Sida 55
48
eljest öfverallt inom ifrågavarande områden påfallande bristen på hafslager från nämnda tid ett kraftigt stöd för den åsikten, att dessa trakter under sagda tid legat höjda öfver hafsytan. Detta gäller antagligen äfven Östersjön och den 600 meter djupa norska rännan i Skagerack, enär man bland de massor af block, hvilka landisen från bottnen af dessa baf medsläpat till länderna söder om desamma, aldrig träffat några pliocena bildningar.
Att området vid istidens början fortfarande legat högre än i våra dagar, antydes också af följande förhållanden. Den under istidens aflagringar belägna berggrunden, som före deras afsättning legat blottad, träffas numera på stora sträckor i så väl Skåne och Danmark som Nederländerna och Nordtyskland, så långt in i landet som förbi Berlin, på ett djup af ända till mer än ett hundratal meter under hafsytan. Detta oaktadt äro de i dessa trakter vid istidens början afsatta bildningarna ingalunda hafslager utan tvärt om tydligen afsatta ur sött vatten. Häraf synes framgå, att ifrågavarande trakter så väl som angränsande delar af Östersjön och Nordsjön vid sagda tid legat upplyftade ofvan hafsytan.
Så väl denna omständighet som den olika och med aftagande ålder alltmera inskränkta utbredningen af hafslager från tertiäHidens skilda afdelningar samt den landskulptur, hvilken under periodens slut i flera fall säkert och i andra sannolikt blifvit utmejslad ur de äldre af dessa lager, antyda sålunda, att de områden, som vid istidens inträde nedisades, dessförinnan intagit ett högt läge.
Men därjämte finnas omständigheter af helt annat slag, som äfven tala ett liknande språk. Man kan nämligen af lutningsförhållandena hos ytan på nutida landismassor erhålla en antydan om till hvilken höjd de centrala delarna af det forna nordeuropeiska istäcket torde hafva nått.
Genom de bekanta forskningsfärder, som företagits in öfver den väldiga isöken, som ännu i våra dagar öfvertäcke r Grönland, känna vi sålunda åtskilligt angående ytans lutning uppe på denna, i stort sedt särdeles regelbundna isplatå.
Å taflan 1 återgifves en karta öfver Grönlands nutida nedisning, och här äro äfven de viktigaste färderna på landisen utmärkta. Enligt uppgifterna från dessa har på samma karta ett försök gjorts att för den bäst kända delen af landet uppdraga höjdkurvor genom de punkter på isen, som ligga jämna tusental meter öfver hafvet samt att likaledes antyda det sannolika läget af isplatåns högsta del eller isdelaren. Denna låg, där den af Nansen öfverskreds, ungefär 2 700 meter öfver hafvet eller omkring ett hundratal meter högre än Galdhöpiggen, Skandinaviens högsta fjälltopp. Om man nu tänker
Källa: Internet Archive ·
