Idun: 1889

N:r 14.

Fredagen den 5 april 1889.

2:dra årg.

B yrå:

Klarabergsgatan 54, en tr. Annonspris:

25 öre pr petitrad (= 10 stafvelsen).

Tidningen kostar

endast 1 krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt. Ingen lösnummerförsäljning.

Redaktör och utgifvare: FRITHIOF HELLBERG.

Träffas å byrän kl. 10-11 och 4—6. Allra. Telef. 61 47.

XTtg-ifning-stid:

hvarje helgfri fredag. Infaller helgdag pä fredagen, utgifves tidningen näst föreg, eller nästfölj. söckendag.

Prenumeration sker:

I landsorten: i postanstalterna. I Stockholm: hos redaktionen, ä Stadspostens hufvudkontor, i boklådorna samt å tidningskontoren

»Väl använd arbetsdag tag nöjet ej till skänks,

gör hvilans timme skön; vinn det som mödans lön!»

"La soeieté".

Vid Iduns femte pristäfling belönad uppsats af

Ebba Larsson.

f|litretsen med detta namn bestod till en (åls-" början blott af tvänne fruar, som ömsevis voro hos hvar andra hvar annan torsdag, men efter en kort tids förlopp var ett helt litet »sällskap» organiseradt med stadgar och allt. Se här ett utdrag ur dessa stadgar.

Samqväm hvar annan torsdag. (Mången har på sista tiden velat hafva hvarje torsdag, men ännu åtminstone är det blott hvar annan.)

Fruarna upplåta i tur och ordning sin salong eller så många rum, som behöfvas — dock ej flere. Inga stora toaletter få existera vid vite af första gången 20 öre, sedermera dubbla beloppet för hvaije gåDg.

Efter kl. 5 tages emot, och varar samqvämet till kl. 10; inträffar någon särskild högtid samtidigt i familjen, utsträckes tiden till 11. Vid vite som ofvan får endast serveras kaffe med högst 4 sorters bröd (om sommaren lemonad med högst 3 sorters bröd), om vintern frukt, nötter eller apelsin — och vin blott då, som ofvan nämts, extra högtid tillstöter.

Supén får bestå af högst 8 sorter kallskuret — häribland kunna dock, i synnerhet vintertiden, högst tvänne sorter vara varma (t. ex. småbiff eller dito köttbullar) — antingen te, chokolad eller mjölk och blott i fall, som förut nämts, en varm rätt, vare sig stek eller gröt — aldrig båda. De herrar, som äro öfver 20 år, få ett glas öl och en sup till smörgåsen — men hvad deröfver är, är förbjudet vid dubbelt vite mot hvad förut nämts.

Ingen inträdesafgift erlägges, men ingen får inskrifvas i sällskapet förr, än han varit med under minst 3 samqväm och sett, om eget skaplynne och egna böjelser kunna eller vilja underkasta sig de lifsprinciper, på hvilka »La société» är bygdt. Äfven ogifta personer af båda könen få blifva medlemmar, men ej aktiva, d. v. s. de hafva ej att hos sig emottaga »La société».

Som sällskapet allt mera utvidgas, har förslag uppgjorts att antingen befria alla med mindre våning beskärda fruar, hvilkas mäns inkomster äro i förhållande härefter, från emottagningsskyldighet, eller ock att dela »La société», så att flere sammankomster samtidigt ega rum, dock efter en noggrant ordnad plan. En och annan har velat hafva särskild lokal, till oeh med eget hus, men detta sista har ej alls mottagits med någon som helst acklamation — tvärt om ; ty oafsedt kostnaden tycka de flesta, att detta skulle smaka utelif, då uppgiften i »La société» ju just är att motarbeta slikt och så småningom samla alla krafter i familjelif och hemlif — alla, man som qvinna, ung som gammal!

Men, som sagdt, allt detta är endast förslag; ännu räcka de små våningarna oeh salongerna.

Nu till sjelfva samqvämet och sysselsättningarna derunder.

Medlemmarne ega rätt att komma, då tid och öfrigt det medgifva, men efter kl. 6 serveras intet kaffe och efter kl. 8 ingen supé.

Sysselsättningen är omvexlande och mångahanda.

Fruarna oeh äfven några af flickorna medföra alltid i sin arbetskorg ett lättskött arbete och en anteckningsbok.

Fruarna sitta vid det stora runda bordet, och arbetet går raskt oeh flinkt, under det råd och rön gifvas, emottagas och — upp-

tecknas. Ty då någon har ett särskildt godt, praktiskt råd, någonting i liter, kilo eller meter, så komma alla de små anteckningsböckerna fram som genom ett trollslag, men ett par minuter derefter äro de borta igen, ty alla kunna stenografi (lektioner häruti meddelas inom sällskapet gratis).

Ungdomen håller till i ett särskildt rum, derest sjelfva salongen eller förmaket ej räcker. De dansa, leka och roa sig, som man brukar göra det »i ungdomens år» och som vi alla gjort — men alldeles icke som nutidens ungdom i allmänhet gör. Ungherrarne hvarken röka eller spela kort och agera öfver hufvud på intet vis gubbar, som skick och bruk dess sämre nu till dags är, något som till och med gifvit en hel stad benämningen »de unga gubbarnes».

Ej heller sysselsätta sig damerna med hvar andras toaletter, kritisera och afhandla drägter — åh nej! De sysselsätta sig i stället med ungherrarne, icke tillgjordt och sippt, icke djerft utmanande, utan ungefär såsom »Eva såg på Adam», innan hennes ögon i blygsel och skuldmedvetande sänktes till jorden — oskuldsfullt, fritt och öppet.

I »La société» konversera ej de unga om vädret, sista balen, premieren på teatern eller den nyutgifna romanen, det låta de de äldre göra; ty sjelfva ha de dertill allt för brådt med att »packa kappsäcken», »lasta skeppet», ge hvar andra »samvetsfrågor» och i tid lära sig »hur Amor kommer» — med ett ord, de ha så innerligt roligt, som om' det hvar enda sammankomst »vore jul igen».

Stundom musiceras, men det händer aldrig att vare sig Chopin eller Grieg bli misshandlade af personer, hvilkas uppfattning och teknik sträcka sig till »Jungfruns bön» och »Napoleons marsch öfver alperna». Man ber aldrig dem spela, som icke kunna, och ännu mindre komplimenteras de -— för att seder-