Idun: 1889

'.....

N:r 35. Fredagen den 30 augusti 1889. 2:dra årg.

Tidningen kostar

endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerlorsäljuing.

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG,

Träffas å byrån kl. 10—11. Allm. Telef. 61 47.

Utgifningstid:

hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag på fredagen, utgifves tidningen näst föreg, eller näst,följ. söckendag.

Prenumeration sker

I landsorten: Ä postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, ä Stad k postens hufvndkontor, i boklådorna saint & tidningskontoren

B yrå:

Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris: 25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).

Madame Carnot.

|i|duns redaktion har J4> i bref bedt mig anskaffa ett portrält af m:me Carnot och att skrifva några rader till det samma.

Porträttet har jag funnit, men först efter alt ha sprungit halfva Paris rundt — tv m:me Car-nots fotografier utställas, på hennes egen önskan, icke. Och texten? Ja, den är kanske ännu svårare att finna, och detta af det enkla skälet, att hennes lif uteslutande varit, egnadt, åt familjen, åt ett välgörande arbete i det tysla.

En sak vet hvar man: hela Frankrike aktar mr Carnot, och hela Paris älskar m:me Carnot; lika redbar och fläckfri som Carnots karaktär är, lika ädel

är äfven hans makas.

‡

Säkerligen anade ej den vackra mademoiselle Dupont-White, då hon för jemt 25 år sedan äktade ingeniör Sadi-Carnot, den store

revolutionsmannens sonson, att hon en dag såsom gemål till chefen för en af Europas stormakter skulle göra les honneurs vid festerna

i Elysée-palatset. Hon fortfor emellertid der att. vara, hvad hon varit i det gamla, enkla hemmet: typen för en god moder och maka. Genom sin blygsamhet, sin intelligens och sitt hjertelag bredde hon en doft af hem i palatsets skimrande salar, som de förut aldrig haft, allra minst under Jules Grévys tid.

När hon — såsom jag ofta haft tillfälle iakttaga — åker vid sidan af sin man och folket jublar: »Vive Carnot, vive Carnot!» och republikens president med sin vinnande hjertlighet besvarar hels-ningarna, då ser hon stolt upp till honom — mera som vore det en son än en make — och ett godt och lyckligt leende krusar hennes läppar.

Och folket säger då: »C'est ime femvie cle coeur!»

*

Utan att egentligen vara hvad fransmannen benämner »une femme supérieure», är hon dock en qvinna, hvars naturliga esprit och begåfning utvecklats ge-