Idun: 1889

Manuscript, som e] antaget till Införande, Återsändes, sàvldaporto bl- | pi | | l I Annonser mottagas endast mot kontant liqvid I förskott af 26 öre pr4-fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. I U U IN spalt, petitrad (= 10 stafvelser). Ingen annons införes under I krona.

annan något glädjande såg, öfver hela verlden, som, trots skymningen rundt om dem, låg som en blomsterträdgård för deras fötter, tog färg från deras egna själar.

Innan ban anade det, hade en glad, fri kärlek nästlat sig in i hans hjerta. Klas visste det förr än han sjelf. Hans lilla fönster vette åt gräsplanen utanför trädgårdshuset. Hur ofta hade han ej der lekt med Sigfrid! Nu voro de åter två.

Nedstämd blickade han ut på de lyckliga, for hvilka allt var idel sällhet, föraktande sig sjelf for den afund, for den svartsjuka, som sårade hans själ. Af all sin makt kämpade han deremot. Kring honom var skugga, der ute strålande ljus. Hvarför för honom beständigt endast sorg? Måste den ena hälften af menniskoslägtet alltid bära bördorna för den andra? Kunde ett hjerta som hans, så tidigt brändt af smärtan, aldrig åter känna glädje?

Jo, han kunde det, i Sigfrids lycka kunde äfven han finna sin, om blott hans kärlek fortfor, och den stod ju så fast som den blåa himmelen der ofvan.

Under tiden dog den gamla slägtingen. Käthe skulle bort. Sigfrid beklagade sig för Klas. »Jag kan inte släppa henne, hon är ett barn, vet alls inte, hur det går till i verlden.»

»Liksom om du visste det. Man erfar det först, när man kastas midt deri, som man slungas ut i hafvet.»

»Jag skulle inte ha någon lugn stund,» fortfor Sigfrid. »Hvarför skulle jag ej skydda henne, när jag kan det; jag älskar henne, Klas, inte som dig, helt annorlunda.»

»Naturligtvis, jag har vetat det sedan länge! Vet äfven hon det?»

»Ja visst, jag kan inte förställa mig. Vi voro båda så lyckliga, när det var uttaladt. Hon flyttar nu till en väninna, till dess jag kan göra henne till min hustru, naturligtvis så snart som möjligt. O, du kommer också att hålla af henne, hon förtrollar alla, hon är som det klaraste solsken. Hon kommer att älska dig så, som jag älskar dig; vi bli en lycklig familj.»

»Den som blott kunde tro derpå! Men jag förstår mig inte på fruntimmer, jag fruktar, att i sådana här fall är en vän alltid i vägen. Bäst vore, att jag ginge min väg.»

Sigfrid ropade högt: »Om du gör mig detta, har du aldrig hållit mig kär! Försök dock att vara lycklig med oss.»

»Jag skall försöka det, ensam vore jag allt för olycklig. Du har skämt bort mig, låtit mig tro, att jag hade några rättigheter till lycka ...»

»Hvilken skulle ha större än du, min gode vän! Min bäste! Bättre, mycket bättre och klokare än vi båda!»

Vid den rikes glädjefest bjuds den arme ej till gäst, drifs frän varma vrån vid härden ut till likarne i verlden.

Brölloppet firades till Kathes bedröfvelse i all stillhet.

»Mera som en begrafning,» sade hon, »och din otrefliga vän i sina stora, hvita handskar såg ut som sjelfva likbjudaren. Inte sant, nu vilja vi dock vara glada och njuta af lifvet, jag har en riktig trängtan efter ljusa drägter; glada menniskor göra dagen munter.»

»Till munterhet duger min stackars Klas visserligen inte, men han är dock allt för taktfull att störa oss.»

»Sådana der taktfulla menniskor, som alltid äro förargliga, dem känner jag nog till, de grumla ändå vattnet! O, Sigfrid, jag önskade, vi vore ensamma!»

»Skäms du inte, Käthe; säg inte så en gång till, eller jag svarar: jag älskar honom mer än dig.»

»Det tror jag ändå inte,» svarade hon leende och slog armarne om hans hals. »Må din björn gå omkring och brumma, af vår honing får han ändå ingenting med.»

Det tycktes, som hade han också föga aptit derpå. Allt sedan bröllopsdagen förde Klas ett enstöringslif; hans måltider buros efter hans önskan upp på hans rum. Det hette, att han hade så mycket att göra. Följden blef ock den, att Sigfrid höll till uppe hos vännen mycket mer, än hvad som behagade den unga, svartsjuka frun,

»Den der smulgråten,» sade hon, »förderfvar hela vårt lif för oss, alltid tänker du på honom! Det göres omständigheter med honom, som vore han Stormogul sjelf, och ändå skall han väl vara din underordnade. På de allra trefligaste utflygter längtar du hem, som hade du ett litet barn i huset. Hvad är han egentligen för oss?

»Han är vår välsignelse, Käthe, vår största skatt i huset.»

»Jag kan inte finna något så oskattbart hos honom, jag önskar, du aldrig hade upptäckt honom. Så här kan det i alla fall inte fortfara, jag blir alldeles ihjelpinad häraf; han måste komma hit ned, lefva med oss, jag måste se, hvad han har för sig.»

»Om du ber honom, gör han det helt säkert. Ingen kan motstå dig, när du vill vara älskvärd. » (Forts.)

Hushållet.

Innan jag sänder nedsaltade skinkor till rökning, lägger jag dem i ett djupt fat, häller kokande vatten på och täcker tjockt med linne öfver, så att ångan instänges och vattnet far kallna långsamt. Genom detta förfarande blir skinkan mild och mjuk. Derefter torkar jag köttet väl och syr in det i gaze eller gammalt gardintyg, förser det med ett starkt snöre till upphängning samt lappen, hvarpå stycketalet och vårt namn äro upptecknade.

Stenia.

Matlag-ning\

Fläsksylta. Ett svinhufvud och en kalfstek kokas, helst till sammans. Fläsk-svålen tages varligt af och bredes i en serviett i så stort omfång, som man vill hafva syltan. Köttet och fläsket skäres i vackra, rätt tjocka skifvor och lägges hvarftals med finstött salt och peppar emellan. Sista hvarfvet bör bestå af fläsksvål. Sedan ombindes servietten stadigt med ett snöre och syltan lägges i spadet, som får uppkoka. Derefter i kall saltlake. På så sätt behandlad blir syltan fast och präktig. Eka.

Efterrätter.

Gräddkaka. '/2 stop grädde och 6 ägggulor vispas till skum. Sedan inblandas '/2 qvarter hvetemjöl, socker efter smak och de 6 ägghvitorna, hvilka särskildt blifvit vispade till hård skum. Blandningen slås på ett djupt porslinsfat och gräddas i måttligt varm ugn. Serveras genast med sylt. Elsa.

Karins kaka. 1 sked smör och 2 d:o mjöl fräses tillsammans och spädes med 'Is stop grädde, hvilket får uppkoka och sedan hälles upp för att kallna. Derefter iröres 3 äggulor; hvitorna, vispade till hård skum, iröras sist. I en ka-

rott lägges sylt i botten (helst hallon), derpå slås smeten. Insättes genast i varm ugn och gräddas 1 timme.

Elsa.

Tvätten.

Huru alla slags fläckar kunna tagas ur linne. Tjära, beck och svärta borttagas på så sätt, att man insmörjer fläckarne med terpentinolja och sedan gnuggar dem väl med grön såpa och varmt vatten. Linnet tvättas derefter på vanligt sätt. För att få bort den starka lukten af terpentinoljan behöfver man blott blanda tillsammans bränvin och vatten och dermed bestryka stället, der fläckarne suttit och sedan uthänga det i fria luften.

Oljefärgsfiäckar gnidas först väl med gammalt smör och tvättas sedan med grön såpa och smör i kallt vatten, till dess att fläckarne äro borta, då tyget sköljes i varmt vatten. Fläckar af körsbär, blåbär, vinbär o. s. v. borttagas, om man insmöijer dem väl med grön såpa, sedan tvättar man dem med friskt vatten, derefter hålles under linnet ett fyrfat med glöd, hvarpå svafvel är strödt, och låter man denna rök draga sig in i linnet, så gå fläckarne bort. Slutligen tvättas det i varmt vatten. Om dessa fläckar suttit länge i, är bäst att man ingnider dem med bomolja och derefter lägger linnet uti solen i fria luften i ett par timmar, hvarefter tyget tvättas först i kallt vatten och sedan i varm såplödder. Fanny—g.

Brygd.

I ett stop vatten uppkokas 2