Sida 146
Sofia
255
Sofia
256
ihågkommas, och 1913 invigdes Oskars och Sofias guldbröllopshem (se d. o.). Bland de många af drottning S. beskyddade och understödda eller efter henne uppkallade institutionerna må följande nämnas: Sällskapet för inrättande af småbarnsskolor, föreningen Lapska missionens vänner, där hon efter prinsessan Eugénies död många år var en synnerligen intresserad ordf., Stockholms stadsmission, K. F. U. K. och K. F. U. M., Drottning Sofias förening till understödjande af härens och flottans sjukvård (se Drottning Sofias förening) och Skolhemmet för blinda döfstumma och sinnesslöa (Drottning Sofias stiftelse; se d. o.) samt åtskilliga välgörenhetsinrättningar i Norge, såsom Eugeniastiftelsen, Kristianias börnehjem, Börnehjemmet i Kvsenangen (Finmarken), Samariterforeningen, Unge kvinders kristlige samfund, det genom medel ur Oskars II:s jubileumsfond uppförda vanförehemmet Sophies minde i Skaadalen vid Kristiania och det genom drottningens understöd upprättade kustsanatoriet vid Fredriksvsern. - Hufvudföremålet för drottning S:s hängifna omsorger om sjukvården var utvecklingen och höjandet af sjuksköterskebildningen i Sverige, l jan. 1884 invigdes det på hennes bekostnad inrättade Hemmet för sjuksköterskor, tillökadt l april 1885 med en "sjukafdelning" och då kalladt Drottningens sjukhem, som utbildade de första skolade sjuksköterskorna i vårt land. Tack vare drottningens initiativ och frikostiga penningbidrag både af henne och Oskar II kunde emellertid detta hem snart utvidgas till en stor anstalt, som på samma gång tjänstgör som särskildt sjukhus, hennes älsklingsskapelse, Sophiahemmet (se d. o.). - Se E. Melander, "Drottning Sophia. Några minnesblad" (1914; 3:e uppl. 1915). 2. L.S. 3. G.W.*
Sofia, svenska prinsessor. 1. S., dotter af Gustaf I och Margareta Leijonhufvud, f. 29 okt. 1547 på Stockholms slott, d. natten mellan 16 och 17 mars 1611 på Ekolsund, förmäldes 1568 med hertig Magnus (II) af Sachsen-Lauenburg (se Magnus, sp. 507), och bröllopet firades i samband med konung Eriks och Katarina Månsdotters. Äktenskapet blef olyckligt, hvarför S. ej följde sin man, då denne måste lämna Sverige. Hon begrofs 1612 i Strängnäs. Om hennes son Gustaf se Gustaf, sp. 689.
2. S. Albertina, dotter af konung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika, f. 8 okt. 1753 i Stockholm, d. där 17 mars 1829, utnämndes fjorton år gammal af sin morbroder Fredrik II i Preussen till koadjutorinna i abbedisstiftet Quedlinburg (se d. o. och Jungfrustift, sp. 283), och från 1787 till 1803, då det rika stiftet sekulariserades, var hon, ehuru nästan ständigt i Sverige, dess abbedissa. Jämte sin mest älskade broder, hertig Fredrik Adolf, var hon föremål för moderns särskilda ömhet. Å sin sida egnade S. modern en uppoffrande kärlek, i synnerhet under hennes sista år efter brytningen med sonen Gustaf III. Öfverlefvande sina närmaste, fick hon se sin brorson afsatt och med sin familj landsförvisad. S. var mild och öfvade stor välgörenhet, men lefde under de sista åren i djup tillbakadragenhet. Enligt ständernas beslut 1818 öfvergick lustslottet Tullgarn, förut tillhörigt brodern Fredrik Adolf, efter hennes död till dåv. kronprinsen, sedermera konung Oskar I. Hennes palats i Stockholm, det af henne inköpta f. d. Torstensonska huset vid nuv. Gustaf Adolfs torg, som med allmänna medel ombyggts och iordningställts för hennes räkning, skulle med adpertinenser, enligt hennes testamente af 17 mars 1783, tillfalla den äldste Svea rikes arffurste, som näst efter kronprinsen egde rätt till kronan, och, om prins ej funnes, prinsessorna i tur och ordning samt eventuellt ytterst K. M:t och kronan. Palatset, kalladt Arffurstens palats (se d. o.), såldes 1902 med riksdagens bifall till staten för 2,250,000 kr. 1911 gaf riksdagen sitt bifall till, att äfven en adpertinens till palatset, en tomt (n:r 19 å Blasieholmen), där prinsessan haft sitt stall och som sedan 1905 hyrts af A.-b. Grand hotell, hvilket därå uppfört det nuv. Grand hotell royal, fick till bolaget försäljas för 2,264,000 kr. Vid båda försäljningarna fogades det villkoret att, om för influtna medel andra fastigheter inköptes, statsmedel ej finge användas för dessas reparation eller underhåll. Prinsessan Sofia Albertinas stiftelses angelägenheter handhas af en styrelse af 3 led. (två utsedda af konungen, en af K. M:t på Finansdepartementets föredragning).
3. S. Vilhelmina, Gustaf IV Adolfs dotter. Se Gustaf, sp. 684. 1. Fr.W. 2.(L. S.)
Sofia (da. Sofie), danska drottningar.
1. S., Valdemar I:s gemål, dotter till polska prinsessan Rikissa (se d. o. 1) i hennes andra gifte - efter sin förste makes, danske prinsen Magnus Nilssons, död - med en rysk furste, antingen Volodar af Minsk eller Vladimir af Halicz, f. omkr. 1140, d. 1198, trolofvades 1154 med och äktade, efter mordet på hennes halfbroder konung Knut Magnusson, 1157 Valdemar I. Hon var mycket vacker, men skildras i folkvisorna som elak och hämndgirig. Enligt dessa lät hon innebränna Valdemars älskarinna Tove i en badstuga och vållade hans syster liten Kirstens olycka, men ingenting häraf kan historiskt bevisas. Efter att ha blifvit änka 1182 gifte sig S. med landtgrefven Ludvig af Tühringen 1186, men han skickade henne snart hånfullt tillbaka till Danmark, där hon dog.
2. S., Fredrik Ls gemål, f. 1498, d. 1568, dotter af hertig Bogislav X af Pommern, förmäldes 1518, blef änka 1533 och dog på slottet i Kiel, där hon för det mesta brukade vistas.
3. S., Fredrik II:s gemål, f. 4 sept. 1557, d. 1631, dotter till hertig Ulrik af Mecklenburg och dotterdotter till den föregående, förmäldes 1572 med sin 23 år äldre kusin Fredrik II och tycks ha lefvat i ett mycket lyckligt äktenskap. På hennes uppmaning utgaf A. S. Vedel den första samlingen af danska folkvisor. Efter konungens död 1588 fick hon ej någon del i förmyndarrege-
Källa: Project Runeberg ·
