Sida 329
N:r 38. Fredagen den 20 september 1889. 2:dra Ă„rg.
B yr Ă„:
Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris:
26 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag pÀ fredagen, utgifves tidningen nÀst föreg, eller nÀstffilj. söckendag.
Frenximeration sker
I landsorten: i postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, Ă„ Stads-postens hufvudkontor, i bokladorna samt Ă„ tidningskontoren
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberÀknadt. Ingen lösnummerförsÀljning.
Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.
TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 10â11. Allm. Telef. 61 47.
Antoinette Trebelli.
trĂ€nge sedan Ă€r det »»i ej, dĂ„ m:me Zelia i irebelii log allas vĂ„ra hjertan med storm. En hvar musikvĂ€n minnes det sĂ„ vĂ€l och kan ej undgĂ„ alt vĂ€rmas vid minnet hĂ€raf. GĂ„ng efter annan gĂ€stade hon vĂ„rt land, och för hvarje gĂ„ng blef hon oss allt kĂ€rare. Vare sig hon upptrĂ€dde pĂ„ scenen eller pĂ„ konserttribu-nen â stĂ€ndigt fĂ€ngslade hon sina Ă„hörare med sin mĂ€ktiga altstĂ€mma, sin förtrĂ€ffliga sĂ„ngkonst och det dramatiska lif, som utmĂ€rkte hennes föredrag. Nu har hon mĂ„ hĂ€nda sjungit slut, Ă„tminstone offentligt, men minnet af henne fortlefver Ă€ndock lika kĂ€rt och torde nu sĂ„ mycket senare förblekna, som konstnĂ€rsnamnet Trebelli synes komma att i gestalten af en ny och yngre stjerna Ă„ter sprida sina strĂ„lar ut öfver den musikaliska verlden. Den strĂ„lande stjernan Zelia Trebelli har pĂ„ konstens himmel eftertrĂ€dts af den uppgĂ„ende stjernan Antoinette Trebelli.
PĂ„ hösten Ă„r 1881 â -âom jag ej minnes orĂ€tt â företog m:me Zelia Trebelli sin sista kon-
sertturné genom Skandinavien. Bland andra stÀder gÀstade hon ock
residensstaden N........
der undertecknad dÄ var bosatt. Vid detta tillfÀlle Ätföljdes m:me Trebelli, utom af ett par bitrÀdande konstnÀrer af ganska framstÄende rang, af sin dÄ sexton-Äriga dotter Antoinette. Genast vid de resande konstnÀrernas ankomst till staden hade jag förmÄnen göra deras bekantskap och tillbragte med dem ett par synnerligen angenÀma dagar. Jag hörde dÄ för första gÄngen Antoinette Trebelli sjunga. Minnet hÀraf stÄr Ànnu ganska lifligt framför mig. PÄ förmiddagen af konsertdagen kom jag upp pÄ hotellet, der de resande bodde, och inom hvars vÀggar konsertsalongen ocksÄ var belÀgen. Som anordnare af konserten hade jag nÄgot att tala vid m:me Trebelli om. Man sade mig, att hon befann sig inne i kon-sertsalongen. Jag gick dit, men stannade utanför dörren. InifrÄn salongen hördes sÄng, men ej m:me Trebellis mÀktiga altstÀmma, utan en mjuk, nÄgot spÀd sopran.
Jag glÀntade sakta pÄ dörren. Vid flygeln satt
