Idun: 1889

N:r 34.

Fredagen den 23 augusti 1889.

2:dra årg.

Byrå:

Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning.

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas å byrån kl. 10—11. Allrr,. Telef. 61 47.

■Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag på fredagen, utgifves tidningen näst föreg, eller nästfölj. söckendag.

Prenumeration sker

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stadspostens hufvndkontor, i boklådorna samt ä tidningskontoren

Se denna mor i huslig krets, som vet sitt sanna kall bevaka, fullt med den ärelust tillfreds att vara värdig mor och maka.

Se, ordning, mildhet, treflighet med blomster hennes fotspår hölja, och heder, kärlek, tacksamhet dess lefnad och dess minne följa.

Anna Maria Lenngren.

Små funderingar.

Af Hoi.

åland dagens brännande frågor finna vi i främsta ledet den om bildade flickors egnande åt barnavården. Men for att denna grundidé, väckt till lif genom Aves utmärkta uppsats, ej skall dö redan i sin linda, fordras en god handräckning af fruarna sjelfva. Ty hvad var det väl, som i forna tider gjorde guvernantens lott så pinsam och sorglig, om icke detta att hon blef behandlad som ett slags »ting» och räknades for något litet mera än pigan, men oändligt mycket mindre än familjemedlemmarne sjelfva 1

Gjorde, säga vi, ty i vår humana och bildningsuppskattande tid är detta väl, vilja vi hoppas, endast en tradition. Dock, hvarför påpekas det ständigt i annonserna detta, att ej på lön, men väl på ett i allo vänligt bemötande afseende fästes? Behöfs detta? Går gengångaren från fordom igen här och der?

Ja, mina ärade fruar, nu kommer det blott an på eder, att ej den redan räckta handen skall dragas till baka! Räcken derför ej endast fingerspetsarne åt den unga flicka, som vill vårda edra barn — gif henne hela handen — ja, hvarför icke — famnen! Betrakta henne som eder egen dotter, hjelp och uppmuntra henne, då kraft, mod och tålamod svika, ty det skola de göra, ofta, mycket ofta till och med. Ty den unga barnavårdarinnan är, oaktadt bildac} vid kanske 7- à 8-klassigt läroverk, i främsta rummet menniska, ack, glömmen ej detta, blott en svag menniska och ej, som ni, moder, en moder, som kärleken gjort stark! Visen I tålamod med henne, om hennes förmåga i förstone ej går jemna steg mèd hennes goda vilja, så skall äfvén hon, genom det goda exemplets stärkande

makt, snart lära sig kraft oeh tålamod! Då skall hon foiigå på den bana hon valt, genom sitt exempel uppmuntra andra dertill, hon skall ej träda till baka, oaktadt det kanske blott var känslornas svall, ögonblickets impuls, en hjertats goda vilja, som tvungo henne in på den nya och hittills af flickor i hennes stånd obeträdda vägen.

Saken är visst icke minst svår for eder, ty äfven härvidlag fordras ett obegränsadt förstånd samt först och sist kärlek och tålamod. Och glömmen aldrig, att den unga flickan är icke endast menniska, utan väg-bryterska, och om I, mina fruar, gören henne denna väg allt för tung och svår, så bären I, I och inga andra, ansvaret derför, om hon,

trött oeh modlös, vänder till baka!

* *

*

Andra frågan, af Elsa behandlad i »En nutidskonkurrens», har jag äfven funderat litet smått öfver, och jag har kommit till det resultat, att det icke endast är de mer eller mindre förmögna flickorna, som göra orätt i detta »guvernantssökande». Nej, hvar och en till denna plats inkompetent person, vare sig rik eller fattig, är det, som härmed begår ett fel. Ty det måste väl medgifvas, att bland de många guvernantssökande finnas ej så få inom bildningens område rätt tvifvelaktiga existenser — oeh detta såväl mindre som mera bemedlade — (jag vet en dylik sökande, som ej ens rätt stafvat adressorten i ansökningsbrefvet, som vimlade af staffel).

Och det är detta tror jag, som är anledning till den hårda konkurrensen, att alla, alla vilja blifva guvernanter.

Nej, ville blott de egna sig åt undervisningen, som egde verklig inre och drifvande

lust dertill, så vore visst icke »konkurrensen» farlig — ty det sägs ju till och med inom handelsverlden, att verkligt goda konkurrenter äro de minst farliga, men att de, som hafva dåliga varor och så till på köpet utbjuda dessa till underpris — de äro verkliga parasiter. Så ock i undervisningsfrågan. Alla de, som egna sig bäråt, utan vare sig fullgoda kunskaper, godt sätt att undervisa eller håg oeh lust dertill — dessa äro parasiterna härvidlag, vare sig de nu härstamma från slott eller koja.

Ännu en sak skulle jag vilja i denna fråga påpeka, och det är, att alla guvernanter borde ha ungefar lika hög taxa och taga ordentligt betaldt för sitt arbete.

Allt skulle då kunna sammanfattas i dessa tvänne ord: kompetens och sjelfuppskaitning (märk: ej o/verskattning).

Men alla de många andra, frågen I.

Jo, nu då »banan är förklarad öppen för allmän trafik», så tycker jag verkligen, att vägen ligger fullkomligt klar. Alla de misslyckade guvernanterna skola blifva — ja, sade jag det nu strax, så skulle jag få alla mammorna emot mig — — —

Derför måste jag först inleda och förbereda saken.

Liksom ett mångfärgadt, skimrande band, konstfullt slingradt oeh vändt på tusen olika sätt, likväl alltid är det samma, från hvilken sida eller del man än ser det, och liksom dess olika delar tangera hvar andra på de mest skilda områden — så är det äfven med qvinnans verksamhet i hemmet. Hvarför skola då alla vilja vara just samma del, då bandet är så stort och rikt på områden?

Hvarför skola några delar anses sämre? Nej, alla delar och all qvinlig verksamhet är lika god. Då vi välja, skola vi hafva blott detta i sigte: att välja det område för vår