Sida 200
Ptolemais ...
omtalade voro hans på lefnadsvishet rika sentenser, af hvilka också snart nog en samling föranstaltades, som bibehöll sig såsom ett slags etisk lärobok långt in i medeltiden, dock starkt uppblandad med tillsatser från andra håll. R. Tdh.
Puccinia [pucksinia]. Se Uredineae.
Pucelle d'Orléans, la [pysä'l dårlea'ng], Fr., Orleanska jungfrun. Se Jeanne d'Arc.
Puchmajer, Antonin Jaroslav, tsjechisk författare, f. 1769 i Moldautein i Böhmen, blef 1806 kyrkoherde i Radnitz. Död i Prag 1820. Bland skalder, som höra till den tsjechiska renaissancens första skede, är P. otvifvelaktigt den förnämste och den tongifvande. Med honom börjar en ny tid, med förädlad smak. Hans första diktsamling utkom 1795 (Sebráni básni a zpevu, I); denna följdes efter hand af fyra andra, den sista 1814. Samtiden jämförde honom i öfverdrifven beundran med Horatius och Lafontaine. P:s vittra skrifter utgåfvos samlade 1833 af Nejedlý under titeln Fialky (Violer). Han riktade sitt modersmål med åtskilliga öfversättningar (Montesquieu, Homeros o. a.). Som språklärd är P. känd genom sin Lehrgebäude der russischen sprache (1820), ett för sin tid ypperligt arbete, som ännu har värde. Andra språkliga arbeten af honom äro Grammatik und wörterbuch der zigeunersprache (1821) och ett försök till slavisk pasigrafi, Pravopis rusko-ceský (1805; ny uppl. 1851), hvarförutom han redigerade 2:dra delen af Dobrowskys tysk-tsjechiska ordbok. Lll.
Puchta, Georg Friedrich, tysk rättslärd, son af den framstående juristen Wolfgang Heinrich P. (f. 1769, d. 1845), född 1798 i Kadolzburg (i dåv. furstendömet Ansbach), verkade först såsom e. o. professor i Erlangen, sedan såsom ord. professor i München, Marburg, Leipzig och slutligen i Berlin, der han 1842 blef Savignys efterträdare och dog 1846. P. är en af de mest betydande representanterna för den riktning inom rättsvetenskapen, hvilken, förberedd af G. Hugo, bragt till sin höjdpunkt af F. C. v. Savigny och vidare fullföljd af P., fått namnet »den historiska skolan» -- en riktning, som hufvudsakligen karakteriseras deraf att den söker rättens grund i det nationella rättsmedvetandet. P. utöfvade en mycket omfattande författareverksamhet. Bland hans arbeten förtjena särskildt att framhållas Das gewohnheitsrecht (1828--37), Lehrbuch der Pandekten (1838; många uppl.) och Cursus der Institutionen (I--II, 1841--42; bd III, utg. af Rudorff, 1847; många uppl.). I. L.
Puck (beslägt. med Isl. púki, ond ande, pocker), en i åtskilliga forngermanska folkstammars naturmyter förekommande skälmsk och kitslig tomte, som hos angelsachserna äfven fick namnet Robin goodfellow (»Nisse god dräng»; se Nisse) och tillgodogjordes poetiskt af Shakspeare i »Midsummer night's dream».
Puckel, vinklig krökning af ryggraden. Se Ryggradskrökningar.
Puckelhvalslägtet, Megaptera, zool., hör till familjen fenhvalar (Baloenopteridae) inom bardhvalarnas underordning (Mystacoceti) och hvaldjurens ordning (Cete) af däggdjurens klass. Kroppen är tjock och undersätsig, med långa, i kanterna (i synnerhet den främre) ojämna bröstfenor och ryggfenan belägen längre fram än analöppningen. Skallen innehålles mellan 3 och 4 gånger i skelettets hela längd; underkäkens kronutskott är lågt, men tydligt. Halskotorna, som vanligen äro fria, hafva höga öfre bågar. Ryggkotorna äro 52--53, refbenen breda, skulderbladet bredt, utan korpnäbb och skulderhög samt bröstfenornas båda mellersta fingrar dubbelt längre än de andra och försedda med 7--9 leder. Af detta slägte äro 7--8 arter från alla haf kända; en af dem tillhör vår fauna, nämligen puckelhvalen, hvalfångarnas »humpback», M. boops, som blir 16--18 m. lång. Ryggfenan är hos äldre individer låg och knölformig, och bröstfenornas längd innehålles mellan 3 och 4 gånger i kroppslängden. Färgen är ofvan svart, under svart, med hvita fläckar; bröstfenorna äro omvexlande hvita och svarta, stjertfenan svart, med hvita fläckar, och barderna gråsvarta, med bruna borst. Puckelhvalen är hemma i Norra Ishafvet och Atlantiska hafvets norra del, men mera vestligt, vandrar mot vintern söder ut samt förekommer derför, ehuru sällan, under den kallare delen af året vid kusterna af de land, som gränsa till Nordsjön och Östersjön. Vid Grönlands kuster är den ganska talrik under sommaren. Födan utgöres af små fiskar och lägre kräftdjur. Ehuru det värde, som en fångad puckelhval har, icke är litet, står det likväl långt efter vinsten af en grönlandshval eller en kaskelot, enär puckelhvalens späck lemnar betydligt mindre tran, än man på grund af dess massa kunde förmoda. C. R. S.
Puckeloxen. Se Zebun.
Pud, rysk handelsvigt = 1/10 ryskt skeppund = 40 ryska skålpund = 16,38 kg.
Pudasjärvi, socken vid Ijo elfs öfre lopp, Uleåborgs län, Finland, lyder under Kemi domsaga och Uleå härad samt utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kuopio stift, Uleåborgs kontrakt. Tillsammans med Taivalkoski från församlingen 1879 afskilda pastorat omfattade P. socken en areal af 11,852 qvkm., med en befolkning, finsktalande, af 9,989 pers. (1885), deraf Taivalkoski pastorat hade 2,608 pers. A. G. F.
Pudding (Eng.; beslägt. med D. pude, Sv. puta, kudde), en maträtt, som får särskildt namn efter huvudbeståndsdelen (ris, kött eller fisk o. s. v.) och till ingredienser i öfrigt har mjöl, ägg, smör, mjölk och kryddor samt gräddas i en rundad form. Jfr Plumpudding.
Puddling (Eng. puddling), metallurg., kallas den af engelsmannen Henry Cort uppfunna och 1784 patenterade metoden att färska jern med användande af fossilt bränsle, genom hvilken metod den engelska och derefter andra stenkolsproducerande lands jernindustri kunnat göra de storartade framsteg, som vårt århundrade fått bevittna. Puddelmetoden skiljer sig i första rummet från de äldre härdfärskningsmetoderna (jfr Färskning, Härdsmide och Jern, sp. 1133) derigenom att bränslet ej såsom i dessa kommer i direkt beröring med jernet. Puddlingsprocessen försiggår i en flammugn, som
Källa: Project Runeberg ·