Idun: 1889

N:r 22.

Fredagen den 31 maj 1889.

2:dra årg.

B yra:

Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Tidningen kostar

endast 1 krona för qvartalei.

postarvodet inberäknadt. Ingen '.ösnummerförsäljning.

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas a byrän kl. 10—11. Allm. Telef. 6147.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag pä fredagen, utgifves tidningen näst föreg, eller nästfölj. söckendag.

Prenumeration sker:

I landsorten: å postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, å Stadspostens hufvudkontor, i bokladorna samt & tidningskontoren

Vet, qvinnan måste mycket lida, och dä först blir hon himmelskt skön; hon känner törnet i sin sida, men tiger, kysser det i bön.

Iduns

Byrå och Expedition

hällas under sommarmånaderna öppna endast måndagar, torsdagar oeh fredagar kl. 11—2.

Undertecknad

kommer att vistas borta under större delen af juni månad, och skötas redaktionsbestyren under denna tid af hr lohan Nordling. Expeditionen förestås af fröken Viktoria Schoultz.

Alla skrifvelser i redaktionsangelägenheter torde ovilkorligen adresseras till Iduns Redaktion, Stockholm; skrifvelser angående expeditionen deremot till Iduns Expedition, Stockholm.

Iduns postupplaga (d. v. s. utom de 3—4,000 exemplar, som gå genom bokhandeln och tidningskontoren samt under korsband) visar följande stigning under innevarande år:

1888 d. 31 december: 4,750

1889 d. 31 mars 6,201

» d. 30 april 7,225 » d. 30 maj 7,375

Under förhoppning att stigningen fortfarande skall bli den samma, hvarigenom redaktionens bemödanden ock skola sporras, tillönskar jag Iduns ärade läsa-sarinnor en i allo angenäm sommar och tecknar med utmärkt högaktning

Frithiof Hellberg.

Redaktör och Utgifvare.

Till unga mödrar,

varande eller blifvande.

(Första artikeln.)

P|ina unga medsystrar, vanten er icke i några råd, anvisningar eller lärosatser angående ert ansvarsfylda och djupt allvarliga, om än aldrig så ljufva moderskall! Här är blott en UDg mor, som eftertänksam af erfarenhet- och iakttagelse, vill uttala ett »gif akt!» — Ett »gif akt» medan tid är, ett »gif akt», innan en sorglig erfarenhet eller misslyckade experiment på ett ödesdigert sätt skriar det i edra öron.

Derför vädjar jag särskildt till blifvande mödrars uppmärksamhet.

Man har helt säkert berättat er sagan om den »moderliga instinkten», som på ett underbart sätt skall lära er vårda den späda lilla varelse, som ni väntar, eller som lifvet möjligen en dag skall lägga i edra armar. Denna »instikt» skall såsom en magisk nyckel bereda er inträde och inblick i förut främmande verldar: den lilla barnasjälen oeh den lilla barnakroppen, och ni skall, ledd af denna instinkt, bli en förträfflig vårdare af båda — samma dag ni blir mor.

Unga vänner — tron icke på detta, ty det är en saga, en synvilla, tanklöshetens eller korttänkthetens spindelväf.

Det ligger någon sanning bakom, det säger sig sjelft; ty en åsigt kan icke breda sig så vidt som den om den »moderliga instinkten» utan att ha stöd af gjorda iakttagelser. Men dessa iakttagelser utgå från falska förutsättningar och framkalla derför en synvilla, som endast korttänktheten låter narra sig af.

Vi tala aldrig om exempelvis »landtbrukare-instinkten», och likväl kunna vi ofta göra den iakttagelsen, att ett stadsbarn, en teoretiker, en lärd, som en dag genom ett oväntadt arf kommer i besittning af en landtegendom, släpper hvad han har för händer, knäpper i af alla krafter och tillegnar sig jemförelsevis snart skicklighet i att förvalta sitt nyvunna gods. Ingalunda på grund af några inom honom slumrade instinkter, utan helt enkelt till följd af det starka personliga intresset.

Hvarför söka en mera invecklad förklaring till mödrarnas snabba utveckling till jemförelsevis goda barnasköterskor? — Är icke det personliga intresset en tillräcklig god grund?

Du har en liten varelse i din famn, hvars

väl eller ve, vara eller icke vara beror af din klokhet, din omtanke. Det starka intresse du hyser för detta lilla väsen spänner dina nerver till det yttersta, eggar dig att använda hvarje atom af ditt förstånd för att uttänka det klokaste och bästa för honom, gör din blick vaken för allt, för allt som står i närmare eller fjermare samband med din nya uppgift.

Och ändå — erkänn det! — blir, trots allt detta, resultatet af alla dina ansträngningar ofta ganska bristfälligt.

Och hvarför? Helt visst emedan du, .i fast förlitande på de der instinkterna, hvilka barnets ankomst såsom med ett trollslag skall kalla till verksamhet, försummat att skaffa dig kunskaper och erfarenhet for din nya gerning, emedan du rätt och slätt försummat att bereda dig för barnavård oeh barnaupp-fosiran såsom för ett kall, ett embete.

Ju mera man tänker på detta talet om instinkten, desto mera framstår det som en komplett galenskap. Och I kunnen bestämdt intyga det, alla I unga mödrar, som gått till ert kall som barnasköterskor utan förberedelse. Erkännen, att det alls icke var en röst i ert inre, som ledde ert handlingssätt, utan den smula kunskap ni händelsevis uppsnappat här eller der, halft omedvetna iakttagelser, girigt uppfångade råd från höger och venster, förlitande på andra, på barnmorskan, barnjungfrun och läkaren, ett famlande oeh sökande och — tusen misstag.

Ni invänder: hvad gör det, om vi icke voro så dugtiga i början, det är ju ingen skada skedd, när våra barn nu ändå äro stora och snälla. Jag är beredd på denna invändning från detta håll, ty sjelfsäkerhet går gerna hand i hand med vidskepelsen. Man göres på ett öfvernaturligt sätt kompe-

Att älska är för henne lefva, att mildt förbinda tysta qval, att fridens blommor sakta väfva kring plågorna i sorgens dal.

Johan Nybom.