Sida 625
Steinbergh, Antonius von
Stein [stajn]. Hermann von, tysk general, f. 13 sept. 1854 i Wedderstedt i Sachsen, blef 1875 underlöjtnant vid fältartilleriet, anställdes 1889 i stora generalstaben och blef 1894 stabschef vid 34:e infanterifördelningen. 1896 blef S. major vid stora generalstaben, öfverstelöjtnant 1902 och öfverste 1905; från 1903 var han afdelningschef vid stora generalstaben. S. blef 1910 generalmajor och 1912 generallöjtnant och chef för 41:a infanterifördelningen samt adlades 1913. Vid Världskrigets början tjänstgjorde S. som generalkvartermästare och gjorde sig då bemärkt och populär genom den klara, koncisa och kraftiga formuleringen af tyska stora högkvarterets dagliga kommunikéer om krigshändelsernas förlopp. Okt. s. å. öfvergick S. till aktiv fronttjänst som chef för 14:e reservarmékåren. Han utmärkte sig sommaren och hösten 1916 under Sommeslaget genom den ihärdighet, hvarmed han mötte en öfverlägsen fiendes ständiga anlopp mot den af hans trupper försvarade frontdelen. Okt. s. å. utnämndes S. till preussisk krigsminister och visade sig som sådan vara en god organisatör och medryckande parlamentarisk debattör.
V. S--g.
Stein [stajn], Ludwig, tysk filosof, f. 1859 i Ungern, var professor i Bern 1891--1910. Hans ståndpunkt är en af Hume, Kant och Spencer påverkad evolutionistisk kriticism. Han har utgett en mängd filosofiska arbeten; märkligast torde vara hans bidrag till den filosofiska samhällsläran, särskildt Die soziale frage im lichte der philosophie (1897; 2:a uppl. 1903) och An der wende des jahrhunderts, versuch einer kulturphilosophie (1900). Kulturfilosofiens uppgift är att skildra kulturvärdena i deras utveckling och uppskatta deras betydelse för nutiden. Som naturväsen äro vi bundna, men som kulturväsen fria. I historien verka psykiska faktorer, hvilka såsom ett inre nödgande verka teleologiskt, ej med kausala lagar, men med mer eller mindre bestämda tendenser. Samhället är icke en organism, utan en organisation, som har sin grund i gemensamma viljetendenser. S. utger tidskr. "Archiv für geschichte der philosophie", "Archiv für systematische philosophie" och "Nord und süd".
S--e.
Stein, Henri, fransk historiker, f. 28 febr. 1862, anställdes vid nationalarkivet i Paris 1885 och blef afdelningschef (conservateur) där 1913. S. uppsatte 1897 tidskriften "Le bibliographe moderne, courrier international des archives et des bibliothèques", hvars redaktör han ännu är. Denna tidskrift har tillvunnit sig välförtjänt anseende inom de fack, som den representerar. S. blef 1901 led. af K. samf. för utg. af handskr. rör. Skandinaviens historia och är f. ö. led. af eller ordf. i en mängd lärda samfund i Frankrike och andra länder. Bland hans många tryckta skrifter torde följande vara af mera allmänt intresse: Les archives de l'histoire de France (1891), Manuel de bibliographie générale (1898), Bibliographie générale des cartulaires français ou relatifs à l'histoire de France (1907), Inventaire analytique des ordonnances enregistrées au Parlament de Paris jusqu'à la mort de Louis XII (1908) och Les architectes des cathédrales gothiques (1909). 1917 utgaf S. Notre frontière de l'est.
S. B--h
Steinach [sta'jn-], by i Sachsen-Meiningen, Tyskland, i ån Steinachs dal. 7,557 inv. (1910).
Steinamanger [sta'jn-; ung. Szombathely], stad i ungerska komitatet Vasvár (Eisenburg), vid österrikiska sydbanan och ungerska västbanan m. fl. järnvägar. 30,947 inv. (1910). Staden är säte för en rom.-katolsk biskop samt har teol. läroanstalt och gymnasium. Vacker katedral. S., som under romartiden hette Sabaria, var hufvudort i öfre Pannonien. 193 utropades Septimius Severus där till kejsare. Flera fornlämningar ha uppgräfts.
(J. F. N.)
Steinau [sta'jn-], S. an der Oder, kretsstad i preussiska reg.-omr. Breslau (Schlesien), vid Oder och järnvägarna Breslau--Glogau och Liegnitz--Kobylin. 5,183 inv. (1910). Lärarseminarium. Tillverkning af möbler, socker m. m. 11 okt. 1633 besegrade Wallenstein där en svensk-sachsisk styrka under von Thurn, som måste ge sig.
J. F. K.
Steinau [sta'jn-], Adam Heinrich von, grefve, sachsisk och polsk militär (födelseåret okändt), d. 1712 på sitt gods i Böhmen, var först i bajersk tjänst och deltog som brigadjär i kriget mot turkarna i Ungern 1685--88 samt i kriget mot fransmännen, då han, under hertig Karl af Lothringen, förde befäl vid belägringen af Mainz 1689. Sedermera trädde han i veneziansk tjänst och utmärkte sig särskildt under republikens krig mot Turkiet 1695. Följande år anställdes han vid den kejserliga armén, som under kurfursten af Sachsen (August den starke) opererade mot turkarna i Ungern. Som sachsisk och polsk fältmarskalk deltog han i Stora nordiska kriget, vann till en början (i juli 1700) med en hufvudsakligen af sachsare bestående här vid Jungfernhof nära Riga en framgång öfver general Vellingk, men blef sedermera själf slagen af Karl XII vid Düna (9 juli 1701), Klissov (9 juli 1702) och Pultusk (21 april 1703). Därefter gick han åter i veneziansk tjänst, men tog snart afsked.
H. J--dt.
Steinbach [sta'jn-], Erwin von. Se Erwin.
Steinbach [sta'jn-], Emil, österrikisk jurist och politiker, f. 11 juni 1846 i Wien, d. 26 maj 1907 i Purkersdorf utanför Wien, anställdes 1874 i österrikiska justitieministeriet, där han 1886 blef afdelningschef. Febr. 1891--nov. 1893 var han finansminister i Taaffes ministär och genomförde som sådan en statslånekonvertering. S. blef 1899 led. af herrehuset och vice president i högsta domstolen samt 1904 dess president. Bland hans skrifter märkas Die pflichten des besitzes (1887) och Die moral als schranke des rechtserwerbs und der rechtsausübung (1898). Jfr L. Wittmayer "Emil S. als sozialphilosoph" (i Schmollers "Jahrbuch für gesetzgebung etc.", 1907).
Steinberger [sta'jn-]. Se Rhenviner.
Steinbergh, Antonius von, grefve, krigare, f. i Tyskland (födelseåret okändt), d. (antagligen) 1678, son till svenske residenten i Braunschweig under Trettioåriga kriget Jakob Steinberg, studerade i Rostock till 1636, då han anträdde en utrikes studieresa, kom i början af 1640-talet i svensk hofoch krigstjänst och var 1645 kapten vid Lifgardet, hvars chef då var M. G. De la Gardie. 1646--48 ledsagade han som guvernör prins Adolf Johan af Pfalz-Zweibrücken (Karl Gustafs broder) på hans resa till Frankrike och synes de följande åren ha stått den pfalzgrefliga familjen i
Källa: Project Runeberg ·
