Sida 151
Hönshylte-Kvarnamåla järnväg
261
Hönig-Hönshylte-Kvarnamåla järnväg
262
man märkte snart, att han ej kunde reda sig, utan Mimers kloka råd. Förbittrade öfver att ha blifvit bedragna, halshöggo vanerna Mimer och sände hufvudet till asarna. H. namnes bland de asagudar, som skola uppstå efter Ragnarök. Någon antaglig förklaring af namnet H. är icke funnen. I en berättelse från Färöarna omtalas han som härskare öfver en vattenfågel (svanen), och denna omständighet jämte den, att han uppträder gemensamt med luftens gud (Oden) och eldens gud (Loke), kan, möjligen tala för antagandet, att vattnet var det element, som H. närmast tänktes representera. Han räknades för öfrigt ej bland de mest ansedde gudarna, såsom man finner af ett yttrande, att han var den räddaste bland asarna. Jfr Asar. Th. W.*
Hönig (Hoenig), Fritz, preussisk militärskriftställare, f. 1848, d. 1902, officer vid 57:e preussiska infanteriregementet 1866, deltog med utmärkelse i 1866 samt 1870-71 års krig och erhöll 1876 afsked (för sjuklighet) med kaptens grad. Bland hans många arbeten må nämnas Zwei brigaden (1882), utvidgad till Untersuchungen über die taktik der zukunft (1890, 4:e uppl. 1894), Vierundzwanzig stunden Moltkescher strategie (1891; 3:e uppl. 1897) samt det utmärkta Der volkskrieg an der Loire (6 bd, 1893-97). Utmanande bitterhet utmärkte flera af hans första arbeten, grundlig arkivforskning och djupt gående uppskattande af mänskliga egenskaper och inre bevekelsegrunder hans senare. C. O. N.
Hönjarums skans, i Skåne och Osby socken, byggdes i maj 1678 mot snapphanarna och till skydd för förbindelserna norrut, men intogs redan 2 sept. s. å. af danskarna. H. återtogs emellertid snart och förstärktes, men fick efter kriget förfalla. L. W:sonM.
Höns, Tamhöns, Gallus domesticus (se Höns-släktet), förekomma af många slag och indelas efter olika grunder: I, i a) större, företrädesvis köttbildande raser, såsom plymouth rock (se färgplanschen, fig. 3), wyandotte (fig. 4), orpington, faverolle, langshans (fig. 2), dorking, brahma, mecheln (fig. 5) m. fl., b) mindre, företrädesvis äggläggande, såsom leghorn (fig. 9), menorca (fig. 8), hamburg (fig. 10), andalusier, houdan m. fl., och c) lyx- och dvärghöns (fig. 12); II, efter sin geografiska härstamning, hvarvid bland de vanligare raserna kochin (fig. 1), brahma och langshans hänföras till de asiatiska, plymouth rock och wyandotte till de amerikanska, houdan, faverolle, La Fleche och creve-coeur (fig. 7) till de franska, orpington och dorking till de engelska, ramelsloh (fig. 11) till de tyska samt leghorn, menorca och andalusier till de s. k. medelhafsraserna. Om stridshöns (fig. 6) se Tuppfäktning. Se vidare artiklar om olika hönsraser, hvar under sin rubrik, samt Hönsskötsel. W-S.
Hönsa, sjöv., ett gammalt bruk ombord å fartyg, hvilket består däruti, att den, som första gången äntrar upp i tacklingen, passerar linjen (ekvatorn), tropikerna och vissa andra ställen, skall förpläga 1. traktera de mera bereste kamraterna. Vissa af dessa hönsningar bruka föregås af skämtsamma upptåg, såsom att fastsurra nykomlingen till väders, begjuta honom med vatten, raka honom med träknif m. m.,
ofta i närvaro af en till Neptun kostymerad person, åtföljd af en svit. R. N.*
Hönsarv, bot., namn på Cerastium vulgare.
Hönsbär, Hönson, bot., namn på Cornus suecica.
Hönseri, i större skala och som från jordbruket mer fristående affär drifven hönsgård.
Hönsfåglar, Galliformes (Gallinae) l. Gallinacea:, zool., bilda en ordning bland fåglarna. Hos dennas representanter är näbben oftast kort, hvälfd, med mer eller mindre nedböjd öfverkäk, hvars kanter omsluta underkäken; vingarna äro merendels korta, afrundade och kupiga, stjärten mycket växlande till sin längd, med 12 till 20 pennor, benen i allmänhet starka och hela underbenet i de allra flesta fall befjädradt, framtårna tre, baktån (då den icke, såsom hos några arter, saknas) fäst högre än framtårna, klorna starka, trubbiga, oftast hvälfda och vanligen korta. Hufvudet bär ofta egendomliga prydnader, såsom hudflikar, kammar, fjäderbuskar o. s. v.; halsfjädrarna och stjärttäckarna erhålla stundom en egendomlig utveckling. Matstrupen är utvidgad till en kräfva: körtelmagen har tjocka, körtelrika väggar, och muskelmagen är mycket stark. Benbyggnaden är grof och de särskilda benen föga luftförande. - Hönsfåglarna ha i allmänhet tung flykt och uppehålla sig dels både på marken och i träd, dels endast på marken, där de allra flesta löpa med mycken snabbhet; stundom tagas vingarna till hjälp under loppet. Dessa fåglar ha bullrande läten, somliga under fortplantningstiden ett slags sång, och de flesta skrika gärna och mycket. Hannarna kämpa flitigt med hvarandra under parningstiden, och honorna äro ofta trätlystna och afundsjuka. Somliga arter lefva i månggifte, då honan ensam får vårda sig om ungarna, men andra pläga engifte, hvarvid båda föräldrarna hjälpas åt att uppfostra af kominan. Honorna behandla sina ungar med största omsorg och kärlek samt utsätta sig för deras skull modigt för faror, svält och umbäranden. Hönsfåglarna häcka på marken i en simpel bale och lägga ofta många ägg, hvilka rufvas tämligen länge. Ungarna äro, då de kläckas, mycket utvecklade, kunna genast springa omkring och själfva taga den föda, som de gamla framdraga åt dem, samt tillväxa mycket hastigt. Dessa fåglars föda, som utgöres af växtämnen, insekter o. d., uppmjukas i kräfvan, innan den går ned i magen. De ha många fiender, och särskildt människan förföljer dem ifrigt för deras utmärkta kött. Äggen af några arter användas äfvenledes. Åtskilliga arter ha dels i gamla tider, dels senare blifvit tämda och spridda till de flesta delar af jorden.
De viktigaste hithörande familjerna äro: 1) Turnicidae;, 2) Megapodiidae; 3) Cracidae; 4) Phasianidae; 5) Opisthocomidae. C. R. S. (L-e.)
Hönsgummans visa. Se Carelius, 0. P.
Hönsgård, plats, där hönsskötsel drifves.
Hönsgåsen, zool. Se Kappgåsen.
Hönshirs, bot., namn på Panicum crus galli.
Hönshock, sjöv. Se Hock 2.
Hönshundar, zool. Se Hunden, sp. 1312.
Hönshus. Se Hönsskötsel.
Hönshylte-Kvarnamåla järnväg (sign. H.K.J.,) smalspårig (1,067 m.), 21 km. lång järnväg inom Kronobergs län, som sammanbinder Norraryd station å Karlshamn-Vislanda järnväg med Kvarnamåla station å Växjö-Tingsryds järnväg. Järnvägen,
Källa: Project Runeberg ·
