Tillbaka Read Runeberg

Om Skandinaviens geografiska utveckling efter istiden af Gerard de Geer

Originalsida 59
Originalsida 59
Originalsida 58
Originalsida 59
58–59

Sida 59

52

blifvit förflyttade frå»i de punkter, där en gång djuren lefvat. Allra märkligast är det mammutfynd, som blifvit gjordt i Norge ända uppe i Dovrsflällen, nära själfva härden för nedisningarna. Om äfven detta djur hitkommit under interglacial tid, är det uppenbart, att landisen därvid måste hafva varit nästan helt och hållet bortsmält.

Härpå tyda för öfrigt nog också i själfva verket andra förhållanden. På en hel mängd punkter utmed sydligaste delen af Östersjön, från Slesvig-Holste n till Weichsel-dalen, har man nämligen funnit talrika skal efter snäckor och musslor, hvilka kräfva ungefär samma klimat som det nuvarande och hvilka träflfats dels i lager, som tydligen bildats på en forntida hafsbotten men sedermera blifvit höjda, dels i bottenmoräner, som efter hand framförts öfver nämnda lager och i sin massa upptagit delar af desamma. Dessa lämningar från ett forntida haf synas visa, att under ett interglacialt skede från sydöstra hörnet af Nordsjön sträckte sig en tämligen öppen vik med salt hafsvatten så långt mot öster som ända förbi Weichsels mynning. En närmare granskning af de olika arter skaldjur, som här påträffats, visar, att de ganska nära motsvara dem, hvilka finnas i den nuvarande Nordsjön eller Kattegatt och af hvilka många äro så ömtåliga för kyla, att de med säkerhet ej skulle kunnat uthärda arktiska förhållanden eller ett klimat, som möjliggjort tillvaron af landismassor i våra trakter.

Därjämte har man i norra Ryssland, sydost om Hvita hafvet, ända ned mot sextionde breddgraden samt äfven öster om Timanbergen träffat vidt utbredda hafslager, som likaledes innehålla lämningar af djurarter, hvilka närmast öfverensstämma med dem, som i våra dagar lefva i angränsande haf och ingalunda tyda på något för stora nedisningar lämpadt klimat. Som dessa hafslager hvila på berghällar, hvilka afslipats och repats under den stora nedisningen, men därjämte täckas af lager innehållande lämningar af mammut, är det antagligt, att de bildats under interglacial tid. Detsamma gäller nog äfven till stor del om de förut omtalade aralokaspiska lagren, hvilkas nordvästra gräns synes å kartan öfver den stora nedisningen. Emellertid har det sista istäcket ej nått fram öfver något af dessa bägge områden, hvarför man ofvanpå deras interglaciala bildningar tydligen ej kan vänta att finna moränbäddar. Detsamma gäller vissa i Holland förekommande, mäktiga hafslager med djurlämningar, hvilka tyda på ett klimat, snarlikt det nuvarande och hvilka mer än väl kunna förskrifva sig från interglacialtiden, ehuru de ej ligga inom området för den sista nedisningens moräner, och det därför ej direkt kunnat afgöras, om de äro äldre än dessa eller i annat fall af betydligt senare ursprung.

Källa: Internet Archive ·