Idun: 1889

B yr å:

Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris:

25 ore pr petitrad (= 10 stafvelser).

Tidningen kostar

endast 1 krona lör qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsaljning.

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas S byrån kl. 10—11 och 4—5. Allm. Telef. 61 47.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag pä fredagen, utgifves tidningen näst föreg, eller nästfölj. söckendag.

Prenumeration slcer:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stads postens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren.

»På ängens blomma hvilar hvar blick förnöjd, du skönaste bland qvinnor, nog är du egnad och dock är hon ej gjord blott till ögonfröjd: också till något bättre än ögonfägnad!»

Iduns postupplaga

utgör denna dag

6,130 exemplar

mot 4,75 0 exemplar vid slutet af sistl. år. I)å härtill lägges antalet abonnenter å Stockholms Stadspost, i boklådorna och tidningskontoren — inemot 4,500 — visar sig, att Idun för närvarande har ej mindre än omkring

10,500

fasta abonnenter.

Glommen ej,

ärade läsarinnor, som prenumererat på Idun endast för ett qvartal, att i lid förnya prenumerationen, på det att intet afbrott i tidningens sändande till eder måtte behöfva ega rum! Bäst är att på en gång prenumerera till årets slut. Priset från den 1 april till den 31 december år endast 3 kronor.

I n:r 14, som är andra qvartalets första nummer, begynner

andra delen af följetongen

Ett storstadsbarn,

som under det förflutna arets sista qvartal väckt så stort intresse. För dem, som ej hafva första delen af nämda följetong, finnes den samma att tillgå hos redaktionen mot insändande af en (1) krona i frimärken eller ännu hellre i poslanvisning. För 1 kr. 50 öre kan 1888 års årgång från och med n:r 11 (i hvilket nummer den längre följetongen begynner) till och med n:r 52 erhållas. Lösa -permar dertill à 1 krona. Redaktionen.

ite>

Kring sin egen axel.

Lifsbilder, tecknade för Idun af A ve.

II.

»Vår son».

frtyfål Persson hette fadern och hade från Il vallpojke tjent sig upp till ladufogde Q/ 1 vid samma gods, der hans föräldrar lefvat och dött som torparfolk.

Pål var af en dugtig arbetarslägt, men hyste sjelf liflig beundran for fina qvinnor med hvita, mjuka händer och prydliga drägter.

Som vallpojke såg han sig ofta i sina vakna drömmar som folksagans yngste son, åkande efter fyra hästar bredvid »nådig fröken», som han räddat ur jättevåld, och vid trettio års ålder gifte han sig med grefvinnans romanläsande kammarjungfru. Enda barnet i detta äktenskap erhöll dopnamnet Ernst efter någon romanhjelte, som synnerligen slagit an på gossens mor; men på hela godset blef pojken i tysthet kallad vår son, emedan föräldrarna alltid benämde honom så.

När han vuxit ut ur barnahull och kolt, blef han moderns afbild, liksom han var hennes afgud. Hans händer voro välfor-made som hennes, med fina fingrar och vackra ovala naglar; han hade hennes långlagda, nästan förnäma ansigte med tunna läppar och något skarpt tillspetsadt i hakans form samt i den lätt böjda näsan. Modem hade mörkgrå, lifliga ögon; sonens voro stora och mörkblå; meu hans ljusa hår lockade sig kring en hög, smal panna, på samma sätt som hennes.

Pål Persson hyste en vördnadsfull beundran för sin vackre gosse och skulle till intet pris velat sätta honom till att uträtta

några gröfre -sysslor, äfven om modern önskat det, något som dock aldrig fallit henne i hågen.

Den inrättning, som kallas folkskola, fans ännu icke till, så ingenting borde ha hindrat föräldrarna från att gifva gossen en praktisk, naturenlig uppfostran, så att man kunnat bli klok på, i hvilken riktning hans anlag lågo. I den tiden var det en vanlig sak, att antingen mödrarna sjelfva eller ock någon annan till hushållet hörande person under lediga stunder lärde banen läsa, forma bokstäfver med bläck och penna samt en smula praktisk räkning, och här kom modern att blifva undervisare.

Ernst lärde sig ovanligt tidigt att läsa rent och förstå det han läste; troligen bidrog moderns val af öfningsböcker mycket härtill, ty hon bjöd gossen idel äfventyrliga sagor af det slag, som då förekom i flygskrifter. Äfven visor, »tryckta i år», lärde gossen utantill, omvexlande mèd Lindbloms katekes.

Grefvinnan på godset blef uppmärksam på gossen och lät honom några år njuta undervisning af husläraren, samtidigt med ett par af husets söner, och allt mer och mer utvecklade sig gossens föreställning, att han var kallad till att blifva något utomordentligt.

Grefven talade dock med hans far och sade honom oförbehållsamt, att det var mycken fantasi, men ringa tankeskärpa och djup hos den nu omkring femtonårige gossen. Men ladufogden smålog slugt vid grefvens meddelande och hans förslag att låta Ernst välja något praktiskt yrke. Fadern visste nog han, hvad der bodde i sonen, och så drog Pål fram ett tidningsblad ur sin rockficka oeh visade grefven, att Ernst var ett snille, som kunde skrifva vers och få dem tryckta gratis.

»Vill Pål då bekosta sin sons vidare studier vid universitetet?» frågade grefven något öfverraskad.

N:r 11. Fredagen den 15 mars 1889. 2:dra årg.