Sida 128
Högern
219
Högblad-Högern
220
vardt filos. kandidat med matematik som hufvud-ämne. Efter att under några år ha fortsatt sina studier där, återflyttade han 1889 till hembygden, där han verkat som tidningsman, lärare och föreläsare. Redan 1885 började han bearbeta de minnen och sägner från äldre tider han hört berättas, men först 1905 erhöllo de efter många omarbetningar sin slutliga gestaltning. Genom vänners försorg inlämnades nämnda år H:s verk under titeln Den stora vreden. Nordsvenska öden till tidningen "Iduns" romanpristäflan, där det fick första priset. Ett sammandrag af arbetet utkom 1906 i liten upplaga; s. å. offentliggjordes det i sin helhet (3 bd). Det är ett af de märkligaste arbeten, som utkommit i Sverige under senare år, genom sitt öfverflöd på kulturhistoriskt och etnografiskt stoff från Norrland, särskildt Ångermanälfvens floddal. Arbetet skildrar denna landsända under perioden mellan Karl XI :s tid och Fredrik I:s med en utomordentlig fantasi, i en afsiktligt arkaiserande och egenartad stil. Stämningar och lifsöden från det förflutnas Norrland ha i '"'Den stora vreden" fått ett monumentalt uttryck. Utom smärre berättelser och skisser har H. vidare utgifvit en frisk ungdomsbok, Sjösagorna om late Jim (1909). Se Levertin, "Svensk litteratur", I (1908). R-nB. Högblad, bot. Se Blad, sp. 617.
Högbo, socken i Gäfleborgs län, Gästriklands östra tingslag. 11,033 har. 9,028 inv. (1908). H. utgör ett konsist. pastorat i Uppsala stift, Gästriklands östra kontrakt.
Högbom, Arvid Gustaf, geolog, universitetslärare, f. 11 jan. 1857 i Vännäs socken, Västerbotten, aflade mogenhetsexamen 1876, blef filos. kand. i Uppsala 1880 och filos. licentiat 1884, disputerade för graden 1885, blef docent i geologi s. å. och förestod professuren i mineralogi och geologi höstterminen 1887-mars 1890 och en del af hösten s. å. Han blef 1891 t. f. lärare och 1895 professor i mineralogi och geologi vid Stockholms högskola samt utnämndes 1896 till professor i mineralogi och geologi vid Uppsala universitet. H. är sedan 1898 led. af Vet. soc. i Uppsala och sedan 1905 af Vet. akad. Af hans många arbeten kunna endast de viktigaste här anföras: Om de kemiska grundämnenas konstitution (1885), Om postarkeiska erup-tiver i det svensk-finska urberget (1893), Om de s. k. urgraniterna i Upland (s. å.), Vber das nephelin-syenitgebiet auf der insel Aino (1895), Vägledning vid geologiska exkursioner i Upsala omgifningar (1891), Om sannolikheten för sekulära förändringar i atmosfärens kolsyrelialt (1894), Uppland, land och vatten (1901), Eine meteorstatistische studie (s. å.) och Sur la tectonique et 1'orographie de la Scandi-navie (1902). Af de många arbeten, som särskildt behandla Norrlands, företrädesvis Jämtlands, geologi, må framhållas Glaciala och petrografiska iakttagelser i Jämtlands län (1885), Geologisk beskrifning öfver Jämtlands län (1894), Om Ragundadalens geologi (1899), Studien in nordschwedischen drumlinsland-schaften (1905), Om de kvartära nivåförändringarna i norra Sverige (1896, 1899, 1904). I samband härmed må nämnas Om den geografska fördelningen af skogsmark och odlingsland i norra Sverige (1897), Om norra Sverige såsom jordbruksland (1902), Om möjligheten för jordbrukskolonisation i öfre Norrland (1904), Norrlandsfrågan (1907) samt hans stora af
Vet. akad. med det Letterstedtska priset belönade arbete Norrland) naturbeskrifning (1906). A. G. N.
Hög-Burgund. Se Franche-Comté.
Högby. 1. Socken i Kalmar län, Åkerbo härad. 6,640 har. 2,103 inv. (1908). H. utgör ett regalt pastorat i Kalmar stift, Ölands norra kontrakt. - Vid kusten ligger H. fyr, blixtfyr med två, hvar 10:e sek. tätt på hvarandra följande blänkar, an-bragt i ett hvitt, 23 m. högt, öppet pelartorn. Lys-vidd 14 min. Ljusstyrka 190,000 normalljus (Lux-ljus). - 2. Socken i Östergötlands län, Göstrings härad. 3,323 har. 1,016 inv. (1908). H. bildar med Hogstad ett konsist. pastorat i Linköpings stift, Göstrings kontrakt.
Högbåtsman, förr titel på underofficer af lägsta graden vid skepparstaten inom svenska örlogsflottan. Titeln ändrades 1824 till underskeppare och motsvaras nu närmast af underofficerskorpral, tjänstgörande som skeppare. L. H.*
Högdjur, jaktv., vissa slag af villebråd, i synnerhet hjortdjur (älg, kronhjort och rådjur), hvarå jakten vajit konungen och frälsemännen uteslutande eller företrädesvis förbehållen. Redan östgötalagen (af-fattad omkr. år 1290) förklarade rådjuret vara "konungs djur"; under 1400-talet började man hänföra hjorten till samma kategori, och på 1500-talet fördes äfven älgen dit. Under Vasaättens tid benämndes dessa djurarter konungens "fridkallade djur". I Sverige har denna klassindelning af villebrådet strängast vidmakthållits under senare hälften af 1600-talet, med det undantag, att älg, hjort och rådjur i de mindre bebyggda landskapen då fingo, i laglig tid, jagas af allmogen. Också i af seende på rapphönsen gällde under sistnämnda tid det särskilda jaktprivilegiet. Ehuru detta privilegium formligen upphäfdes genom skatteköpsförordningen af 1789, efter hvilken tid hvarje jordegare hade rätt att å egen mark jaga högdjur, kvarstod dock denna benämning i jaktstadgan af 1808, hvarest den då afsåg sådant mera betydande villebråd, som företrädesvis borde sparas och hvars jagande under förbjuden tid eller å förbjuden mark medförde strängare ansvar. Till högdjur räknades i nämnda jaktstadga älg, kronhjort, dofhjort, rådjur, vildren och svan, hvilka utgjorde den s. k. "stora jakten". För öfrigt har man i de flesta europeiska länder, i synnerhet där länsväsendet härskat, iakttagit samma rangskillnad mellan villebrådsarterna och hållit på denna dess strängare, ju mer aristokratiskt utbildadt samhällsskicket varit. J. W. L.*
Högergard. Se F ak t konst, sp. 213.
Högerhändt. Se Hand, sp. 1297-98.
Högerlimonen, med. farm. Se Citronolja.
Högern (ty. die rechte, fr. la droite), polit., i parlamentariska församlingar ofta namn på det konservativa partiet, i motsats till det liberala l. radikala, vänstern, och till medelvägsmännen, centern. Benämningarna, högern och vänstern uppkommo inom den franska representationen däraf, att platserna till höger om presidentens stol intogos af de konservative, platserna till vänster af de liberale och radikale. En dylik placering är öflig äfven i tyska riksdagen, ryska riksduman, italienska deputeradekammaren m. fl. representationer, medan däremot i England efter hvarje ministärförändring det segrande partiet tager plats på högra och det besegrade på vänstra sidan af talmansbordet. I den
Källa: Project Runeberg ·
