Sida 389
Spik
713
Spik
714
rundt bo med en sidoöppning, hvari han förmår honan att afsätta sina ägg, och han bevakar samt försvarar boet med stor energi. Spiggarna lefva af fiskrom och fiskyngel och äro, enär de förekomma i stora stim, synnerligen skadliga för fisket. Hos oss förekomma tre arter: storspiggen, G. aculeatus (se fig.): kroppen hoptryckt, medelmåttigt långsträckt, kroppssidorna med tvärställda benplåtar, 3 fria taggar framför ryggfenan, längd 6-11 cm.; småspiggen, G. punyitius, 9-11 taggar framför ryggfenan, inga sidoplåtar, längd 4-5 cm.; tångspiggen 1. tångsnipan, G. spinachia (Spinachia vulgaris), 14 eller flera taggar framför ryggfenan, kroppen långsträckt, kantig, ej hoptryckt, nosen lång, stjärten smal och lång, längd till 18 cm. Denna art lefver uteslutande i hafvet, hvaremot de föregående finnas i både sött och salt vatten. Jfr S p i g g o l j a. L-e. Spik, af järn eller annan metall tillverkad ten, af sedd att drifvas igenom två (eller flera) föremål (t. ex. bräder) och sålunda fästa dem vid hvarandra eller att, inslagen i en vägg e. d., tjäna till att hänga föremål (kläder, taflor o. d.) på. Under medeltiden funnos särskilda skrån för tillverkning af spik. Gamla kända platser för spiksmide äro Schmalkalden i Tyskland och Birmingham i England. Efter tillverkningssättet brukar man skilja mellan smidd spik, klippspik, trådspik och gjuten spik. Smidd spik, numera sällan förekommande, tillverkas antingen för hand eller i maskin. I förra fallet utsmides det fyrkantiga ämnesjärnet öfver städet, med ansatsen för hufvudet formad mot städkanten, därefter afhugges ämnet Öfver en i städet insatt huggtand, och slutligen formas hufvudet i sänke, s. k. nageldorn, vanligen försedd med flera hål för olika groflekar. I senare fallet används antingen spikhammare eller spårvalsverk, det senare med periodiskt återkommande urtagningar i spåret för hufvudenas bildande (t. ex. för rälsspik). Spikhammaren är en liten stjärthammare (se Hammare 1) af 5-7 kg. vikt och med en hastighet af minst 300 slag i minuten. Den är vanligen försedd med korspen, d. v. s. att såväl hammarens pen som städet ha formen af ett T, så att smeden, som sitter framför hammaren, kan bekvämt såväl tvärräcka spikämnet på den ena sidoarmen som släta det på långpenen, äfvensom slutligen af klippa den färdig-smidda spiken på den andra sidoarmen, som för detta ändamål utgöres af en egg. Till spikhammaren hör äfven en nageldorn, fastsatt i stad-stocken och upptill försedd med ett hål, i hvilket handtlangaren, eller 'höfdaren" (eg. hufdåren), insätter den afhuggna spiken för att medelst några slag med en handhammare förse den med hufvud ("hufdning"). Den smidda spikens hufvudyta är antingen plan eller formad till en låg, fyrkantig pyramid. Smidd spik sorteras efter groflek och längd. Äldre, dock ännu använda benämningar på smidd spik äro: skeppsspik (gröfst), 12-30 cm.; golfspik, 9-11 cm.; enkel och dubbel läktspik, 7-9 cm.; brädspik, 5-7 cm.; enkel och dubbel låsspik, 2,5-4 cm.; skospik, klackspik m. fl. Modellspik ("hakspik") har det smala hufvudet försedt med hakformade utsprång åt båda hållen. K l i p p s p i k tillverkades redan 1800 af hamrad De minsta slagen benämnas nubb (se d. o.). -
plåt (af Guppy), sedan 1830 af valsad plåt. Denna klippes i remsor till en bredd, svarande mot spikens längd, hvarvid iakttages, att spikens längdriktning sammanfaller med plåtens valsriktning, i hvilken den har största styrkan och segheten. Spikämnena utklippas ur remsan till kilform, hvarannan med spetsen åt ena, hvarannan åt andra hållet,
12 345
Fig. 1. Klippspik af olika former.
hvarigenom intet affall uppkommer (fig. 1). Ämnena utglödgas, och hufvudena utformas i kallt tillstånd, de smärre med hammare i nageldorn, de större med hejare eller slagpress, hvarjämte skaftet närmast hufvudet pressas rundt. Plåtämnets tjocklek växlar mellan l och 8 mm. alltefter spikens längd, som kan växla mellan 2 och 17 cm. Enligt amerikansk metod framställes klippspik sålunda, att plåtremsan i en klippningsprocedur sönderdelas i flera parallellt liggande spikar, hvilka alla vid nästa klipp afskiljas vinkelrätt mot längdriktningen
Fig. 2. Amerikansk klippspik.
(fig. 2). Den klippta spikens olägenheter äro, att kanterna äro råa, att spetsarna ej äro fullt skarpa och att hufvudena ofta bli sköra genom kallstuk-ningen. Grof klippspik med 125 mm. och större längd går i handeln under benämningen ekspik, och klenare af samma längder kallas juruspik. -
Fig. 3. Trådstiftmaskin.
Trådspik, trådstift, parisstift (Phi-lippe i Paris 1832) tillverkas af hårddragen (ej
Källa: Project Runeberg ·
