Sida 769
Johan den orädde, hertig af Burgund
1437
Johan
1438
Hertig Johan. Efter en guldmedaljong.
heter till svenska kronan, hvaremot han erhöll löfte om att till hertigdöme få norra och västra Östergötland, Kinda och Ydre härad af Småland, Sundbo härad af Närke, Läckö län och Kåkinds härad af Västergötland samt hela Dal. Sedan han tillsammans med drottning Kristina och rikets råd 1605 varit medlem af regeringen, medan Karl IX låg i fält i Livland, fick han 1606 tillträda sitt hertigdöme, hvars område 1609 förändrades därigenom, att han då i utbyte mot Dal och Läckö län fick Stegeborgs län. Han deltog, ehuru obetydligt, i den regering, som efter konungens död, 1611, en kort tid förde riksstyrelsen. Vid riksdagen i Nyköping s. å. förklarade ständerna sig vilja förblifva vid sina föregående beslut och taga Gustaf Adolf till konung, under det att J. förnyade sin afsägelsc och fick i stället sitt hertigdöme utvid-gadt med Vartofta, Gudhems, Frökinds och Vilske härad i Västergötland. 1612 förmälde han sig med Gustaf Adolfs syster, Maria Elisabet, med hvilken han lefde i ett mycket olyckligt äktenskap. J. var en duglig krigare och visade sig som ung ej olämplig till regent, men han förslöades af en med åren tilltagande sjuklighet, till följd hvaraf hans hertigdöme vansköttes, hans folk utarmades och han själf försänktes i skulder. Han ligger begrafven i Linköpings domkyrka. l o. 2. (Fr. W.) Johan (J. Georg II), furste af Anhalt-Dessau, f. 17 nov. 1627 i Dessau, d. 7 aug. 1693 i Berlin, son till furst Johan Kasimir, gick 1655 i svenske konungen Karl X Gustafs tjänst och utmärkte sig i polska och danska krigen. 1658 öfvergick han till kurfursten af Brandenburg, blef kavallerigeneral och ståthållare i Kurmark och äktade 1659 prinsessan Henrietta Katarina, dotter till Fredrik Henrik af Oranien och syster till kurfurstens gemål Lovisa Henrietta. 1670 utnämndes han till fältmarskalk, slöt 1672 i Wien förbundet mellan Brandenburg och kejsaren mot Ludvig XIV och försvarade Mark 1674-75 vid svenskarnas infall, tills kurfursten själf anlände. Eegerande furste i Anhalt-Dessau sedan 1660, efterträddes han af sin son Leopold (se Leopold, tyska furstar, l a). Johan (sp. Juan), konungar af Aragonien: 1. J. I, f. 1350, d. 1395, efterträdde 1387 sin fader, Peter IV, och väckte missnöje genom kostnaderna för krig på Sicilien och Sardinien och ett präktigt hof. - 2. J.. II, f. 1397, d. 1479, son till den föregåendes systerson, Ferdinand den rättvise, vann genom gifte med Blanca af Navarra detta land 1425 och ärfde 1458 efter sin äldre broder Alf öns V:s död Aragonien, Sicilien och Sardinien. 1447 trädde J. i nytt gifte med Johanna Henriquez från Kastilien och stred sedan med sin och Blancas son Carlos, som dog 1461. I Aragonien efterträddes han af sin son i andra giftet, Ferdinand den katolske, i Navarra af en dotter i första giftet, Eleonora.
Johan (ty. Johann), kurfurstar af Brandenburg: 1. J., för sin färdighet i latinska språkets talande kallad Cicero (äfven Cicero G er maniens], L 2 aug. 1455 i Ansbach, d. 9 jan. 1499 i Arneburg, ståthållare öfver Brandenburg sedan 1470, efterträdde 1486 sin fader, Albrekt (III) Akilles som kurfurste. Han uppgaf 1493 länsherrerätten öfver Pommern mot eventuell arfsrätt till detta hertigdöme, sökte med städernas hjälp stäfja adelns våldsamheter samt gynnade de humanistiska studiernas framsteg. - 2. J. Georg, med binamnet Ekonomen, den föregåendes sonsons son, f. 11 sept. 1525, d. 8 jan. 1598, ärfde 1571 efter sin fader, Joakim II, dennes besittningar, "Kurmark", jämte kurfurstevärdigheten, och samtidigt efter sin farbroder, markgrefve Johan af Kustrin, Neu-mark. Han återställde i godt skick de genom hans faders slöseri förstörda finanserna. J. var sträng lutheran och införde i sitt land lutherska konkordieformeln af 1577. - 3. J. Sigismund, den föregåendes sonson, f. 8 nov. 1572, d. 23 dec. 1619, sedan 1594 förmäld med Anna, dotter till hertig Albrekt Fredrik af Preussen (Ostpreussen), blef 1608 kurfurste efter sin fader, Joakim Fredrik, hvarjämte han efter denne öfvertog förmyndarstyrelsen för sin sinnessjuke svärfader. 1611 blef han af Ostpreus-sens länsherre, konungen af Polen, erkänd som arftagare till her-tigdömet och trädde 1618, vid svärfaderns död, i besittning däraf. Enär J:s gemål var systerdotter till siste hertigen af Jtilich-Kleve-Berg, Johan Vilhelm, som afled 1609, gjorde J. anspråk på arfvet och vann 1614, vid den uppkomna arfsstridens biläggande, hertigdömet Kleve samt grefsk. Mark och Kavensberg. J. öfvergick 1613 till kalvinismen och utfärdade 1614 till dess anhängares skydd ett toleransedikt. Därigenom kom han i spändt förhållande till sin ifrigt lutherska gemål och sina likaledes lutherska undersåtar. J. efterlämnade en son, Georg Vilhelm, och två döttrar: Maria Eleonora, förmäld med Gustaf II Adolf, och Katarina, förmäld med Bethlen Gåbor.
Johan den orädde (fr. Jean sans peur), hertig af Burgund, f. 28 maj 1371 i Dijon, d. 10 sept. 1419 i Montereau, var son till Filip den djärfve af Burgund, franske konungen Karl V:s broder, och Margareta af Flandern. Han blef ledare för ungerska korståget 1396, men tillfångatogs i slaget vid Nicopolis (sept. s. å.). Utlöst efter 9 månaders fångenskap, blef han vid sin återkomst mycket popu-
Källa: Project Runeberg ·
