Sida 756
Jingoism
1411
Jiménez-Jingoism
1412
prov. Cådiz (Andalusien). 7,549 inv. (1900). Gammalt moriskt kastell och märkvärdiga grottor. Sydfruktodling. J. F. N. Jiménez [chime'neth], Juan E u i z, spansk skald, f. 1881 i Moguer (Huelva), är en utpräglad elegiker, nära besläktad med Gustavo Adolfo Béc-quer och ej utan beröringspunkter med Musset, Poe och äfven Verlaine. J:s första diktsamlingar, Nin-feas och Almas de violeta, ehuru något diffusa, bådade en skald och ådrogo honom en mindre vanlig uppmärksamhet. I senare arbeten, af hvilka må nämnas Rimas (1902), Arias tristes (1904) och Jar-dines lejanos (1905), är J. en skaldeindividualitet af mycken ursprunglighet, en känslig observatör af naturen och en formtalang af hög kvalitet. Hans vers är musikaliskt välljudande, men genom den ständiga molltonen understundom monoton. Ad. H-n. Jiménez de Cisneros [chim^neth de thisne;rås], äfven Ximenes, Francisco, spansk kardinal och statsman, f. 1436 i Torrelaguna i prov. Toledo, d. 8 nov. 1517 i Eoa i prov. Burgos, var sex år jurist i Kom, men återvände till Spanien och inträdde 1484 i franciskanorden. Inom kort vann han genom asketiskt lefnadssätt rykte för stor helighet och kallades af drottning Isabella till biktfader (1492). 1495 blef han ärkebiskop af Toledo och Kastiliens storkansler. Trots sin framskridna ålder skötte han med kraft och klokhet sina höga ämbeten. Han Jiménez de Cisneros. Efter var a f gjord anhängare en relief medaljong. af det kungliga enväldet. Med våld sökte
han omvända morerna i Granada, genomförde en grundlig reform i klosterlifvet och höll sträng hand öfver prästerskapet. Påfven Julius II utnämnde honom 1507 till kardinal och spansk stor-inkvisitor. Som sådan utmärkte han sig genom sin blodiga stränghet. 1509 företog han ett krigståg till Afrika och eröfrade Oran. Enligt Ferdinand den katolskes bestämmelse öfvertog J. vid dennes död, 1516, styrelsen i Kastilien i Johannas namn, men förmådde kastilianerna att hylla Johannas son Karl som konung, hvarefter han jämte kardinal Hadrian med framgång styrde landet, tills Karl 1517 anlände dit från Nederländerna. Ehuru J. låtit uppbränna tusentals dyrbara arabiska handskrifter, var han dock en stor gynnare af vetenskapen. Han grundlade 1508 universitetet i Complutum (nuv. Alcalå de Henares) och lät där utarbeta den berömda Complutensiska bibeln (se d. o.). - Litt.: Gomez de Castro, "De rebus gestis a Fr. Ximeni Cisnerio libri VIII" (1569), Hefele, "Der kardinal Ximenes" etc. (2:a uppl. 1851), Lafuente, "Cartas del cardenal J. de C." (2 bd, 1867 -76). V. K-r.*
Jiménez y Ara'nda I~chime'neth i], spanska målare. 1. José J., f. 1837 i Sevilla, d. 1903, elev af konstakad. i Sevilla, studerade i Rom 1872-75 och bosatte sig därefter i Sevilla. Bland hans ar-
beten märkas Predikan å domkyrkogården i Sevilla (1870), Bokvännerna (1880), Eftermiddag i Sevilla (1881) och Tre goda vänner. J. är en utmärkt tecknare; bland hans teckningar är bildserien till Don Quijote (afslutad 1901) framför allt berömd. - 2. L u is J., den föregåendes broder, f. 1845 i Sevilla, uppehöll sig 10 år i Italien och har sedan 1875 varit bosatt i Frankrike. Bland hans arbeten märkas / en ministers väntrum på 1700-talet (1880), Den gamle ungkarlen (1885), Från ett barnsjukhus i Sevilla (världsutställningen i Paris 1889), Under skörden, Faderns graf (världsutställningen 1900) samt många porträtt. J-K-e. (G-g N.)
Jiménez y Jiménez [chime'neth i chime^eth], Juan Leandro, spansk skald och språkforskare, f 1811 i Cabeza del Buey, d. 1851 genom själf-mord, började, efter att ha varit jordbruksarbetare, vid 22 års ålder studera historia och filologi med lysande framgång. Af lyriska arbeten må nämnas Mi pasiön por mi amada och Un duelo d muerte och af språkvetenskapliga Léxicon de voces y fräses que fälten en los diccionarios de la academia, som anses ega bestående värde. Ad. H-n.
Jimmu (J. t en n o). Se sp. 1443.
Jina [djina], eg. "öfvervinnare", "besegrare", "frälsare", ind. religionshist., kallas närmast hos j ainasekten (se Jaina) de väsen, som efter en mängd tillvarelser i världskretsloppct (själavandring, samsära) i människostadiet af egen kraft funnit vägen till befrielse (moksa, nirväna) samt uppträdt som lärare för sina medmänniskor för finnandet af denna väg. Som salighetslärare uppträda jina som öfver-hufvud för en orden af tiggarmunkar, som har att från tidsperiod till tidsperiod fortplanta salighetsläran. Sedan de ingått i nirväna, dyrkas de som ett slags gudomsväsen. En jina skildras med alla yttre och inre företräden; men den ene jina'en skiljes från den andra särskildt genom olikheten i emblem (tjur, elefant o. s. v.). Hvarje jina har en cäsanadevt, en gudinna, som utför hans befallningar. I de stående poetiska utsmyckningarna (vannanä) framställas de med en mängd sköna egenskaper utgörande kvintessensen i hvar sin art, såsom mjölkhvitt blod, en underbar doft, frihet från sjukdom; med strålgloria på hjässan, sinnebilden af kunglig makt, i det en jina ofta uppträder äfven som furste af denna världs riken. Gudarna tjäna och ära dem med blomsterregn o. s. v. I hvarje upp- och nedstigande tidsperiod (utsarpim och avasarpini, perioder af omätlig tidslängd) uppträda 24 jina'er eller frälsare. Den sista -af den nuv. avasarpini's 24 jina'er var Ma-hävlra Vardhamäna, som är Jina'en par préférence. Andra namn äro Arhant, "helig", och Tirtharh-kara, "som skapar öfvergång (vadställe) näml. öfver världskretsloppets haf", namn, som äfven förekomma, delvis med annan betydelse, inom den buddistiska teologien. Äfven i denna förekommer Jina som namn på Buddha eller en buddha. K. F. J.
Jfvndrichuv Hradec [hrådets], tjech. Se Neu-h aus 1.
Jingoism [dʃ̇iŋgå͡uiṡm], eng., först benämning på engelsk eller amerikansk chauvinism, sedermera stundom äfven på liknande riktningar i andra länder. Uttrycket uppgifves härröra från en i England under den rysk-engelska konflikten 1877--78 populär varietévisa, och med en jingo menades urspr. en anhängare af torypartiet, som påyrkade
Källa: Project Runeberg ·
