sĂ€ga derom eller ens veta det sjelfva, men var sĂ€ker pĂ„, att de i tysthet af dig lĂ€ra skönheten i ett kristligt lif och en gĂ„ng sĂ€tta i utöfning, hvad de lĂ€rt. Ăr du deremot retlig sjelfvisk eller lat? DĂ„ visar du, hur tomt pĂ„ skönhet en qvinnas lif kan vara, oeh man skall tĂ€nka för sig sjelf, att om detta Ă€r allt, hvad kristendomen förmĂ„r, sĂ„ Ă€r det ej mycket vĂ€rdt att bli en kristen.
Har du icke mÀrkt, hur kiselstenarnas gnidning mot hvar andra i bÀcken sÄ smÄningom afrundar dem alla? Just sÄ Àr det med menniskornas lif; hvar oeh en hjelper till att bilda sin nÀstas karaktÀr, i det hvars och ens inflytande, tyst men sÀkert, förbÀttrar eller försÀmrar dem, i hvars sÀllskap han rör sig. VÄrt uppförande mÄste ovilkorligen frambringa goda eller onda frukter.
Om vi vore fullt vakna för denna sanning, sÄ skulle vi helt visst lefva försigtigare, Àn vi göra. VÄra sjelfviska handlingar, vÄra obetÀnkta onda ord, vÄrt tanklösa förlöjligande af heliga ting skulle mindre ofta förekomma oeh mer uppriktigt Ängras. Tanken hÀrpÄ, mina vÀnner, och försöken göra klart för eder, hvilken allvarsam sak detta inflytande Àr, som I icke kunnen lÄta bli att utöfva, och hvilken skuld som kommer att hvila pÄ dem, som haft sitt ansvar klart för sig, men likvÀl försummat tillfÀllet, och, obekymrade om verkningarna, lÄtit sitt exempel till ondt eller godt blifva beroende pÄ en slump.
I mÄnga fall, der ett fel blifvit begÄnget, Àr den, som blir straffad, ej ensam klandervÀrd, utan kanske Ànnu mer den, som genom ett dÄligt inflytande pÄ tusen sÀtt hindrat honom att gÄ den rÀtta vÀgen.
Jag önskar uu sÀrskildt tala till systrar, i
synnerhet Àldre systrar. Jag önskar, att ni ville stanna och betÀnka, hvilken mÀrkvÀrdig makt, ni hÀlla i edra hÀnder, till edra yngre syskons ledning.
Napoleon brukade sÀga, att den stora bristen i Frankrike var den pÄ goda mödrar. Jag har ofta tÀnkt, att en stor brist hos oss finnes pÄ goda systrar.
Kanske tror du, att de smÄ Àro för unga för att gifva akt pÄ dig, men det Àr ett stort misstag. Barn Àro förunderligt skarpa iakttagare och tyckas hafva en slags instinktmessig upp fattning af menniskors bevekelsegrunder. MÄngen sÀrskild stor vÀnlighet, som du bevisat dem, skola de kanske glömma, men verkningarna af ditt dagliga exempel skola följa dem genom lifvet. Tag dig derför i akt och betÀnk allvarligt, om du skulle önska, att de vÀxa upp alldeles sÄdan som du, ty lita pÄ, att, antingen du vill det eller ej, skola de smÄ, till en viss grad Ätminstone, följa i dina fotspÄr.
Ett gammalt fruntimmer talade en gĂ„ng om för mig, att bland hennes barndomsminnen framstod en liten hĂ€ndelse tydligare Ă€n allt annat. Hon hade en dag hĂ„llit pĂ„ med att klĂ€da nĂ„gra dockor, dĂ„ hennes Ă€ldre syster intrĂ€dde i rummet oeh frĂ„gade, hvad det skulle vara till. Hon svarade litet snĂ€ft, att det var en hemlighet, och hon kunde inte tala om det. I stĂ€llet för att blifva ond sade dĂ„ systern: »Om du vill, skall jag hjelpa dig.» â »Jag kunde blott fĂ„ fram ett buttert tack,» sade den gamla damen, nĂ€r hon berĂ€ttade mig detta, »men tanken pĂ„ min egen ovĂ€nlighet och min systers milda svar gjorde ett sĂ„ djupt intryck pĂ„ mig, att jag aldrig kunnat glömma det och aldrig kommer att göra det, ehuru snart sextio Ă„r förflutit sedan dess. Det har. mĂ„ngen gĂ„ng i mitt lif afhĂ„llit mig frĂ„n dĂ„ligt lynne och uppmuntrat mig att göra nĂ„gon liten vĂ€nlighet.» â
