Sida 414
Spitzmüller, Alexander von
763
Spittler-Spitzmiiller
764
är denna dikt en af den samtida litteraturens egendomligaste företeelser. Sublim i sin själfständiga, personligt fantasifulla och energiskt genomförda konst, kan "Olympischer friihling" sägas vara rik på ädelt andligt patos och plastisk skönhet, i hvilken man skönjer en förening af helleniskt och schweiziskt. Språklig djärfhet, men äfven språkligt tvång utmärker formen, hög idealitet i den etiska åskådningen, stundom ej alldeles fri från trots på egen egendomlighet, och, framför allt, den lefvande, men i åtskilligt främmande och godtyckligt gestaltade mytvärld, dit händelserna äro förlagda, göra osannolikt, att den någonsin skall komma i åtnjutande af allmänynnest, liksom ett och annat hos S. otvetydigt vittnar om, att viljan trädt i ställe för inspirationen. Prosaromanen Imago (1906; 7,000 ex. 1911) innehåller i om-diktning hans egen själs- och utvecklingshistoria, Meine friihesten erlebnisse (1914) minnesbilder från hans barnaår. Landskapsskildring är Der Gotthard (1897). 1917 har annonserats ett nytt arbete af S., Der neffe des herrn Bezenval. - Mycket länge förbisedd, vardt S. sent omsider upptäckt i Tyskland, där en växande skara af litteraturbedömare och litteraturintresserade ifrigt framhöll hans betydenhet. Sedan han 1914 med föredraget Unser schweizer ståndpunkt och i det därpå följande ordskiftet än mer ställt sig sympatisk mot ententen, har en förändring kunnat märkas i hållningen mot honom i Tyskland. Se S:s egen framställning af sitt lif i "Kunstwart" (1908) samt F. Weingartner, "C. S." (1904), F. H. Hofmann, "C. S" (1912), C. Meissner, ' "C. S." (s. å.), A. Zelling, "C. S." (1914, i "Tijdspiegel"), R. Faesi, "C. S." (1915), och A. Steiger, "Spitte-lers sprachkunst" (s. å.). R-n B.
Spittler, Ludwig Timotheus, tysk historiker och statsman, f. 1752 i Stuttgart, d. 1810, blef professor i Göttingen 1779 i kyrkohistoria och 1782 i politisk historia. 1797 trädde han i wiirt-tembergsk statstjänst och blef 1806 minister. Som politisk historiker tog han intryck af Voltaire, som kyrkohistoriker af Semler och Lessing. Han författade bl. a. Grund-riss der geschichte der christlichen kirche (1782; många uppl.), Geschichte Wurttem-bergs (1783), Geschichte des flirstentums Hannover (1786), Geschichte der spanischen in-quisition (1788), Entwurf der geschichte der euro-päischen staaten (1793), Von der ehemaligen zins-barkeit der nordischen reiche an den römischen stuhl (1797) m. fl. Hans Sämtliche werke utgåfvos (af hans måg K. von Wächter-Spittler) i 15 bd 1827-37. Se G. Waitz, "Göttinger professoren" (1872), och E. Fueter, "Geschichte der neueren historiographie" (1911). HJ- H-t.
Spittler, Christian Friedrich, en af banbrytärna för 1800-talets kärleksverksamhet, f. 12 april 1782 i närheten af Pforzheim, Wurttem-
berg, d. 8 dec. 1867, omtalades 1808 som sekreterare i det s. k. Kristendomssällskapet (grundlagdt 1780) och var jämte Fr. Steinkopf och Ch. Gottlieb en af de drifvande krafterna vid bildandet af Baselmissionssällskapet 1815. 1820 var han verksam vid bildandet af Israels vänners förening och vid grundläggandet af räddningsanstalten för gossar i Beuggen. Under grekernas frihetskamp var han en af grundläg-garna af Föreningen för sedlig och religiös inverkan på grekerna, som hade till syfte att uppfostra grekiska gossebarn, som räddats ur turkiskt slafveri, och för detta ändamål i anslutning till uppfostringsanstalten i Beuggen upprättade det s. k. "grekiska hemmet" (1826- 32). Hans mest betydelsefulla gärning var upprättandet af Chrischona-anstalten utanför Basel för utbildning af lekmannaarbetare i den inre och yttre missionens tjänst, skriftspridare, kateketer, diakoner m. fl. Grundlagd 1840, blef den centrum för den s. k. pilgrimsmissionen, som utsände arbetare icke blott till Schweiz, Tyskland och Österrike, utan äfven till Amerika, Armenien och Palestina, där från 1847 upprättades ett s. k. "brödrahus" med ett par kristna arbetare, som dock senare anslöto sig till biskop Gobats mission. Med Jerusalem som utgångspunkt planerade S. och realiserade delvis en s. k. "Apostlaväg", som skulle omfatta 12 stationer, fram till Abessinien. S. var därjämte en bland grundläggarna af en döfstum-anstalt, ett hem för värnlösa kvinnor, ett hem för ålderstigna, "den frivilliga tvångsanstalten i Maienbtihl" (i närheten af Chrischona) för afsig-komna män; hans sista åtgärd var affattande af ett upprop till bildande af en förening i Strass-burg med syfte att taga ?>ig an de försummade vedhuggarna på Vogeserna. Biogr, af J. Kober (1887). _ A. K.
Spitzmiiller, Alexander von, österrikisk politiker och finansman, f. 12 juni 1862 i Wien, inträdde 1883 på ämbetsmannabanan inom finansförvaltningen i Nieder-österreich och fick mot 1880-talets slut anställning i österrikiska finansministeriet, där han snart blef en bland de för finanstekniska utredningar mest anlitade arbetskrafterna. Särskildt tog han framträdande del i utarbetandet af lagar om valutareglering och bankväsen samt i förarbetena till den af Körber och Koloman Szell dec. 1902 genomförda ekonomiska uppgörelsen (ausgleich) mellan Österrike och Ungern. S. var 1903-10 president för Österrikes "finanzlandesdirektion " och lämnade därpå statstjänsten för att öfvertaga ledningen af österrikiska kreditanstalten. Nov. 1915 utnämndes S. till handelsminister i grefve Sturgkhs ministär, afgick, då efter mordet på Stiirgkh E. v. Körber bildade ny ministär (l nov. 1916), och fick vid Kör-bers afgång (dec. 1916) i uppdrag att själf bilda ministär. Detta lyckades honom emellertid icke,
Källa: Project Runeberg ·
