Sida 157
Hörberg, Per
Höpress-Hörberg
274
Den i kungl. biblioteket förvarade "Höppenerska samlingen" består af handlingar och ströskrifter rörande 1700-talet. Jfr 0. Sylwan, "P. J. Höppener" (i "Hist. tidskr.", 1893); i omarbetad och utvidgad form i dens:s "Från stångpiskans dagar" (1901). L-S.
Höpress. Se Pressfoder. Hör. 1. Socken i Malmöhus län, Frosta härad. 6,206 har. 2,552 inv. (1908). H. bildar med Munkarp ett regalt pastorat i Lunds stift, Frosta kontrakt. - 2. Municipalsamhälle vid Södra stambanan, sedan 1882 förenadt med köpingen Hörby genom den 13 km. långa H.-Hörby järnväg. 172,6 har. 1,065 inv. (1907). Ordnings-, byggnads-och brandstadgan för rikets städer samt hälsovårdsstadgans bestämmelser rörande stad tillämpas enligt k. br. 25 okt. 1901. Samhällets utveckling daterar sig från Södra stambanans öppnande dit 1857, men har tagit egentlig fart först på senare tid. Platsen är väl och regelbundet bebyggd och liknar en större köping, har 6-klassig samskola med statsunderstöd (1892), elektricitetsverk vid Hörsån, som delvis lämnar drifkraft, postkontor, sparbank, afdelningskontor af Sydsvenska kreditaktiebolaget, stort hotell, gästgifvar-gård, teater (tillhörig H:s byggnadsförening), flera fabriker, andelsmejeri, mek. verkstad, stenhuggeri, träfärgningsfabrik (a.-b. Naturit), ullspinneri och väfveri, vagnfabrik, a.-b. Landtmannaaffärens förädling af spannmål och frö, Klocksjöns höns- och ankgårdar (de största i sitt slag i Norden m. m.), ett tjugutal handlande och ett 60-tal handtverkare. Sommartiden råder stor tillströmning af sommargäster, för och af hvilka en mängd villor uppförts i eller i närheten af samhället. Taxeringsvärdet uppgick 1907 till 1,217,000 kr., hvaraf 159,900 kr. för jordbruksfastighet.
Höra, f. d. socken i Skaraborgs län, i allo in-förlifvad med Järpås.
Hörberg, Per, målare, föddes 31 jan. 1746 å ett soldattorp under gården ^öfre ön, Virestads socken, Kronobergs län. Uppvuxen i de knappaste
förhållanden, må-i ste han i sitt tionde år taga l tjänst som vall-I gosse och t. o. m. ibland gå omkring i bygden l med tiggarpåsen | och sin "fela". Hågen för teckning och målning vaknade hos honom i hans späda ålder. Hvad som först lockade honom till efter-bildning var illustrationer i almanackan och katekesen. "Jag var", säger han, "utur stånd att bli egare till någon slik rar bok; därför måste jag försöka att själf rita mig sådana arbeten". Medlen att framställa dem fann han också på: brunrot, krita och kol gjorde tjänst på släta bräden eller träväggar, bärsafter och penna, när han någon gång
Per Hörberg. Själf porträtt, etsning.
kom öfver papper. Emellertid klarnade hos honom alltmer insikten om, att han behof de konstnärlig handledning. Han sökte 1760 blifva antagen som lärgosse hos målaren Zschotzscher i Växjö och väckte genom sina teckningsprof dennes uppmärksamhet. Olyckligtvis hade han någon tid förut, för nöds skull, tagit städja som reserv för faderns nummer på roten. Förrän han blef ve fri från denna, ville mästaren ej taga honom i sin tjänst, och gossen måste vända hem igen. Först i febr. 1762, sedan fadern förmått skaffa de tio dalerna till sonens friköpande, kunde H. börja sin lärotid i Växjö. Mycket var emellertid ej för honom att där inhämta. Han lyckades dock förvärfva sin lärares tillgifven-het, så att denne vid sin död skänkte honom penningar och kläder i testamente. 1767 begaf sig H. till Göteborg och blef där, efter åtskilliga uppskof, i febr. "in- och utskrifven", som det hette, såsom gesäll i målarämbetet. Han vandrade sedan till Karlshamn, där han en kort tid hade tjänst hos stadens målare, och for därefter tillbaka till Växjö. Genom en von Schéele erhöll han i april 1768 lands-höfdingämbetets resolution på rättighet att nedsätta sig som häradsmålare i Västra härad, och från maj s. å. tog han sitt kvarter i Almesåkra. "Och som" - berättar H. på sitt naiva sätt - "jag nu hade slagit det utur hågen att vidare försöka min lycka i den lystra världen, så tänkte jag på, att mina dagar torde blifva mera nöjsamma uti äktenskapsståndet." Han gifte sig 1769 med en bondpiga från orten. Tre år senare kunde han tillträda ett torp, Jonsbo, på Almesåkra egor, och 1776 ett annat, under gästgifvargården Stabäck, där han byggde sig egen stuga, med skylt, som visade hans yrke. Förtjänsten på detta var emellertid hvarken stor eller jämn. H. måste då och då förfärdiga tebord och små schatull, hvilka han målade och sålde, samt äfven göra slädar, träskor m. m., "ty mina behof lärde mig gripa till hvad lofligt jag kunde". Dessa och dylika enskildheter visa, under hvilka tryckande villkor H:s målarsnille måste utvecklas och söka näring. - 1783 fick han tillträda ett fjärdedels hemman i Mejensjö by under Eksjö-hofgård, hvilken framgång han själf betecknar som märkelig. Därigenom befriad från de gröfsta göro-målen, kunde H. göra sig räkning på att mer få egna sig åt sin konst. En motgång, som drabbade honom, i det målningen af Fröderyds kyrka uppdrogs åt en annan, blef uppslaget till hans nya utveckling. Han skulle vandra åt Östergötland för att kopiera några porträtt åt en prost Nyrén och beslöt att därefter styra kosan åt Stockholm. Vid framkomsten till Kuddby befanns prosten ha ändrat tankar, och af beställningen blef intet. Med fyra daler smt i fickan begaf han sig vidare, och tio dagar efter sin resa från hemmet, eller i slutet af juli 1783, var H. i hufvudstaden. - Hans egen skildring af sina första små äfventyr i Stockholm är en genremålning af högt värde. Han blef af professor Tempelman, Målarakademiens sekreterare, införd i dennas samlingar, efter hvilka han fick tillstånd att rita, och rönte mycken uppmuntran från flera andra håll. H. dröjde två månader i Stockholm och ritade flitigt. Han begaf sig åter hem på hösten; men förtjänsten i hemorten var klen, och först i slutet af okt. 1784 kunde han ånyo resa till Stockholm. Där besökte han nu konst-
Källa: Project Runeberg ·
