Sida 323
Indy, Paul Marie Theodore Vincent d'
Industriell (fr. industriel-, se Industri), som hör till industrien, har afseende på, härleder sig från eller befattar sig med industrien; slöjd-; industriidkande.
Industriella revolutionen. Se Industrialism.
Industriell eganderätt (fr. propriété industrielle), jur. Begreppet eganderätt (se d. o.) innefattar i första hand en rätt öfver kroppsliga saker, yttre reella ting. Uttrycket eganderätt användes emellertid ofta äfven som beteckning för åtskilliga rättigheter, som ha till föremål okroppsliga saker. Dit hör industriell eganderätt, d. v. s. rätt till uppfinningar (patent), mönster, modeller, fabriks- eller handelsmärken samt firmor. Om lagstiftningen rörande skydd för denna rätt se artiklar om mönster, patent och varumärken. Om åtgärder för mellan-folkligt skydd åt densamma se Internationella föreningen för industriellt rättsskydd och Internationella unionen till skydd för den industriella eganderätten.
Industriforeningen i Köpenhamn, en 1838 stiftad förening till främjande af industriens utveckling, förde tidigt näringsfrihetens talan och har verkat genom anordnande af föredrag, utställningar och förevisningar samt genom bildandet af ett industriellt bibliotek och utgifvandet af en rad tidskrifter, kvartalsberättelser 1841-65, månadspublikationer 1866-84 och " Tidsskrift for kunstindustri" 1885-99. Den satte i gång den första större danska utställningen 1852 samt de två nordiska 1872 (för konst och industri) och 1888 (då dessutom landtbruk och skogsskötsel samt fiske voro representerade). På dess initiativ byggdes 1847 den första järnvägen i Danmark (Köpenhamn-Roskilde), och föreningen tog viktig del i inrättandet af den stora tekniska skolan 1876 och af Konstindustrimuseet 1890. Antalet medlemmar har de sista tjugu åren varit omkr. 5,800. I:s byggnad, bredvid nya rådhuset, är uppförd af arkitekt V. Klein och var hufvudbyggningen vid 1872 års utställning. - Se vidare C. Nyrop, "Industriforeningen i Kjöbenhavn 1838- 88" (1888). E.Ebg.
Industriföreningar. Se Handtverksföreningar.
Industrihamn. Se Hamn, sp. 1276-77.
Industrilagstiftning. Se Fabrikslagstiftning.
Industri- och handelsmuseum, Svenskt (jfr Handelsmuseum), öppnades hösten 1895 i Stockholm af den kort förut på initiativ af direktören Reinhold Hörnell bildade föreningen för ett svenskt industri- och handelsmuseum. 1896 flyttades museet från sin första mycket begränsade lokal till det s. k. Industripalatset å Östermalm och 1897 till Regeringsgatan 40, där det alltsedan varit inrymdt. Då emellertid den nämnda föreningen ej omfattades med så stort intresse, att de för museets underhåll och förkofran nödvändiga medlen kunde åvägabringas, beslöt dess styrelse 1899 att hembjuda samlingarna som gåfva åt Sveriges allmänna handelsförening, som också s. å. beslöt att mottaga museet. Dess verksamhet utvidgades nu rätt betydligt, tack vare den nye föreståndarens, ingenjör Klas Sondéns, intresserade arbete. Bl. a. tillkom en för tulltjänstemän afsedd tullteknisk studieafdelning i samband med ett till Handelsföreningen för museets underhåll fr. o. m. 1900 lämnadt statsunderstöd samt en byggnadsafdelning. Vidare ha många populära föredrag i varukunskap m. m. hållits i museet af framstående föreläsare. 1909 beslöt emellertid handelsföreningen, som, trots det på senare tid till 9,000 kr. årligen uppgående statsanslaget, fått vidkännas betydande utgifter för museet, att upplösa detsamma. Samlingarna öfvertogos till större delen af Stockholms handelshögskola och Frans Schartaus handelsinstitut. Svenskt industri-och handelsmuseums korta saga är en ny illustration till svårigheten att vidmakthålla dylika museer. Å. W:son M.
Industririddare (fr. chevalier d'industrie, ty. industrieritter), person, som under sken af att drifva affärer begår knep och bedrägerier.
Industristyrelsen, ett ämbetsverk i Finland, inrättades 1884 i stället för Manufakturdirektionen och Bergsstyrelsen, som indrogos. Den har inseendet öfver yrkesinspektionen, geologiska kommissionen, tekniska högskolan, industri-, handtverks- och navigationsskolorna m. m. samt utgöres af en öfverintendent som ordf. samt 2 intendenter (den ene för bergsväsendet, den andre för manufakturerna) som ledamöter förutom andra tjänstemän. M. G. S.
Industrisystem kallades förr det af Adam Smith (se denne) grundlagda nationalekonomiska systemet i motsats till merkantilsystemet och det fysiokratiska 1. agrikultursystemet. Benämningen är olämplig, emedan i ordet "industri" här inlägges den allmänna betydelsen af det eng. "industry", hvarje ekonomisk förvärfsverksamhet, då man annars med "industri" menar blott yrkesmässig tillverkning, i synnerhet i större skala. Smith betonade också, gentemot merkantilister och fysiokrater, att alla nyttiga ekonomiska arbeten äro lika berättigade. Med större skäl kunde termen "industrisystem" användas om en nationalekonomisk åsikt, som ställde den egentliga industrien som den moderna produktionens mest typiska form i förgrunden. I själfva verket användes också ordet stundom i sådan betydelse, särskildt från socialistisk sida. Å. W:son M.
Industriutställning. Se Utställningar.
Industriväxter (se Industri) är en allmän, omfattande benämning på sådana växter, som på ett eller annat sätt lämna råämnen för slöjd, handtverk eller tekniska tillverkningar eller användas vid frambringande af industriella produkter eller fabrikat. Man kan uppställa en hel mängd särskilda slag af sådana växter, t. ex. beklädnadsväxter, färgväxter (färgträ), oljeväxter, pappersväxter o. s. v. (se dessa ord). Vidare kan talas om garfämneväxter, eller den mängd växter, hvilka innehålla garfämne (se Garfmedel och Garfämnen). Jfr Handelsväxter. O. T. S. (G. L-m.)
Industriös (fr. industrieux, af lat. indu'stria, flit, idoghet), skicklig, uppfinningsrik.
IN D. V., i inskrifter o. d. förkortning för lat. in Deo vivas, må du lefva i Gud!
Indy [dädi], Paul Marie ThéodoreVincent d', baron, fransk tonsättare, f. 1851 i Paris, elev af César Franck m. fl., var 1875-80 kördirigent hos Colonne och blef 1887 kördirigent vid Lamoureux-konserterna, 1891 ordf. i Société nationale de la musique och 1896 direktör för Schola cantorum (stiftad af honom jämte F. A. Guilmant och
Källa: Project Runeberg ·
