Sida 153
Manusxnpt, som aj antages till Införande, återsändes, såvida porto bl- I Pl II kl Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 25 öre pr 4.
fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. i LJ U IM spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons Införes under I krona
gestalt. Klara gick då fram och lade sakta sin hand på hennes skuldra.
»Försök vara modig och lugn, kära lilla Ruth,» förmanade hon; »vi få först och främst tänka på pappa Rebolledo, som ligger här utan tillsyn och vård.»
Ruth reser sig långsamt och tungt. Hon böjer sig fram öfver den gamles feberröda ansigte och söker fåfängt fånga en blick ur dessa bristande ögon.
»Älskade pappa Rebolledo,» hviskar hon, medan hennes läppar skälfva; »känner du ej igen din Ruth, din stackars olyckliga flicka, som kommer for att alltid vara hos dig? Gör du ej det? Ack, säg, säg att du gör det!»
Men den sjuke kastar endast oroligt sitt brännheta hufvud, efter hvars tinningar och panna det gråa håret klibbar af svett, fram och åter på den smutsiga kudden; och ur de orediga ord, som då och då gå öfver hans läppar, kan ej ens det skarpaste öra utleta något sammanhang.
Den praktiska Klara är redan i full gång att söka åstadkomma någon skymt af ordning och trefnad i det vanvårdade rummet. Fönstret öppnas och en frisk fläkt af den regnljumma, fria luften drar in som en balsam i den skämda kammarqväfvan.
»Denna ljumma luft kan omöjligt skada en febersjuk,» säger hon; »han kan väl behöfva dra ett friskt andedrag.»
»Men först af allt måste vi väl nu ha hit en läkare,» säger Ruth.
»Jag tänker just derpå. Du får ta vagnen och fara till närmaste håll. Kusken känner nog någon adress.»
»Jag — nej jag kan icke lemna pappa Rebolledo — omöjligt,» utbrister Ruth med en ängslan, som ville man med våld slita henne derifrån.
»Se så, kära mitt barn, var nu förståndig och lyd. Du kan icke reda dig här ensam, om jag skulle fara. Och så kan den andre, »musikanten», komma när som helst. Hur skulle du ta dig fram med honom? Skynda nu, det är ju lika vigtigt som något att få en läkare hit.» Och Klara, som hade riktiga kommendantanlag och växte med situationen, hon stod redan på förstugubron och gaf kusken ordres, långt innan Ruth fick tid att tänka på några vidare invändningar.
Helt kort efter att Ruth hade rest, hörde Klara ljudet af tunga, osäkra steg utanför det öppna .fönstret; så smälde det i dörren, det blef ett ramlande bland buteljerna ute i köket, och hon förstod, att det var »musikanten», som kom. Det var tydligt att han var drucken; och hennes modiga lilla hjerta krympte för ett ögonblick af qvinlig räddhåga, der hon satt i andlös förbidan vid den döendes bädd. Ännu hade han ej upptäckt henne, men om ett ögonblick skulle han vara derinne!
Den sjuke stönade högt. Till svar höjde »musikanten» ute från det andra rummet en rå, rusig stämma, som kom den unga qvinnan att darra:
»Suckar du efter bränvin, gamle komedi-ant? Jo, jo, det kostar nog på, när man inte längre kan öppna munnen! Öm jag bara fick tag i den fördömda buteljen; jag vet, att det skall vara en sqvätt qvar.»
Nej, Klara kunde icke bli sittande längre — det var omöjligt att släppa den druckne in i detta sjukdomens rum! Hon samlade i ett ögonblick allt sitt mod, reste sig och steg hastigt ut i det yttre rummet, i det hon sköt igen dörren bakom sig.
»Musikanten» blef till en början så bestört vid denna oväntade syn, att hans mål förstummades. Han raglade baklänges ett par, tre steg och blef stående stödd mot väggen med fånigt stirrande blick. Klara begagnade sig hastigt af öfvertaget och sade, i en ton så bestämd och myndig, att den förvånade henne sjelf:
»Ni måste vara tyst här och får inte gå dit in. Pappa Rebolledo är illa sjuk, och han får inte störas. Jag och ett fruntimmer till, som äro hans gamla vänner, ha kommit hit att sköta honom. Och om ett ögonblick ha vi läkaren här!»
Läkaren, ja, läkaren — huru lyssnade hon icke i spänningsfull oro efter hjulen från Ruths vagn, som skulle komma med undsättning, medan hon stod ansigte mot ansigte med den otillräknelige drinkaren utan någon att kalla till hjelp! »Musikanten» hade visserligen ej ännu visat tecken till några våldsamheter eller fiendtlighet; men hvad kunde ej i hvarje ögonblick falla honom in, om han vredgades öfver detta intrång i sitt hus.
Klara fick vänta ännu några sekunder, innan den andre kom sig för att gifva något svar till hennes ord. Men till sist, sedan han mönstrat henne med osäkra blickar från topp till tå, säger han med en nästan godmodig ton i stämman, som genast fördubblade Klaras mod:
»Ser man på, ser man på! Det var mig en schangtil och kavat fru.»
Hvarpå han omedelbart gjorde helt om och lydigt ramlade i väg, ut ur rummet och huset.
I det samma stannar den efterlängtade vagnen på gatan nedanom berget, och läkaren och Ruth stiga ur. Ruth är nervös, upprörd, bråd att komma till baka.
»Ack, herr doktor, herr doktor, det kan väl inte vara något farligt? Han kan väl alltid räddas?», och hon skyndar på sina steg, så att hon hinner in långt före den gamle stelbente medieinmannen.
På trappan i regnet sitter »musikanten», slagen och from som en våt hund, och följer med dumma, omtöcknade blickar alla dessa
inkräktande främlingar. De gå honom förbi, utan ett blick, ett ord.
I kammaren vrider sig pappa Rebolledo allt vildare på sin bädd, hans ögon stirra glasartadt, hans torra mun flämtar ängsligt efter andan. Hur hänga icke de bägge qvinnornas ögon vid läkarens ansigte, medan han lutad öfver bädden gör sin korta diagnos! Han är van att beherrska sig, denne veteran i läkekonstens tjenst, och hans drag vittna hvarken för eller emot, der han lyss till bröstets rosslingar och räknar pulsens slag.
Så reser han sig och vänder sig om. Ruth sträcker ofrivilligt händerna emot honom, liksom afvärjande en fruktad fara. Och när Klara, som skyndar att förekomma honom, sakta frågar: »är det för sent?» ger han blott en stum nick till svar.
Åter bryter tårarnes störtflod öfver Ruths kinder, och hon kastar sig i våldsam förtviflan tvärs öfver sängen och pappa Rebolledos kropp. Hon slår sina armar om hans bröst, hon hviskar de kärleksfullaste smeknamn, ödmjukt tiggande böner vid hans öra: att han ett ögonblick, en enda sekund skulle känna sitt barn — hon framsnyftar de mest öfverdrifna sjelfförebråelser, ropar i ångest . . . Klara vill lugna henne, få henne bort från bädden.
»Detta dödar ju både honom och henne», säger hon åt läkaren oeh fattar förvirrad hans arm.
Men denne håller henne tillbaka.
»Låt henne hållas», säger han. »Mannen är redan död.»
Ja, pappa Rebolledo var död. Han hade med ens blifvit så märkvärdigt stilla i Rnths armar, hans ögon stannade, hans jemmer var förstummad. Ridån hade gått ned öfver den gamle koristens sista akt.
Men ännu fortfar Ruth att bedja och gråta vid hans bröst, som skulle hon kunna göra det omöjliga och väcka döden till lif.
Klara går till fönstret, böjer hufvudet mot karmen och ser ut; hennes hjerta sönderslites af att se väninnans sorg, och hon måste ha luft, luft. Läkaren kommer efter och säger med en hviskning:
»Låt den första smärtan lägga sig och för henne sedan härifrån. Jag sänder ett bud till er man, att han kommer upp att hjelpa er.»
Han går; och de två qvinnorna äro ensamma med den döde. Den regntunga himmelen brister plötsligt, som sloges dess tunga kupa in af en mäktig hand; en knippa klart solsken skjuter med ens in öfver scenen i rummet.
Då går Klara fram till bädden, böjer sig och kysser Ruths våta kind.
»Nu är pappa Rebolledo i frid», säger hon.
Och efter en paus tillägger hon:
»Himmelen klarnar . . ,>-
(Forts.)
Matlagning.
Falska hjärpar. Af en god kalfstek skäras bra stora skifvor, hvilka hoprullas och fyllas med fläsktärningar, omknytas med en träd oeh läggas tätt intill hvarandra i en stekgryta. Stekas som fogel och spädas med mjölk. Såsen afredes med något grädde. Af benen och det öfriga af kalfsteken kan man med tillsals af litet grönsaker koka en god soppa. Lalage.
Plättar. \ k:na mjölk, | d:o grädde, d:o skiradt smör, 2 st. ägg. Aggen vispas först, deri inarbetas mjöl, spädes litet i sänder af grädden desemellan; man invispar mera mjö!, derefter smöret och sist mjölken. Frida N. N.
Bakning-.
Kanelkringlor. Tag 2 skålp. uppjäst hvetedeg, arbeta deruti 1 skålp. mjöl; då det åter jäst upp mycket väl, in-knådas på bordet 1 skålp. urtvättadt smör och mera mjöl, att degen blir mycket hård; uttages i små kringlor, som hvälfvas i groft socker och kanel. De böra ej jäsa, utan gräddas strax i svag värme, så att de torka med detsamma. Erida N. N.
Punschkaka. Tre ägg vägas; samma vigt socker invispas till smeten höjer sig, då iröres mjöl till sockrets halfva vigt. Gräddas i form. Då kakan är kall, skäres den midt itu, vågrätt; på båda halfvorna slås bra nog med punsch.
På undre botten lägges hallonsylt, hvarefter bottnarne läggas ihop; kakan skäres i kilar och öfverslås med vispad grädde, som bör tränga ned mellan bitarne. »Lilly».
Konservering-.
Att fördrifva mal och andra skadliga insekter från pelsverk, ylletyger, möbel-öfverdrag m. m. 1 ort kamfert, 1 ort lavendelolja, 1 ort malörtsolja, 5 à 6 droppar kreosot och 12 ort rektifice-rad sprit blandas genom omskakning väl tilssammans. i en korkad flaska och strykes med en liten pensel eller penn-fjeder på papper, som fästes vid den
sak, som skall förvaras. Kyssolja är ock ett bepröfvadt medel mot mal; strykes på gråpapper. Köpes på apoteket, helst i ett djupt tefat.
Frida N. N.
Strykning.
Stärkelse. Engelsk s. k. »Briljant glansstärkelse» är den bästa sort, jag användt. Hvarje paket innehåller 4 st. mindre påsar; lätthandterligt och tillika drygt. Man kan i hvarje paket, som kostar 25 ore, stärka 12 skjortor, 1 dussin kragar och 1 d:o manchetter. Bruksanvisning följer och stärkelsen finnes vanligen i hvarje kryddbod.
Frida N. N.
149
Källa: Project Runeberg ·
