Sida 28
Med luftballong till Nordpolen.
VÄr tid Àr rik pÄ storverk. Maken till uppfinningar, som de senare femtio Ä sextio Ären hafva att uppvisa, har vÀrlden aldrig skÄdat. Man mÄ med skÀl frÄga: om uppfinningarna i samma mÄn fortgÄ som hittills, hurudan skall vÀrlden se ut hundra Är hÀrefter? -- O att dock mÀnniskan vore vis, och mottoge hvarje sÄdan gÄfva -- som en uppfinning Àr -- till mÀnskligheten med tacksamhet mot honom, som gifvit den! Men Gud, gifvaren, glömmes för de fördelar uppfinningarna skÀnka, eller den Àra man af dem skördar. Glömmer dock denna vÀrldens barn att tacka honom, sÄ borde dock, hvarje gÄng det blir nÄgon förunnadt, att glÀnta pÄ dörren till naturhemligheternas stora förrÄdshus, och dÀrur framtaga nÄgon ny gÄfva till mÀnsklighetens gagn, de pÄ Jesus troende icke förgÀta att tacka och prisa honom dÀrför.
Det Ă€r dock icke blott pĂ„ uppfinningarnas omrĂ„de vĂ„r tid Ă€r rik pĂ„ storverk. Ăfven pĂ„ ett annat omrĂ„de, den geografiska forskningens och upptĂ€ckternas vida fĂ€lt har mycket, mycket blifvit inrĂ€ttadt. Vi hafva snart glömt bort en Stanleys fĂ€rd genom det mörkaste Afrika och Nordenskiölds storbragd för Nansen och Hedin, den förstnĂ€mnde strĂ€ckande sina forskningar till polarregioner, den senare till Asien. Och i detta klöfverblad inflĂ€tar historiens genius i vĂ„ra dagar ett nytt namn -- öfveringeniör AndrĂ©es.
Svedenborg. Strindberg. FrÊnckel. Andrée. Det senast tagna portrÀttet af Nordpolsfararne.
Man har bÄde förr och nu önskat lÀra kÀnna, huru det ser ut vid nordpolen. Ingen mÀnniska har nÄgonsin varit dÀr, trots det, att polarfÀrderna begynte i slutet af 16: de Ärhundradet -- dÄ Davis, Hudson och Baffin beseglade de efter dem benÀmnda farvatten -- och fortgÄtt till vÄr tid; ingen vet hvad dÀr kan finnas gömdt för forskarens öga. Norrskenets orsak, jordmagnetismens dunkla, sagolika företeelser m. m. skulle kanske, efter rön och iakttagelser, utförda vid sjÀlfva polen, finna sin förklaring. Men huru komma dit, huru uppnÄ polen, dÄ alla försök att nÄ den samma med fartyg nog mÄste, pÄ grund af isförhÄllandena, alldeles uppgifvas.
Ăfveringeniör AndrĂ©e, helt visst bekant för oss alla genom tidningarna, -- hvilkens portrĂ€tt, tillika med hans följeslagares, FrĂŠnckel och Strindberg, (hvilka Ă€fven de Ă€ro bekanta för en och hvar) -- vi hĂ€r skĂ„da, Ă€r skaparen af den djĂ€rfva idĂ©en, att medelst luftballong nĂ„ polen. Lyckligt utförda luftseglingar hemma i Sverige kom honom att anse företaget utförbart, och sedan nödigt kapital för en dylik expedition anskaffats, ballong blifvit byggd af fransmannen Lachanbre och all möjlig, för snart sagdt alla eventueliteter behöflig materiell anskaffats, reste i fjor AndrĂ©e till de nordliga regionerna, dĂ€r pĂ„ Danskön en station anlades, frĂ„n hvilken uppstigningen vĂ€ntades skulle ske.
Men Andrée hade ej tur med sig. VindförhÄllandena blefvo ingalunda gynnsamma för en uppstigning, och hela sommaren förgick under idkelig vÀntan dÀrpÄ. SÀkert var det med tungt hjÀrta som Andrée styrde kurs pÄ hemmet igen, dÀr han af Nansen, som pÄ vÄren Äterkommit frÄn sin treÄriga vistelse i polarregionerna, blef i tillfÀlle inhÀmta Ätskilligt, som helt visst borde lÀnda hans egen expedition till nytta. SÄ slutade Är 1896 för expeditionen.
Tidigt i Är borde Andrée Äter vara pÄ sin station pÄ Danskön, det hade vistelsen dÀruppe i fjor lÀrt honom. Redan i slutet af maj Ängade »Svensksund» i vÀg med expeditionen till de nordliga farvattnen, och efter tre dygns fÀrd landade man lyckligt vid Danskön.
DÀr stod ballonghuset, som i fjor ditförts och uppsatts, kvar, hart nÀr oberördt af vinterns stormar. Sedan de fÄ reparationer, detta krÀfde, blifvit utförda, fyllningen af ballongen begynts sÄ tidigt, att den afslöts den 23 juni, Äterstod ej nÄgot annat, Àn att vÀnta och afbida tjÀnlig vind.
Men skulle vindförhÄllandena, hvarpÄ nog mycket för fÀrdens lyckliga utgÄng berodde, blifva gynnsamma? Skulle Andrée nödgas ÄtervÀnda för andra gÄngen med oförrÀttadt vÀrf eller uppstiga, fastÀn ej vindförhÄllandena voro de bÀsta? Man befarade det.
Morgonen den 11 juli ingick med klar himmel och hĂ€rligt solsken. Det var en söndag. Ombord pĂ„ »Svensksund» förrĂ€ttades bön, och psalmsĂ„ngens toner ljödo ut öfver hamnens vatten. DĂ„ synes AndrĂ©e plötsligt i en Ă„ngbarkass styra sin fĂ€rd till ballonghuset. Inom kort var man pĂ„ det klara med, att han i dag Ă€mnade uppstiga. Alla skyndade till att bitrĂ€da med arbetet, hvilket gick fort och raskt för sig, sĂ„ att kort före kl. Âœ 3 var AndrĂ©e resfĂ€rdig. Han tog hjĂ€rtligt afsked af
