Sida 177

N:r 21. Fredagen den 24 maj 1889. 2:dra Ă„rg. B yr Ă„: Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser). Tidningen kostar endast 1 krona för qvartalet. postarvodet inberĂ€knadt. Ingen lösnuinmerförsĂ€ljning. Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG. TrĂ€ffas Ă„ byrĂ„n kl. 10—11. Allm. Telef. 61 47. Utgifningstid: hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag pĂ„ fredagen, utgifves tidningen nĂ€st föreg, eller nĂ€stfölj. söckendag. Prenumeration sker: I landsorten: Ă„ postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, Ă„ Stadspostens hufvudkontor, i bokladorna samt Ă„ tidningskontoren

Hel ene Munktell.

man i Höijers musiklexikon upp namnet Munktell, finner man, att det Àr nedÀrfda anlag, som göra sig gÀllande hos den tonsÀttarinna, hvars bild vi just för tillfÀllet trott skulle intressera Iduns ÀlskvÀrda lÀsarinnor. Fröken H. Munktell Àr nÀmligen den första svenska qvinna, som komponerat för teatern, och hennes förstlingsarbete, opera- comiquen »/ Firenze», skalljust i dagarne gÄ öfver Stora operans tiljor.

Hennes far, brukspatron Henrik Munktell, var utan gensÀgelse ett musikaliskt geni. Jenny Lind yttrade en gÄng, dÄ hon hörde honom spela: »Ett sÄdant anslag pÄ pianot har jag aldrig förr hört.» Hans musikaliska minne var nÄgonting alldeles ovanligt: han kunde utan noter pÄ pianot pÄ ett glÀnsande sÀtt Ätergifva mÄnga af Mozarts och Haydns violqvartetter. Och hans improvisationer vÀckte stort uppseende i Tysklands förnÀmsta konstnÀrskretsar, der han kom i intim beröring med de utmÀrktaste tyska musici, bland andra Spohr, med hvilken han slöt ett varmt vÀnskapsförbund.

Det Àr frÄn fadern Helene Munktell Àrft sin

musikaliska begÄfning, en begÄfning, som sedermera vuxit ut under lyckliga förhÄllanden och erhÄllit stöd af skickliga lÀrare.

Fadern dog redan 1861 i Falun, men fröken Munktells mor, ett i hög grad begĂ„fvadt fruntimmer, uppehöll — om vi sĂ„

fĂ„ uttrycka oss — familjens musikaliska traditioner.

I sitt hem — om vintrarne i hufvudstaden, om somrarne pĂ„ sin egendom Grycksbo, en bland Dalarnes vackraste egendomar, oeh hvarifrĂ„n det bekanta Grycksbopapperet stammar — samlade hon omkring sig en liten utvald stab af musici, kompositörer och lyriska artister. Norman var en ofta och naturligtvis gerna sedd gĂ€st i huset, och pĂ„ de magnifika soarĂ©er, fru Munktell om vintrarne gaf för grĂ€ddan af societeten, kunde man alltid vara viss pĂ„, att till programmet ocksĂ„ hörde en liten konsertafdelning, utförd af nĂ„gra af operans mest firade artister. Men fru Munktell Ă„tnöjde sig icke med att endast njuta af sĂ„ngen och lĂ„ta konstnĂ€rerna ge glans och lif Ă„t festerna; hon understödde Ă€fven frikostigt mĂ„nga af tonkonstens unga adepter, och mer Ă€n ett bekant och nu lysande namn har nog att tacka fru Augusta Munktell för att de första stegen pĂ„ den törnströdda banan icke blefvo sĂ„ tunga.

I denna finbildade och konstnÀrliga omgifning vÀxte nu Helene Munktell upp; hennes sinne för musiken utbildades ytterligare genom umgÀnget med verkliga ar-

Skannad sida 177