Sida 61
54
trädde i Europa. De äldsta spåren efter hennes härvaro utgöras af groft tillslagna stenredskap, hvilka inom västra och mellersta Europa träffats i gamla fiodlager tillsammans med ben efter olika slag af djur, bland andra ullhårig noshörning och mammut, hvarför man ofta kallat detta skede för mammuttiden.
Ett af de senaste fynden från denna tid, vid Brtinn i Österrike, är af särskildt intresse, då man här i fullkomligt orubbade lager jämte delvis af människohand bearbetade lämningar af nyssnämnda djurarter träffat delar af ett människoskelett med nedtryckt hufvudskålsform och stora ögonbrynsbågar. Då härtill kommer det något tidigare gjorda, uppseendeväckande fyndet af ett par liknande skelett i Belgien, lär det väl nu ej längre såsom förut, då blott enstaka sådana fynd voro kända, kunna betviflas, att under ett tidigt skede af istiden och samtidigt med mammuten inom Europa funnits en människoras, som äfven till sin benbyggnad stått betydligt under nutidens lägst stående raser.
Till ett något yngre skede har man hänfört en del liknande fynd, som anträffats i vissa grottor, hvilka tjänat människan till bostad och om hvilkas besittning hon haft att täfla med lejon, björnar och hyenor, som äfven hade sitt tillhåll i sådana. Under denna tid hade mammuten blifvit sällsyntare, och människan synes i främsta rummet hafva lefvat af jakt på vildhäst och uroxe. Ännu yngre anses de grottfynd vara, hvilka jämte något bättre tillhuggna flintvapen uppvisa massor af ben och horn efter ren samt äfven af sådana förfärdigade redskap, stundom försedda med utskurna djurbilder, som likna dem, med hvilka vilda folk ännu i våra dagar pryda sina redskap. Detta skede hafva flera forskare kallat rentiden, och det är kanske ej omöjligt, att den klimatförsämring, som angifves af renens starkt ökade talrikhet, en gång skall befinnas motsvara den sista nedisningen.
Såsom nyss nämndes, känner man dock ännu för litet om den närmare utvecklingsgången af de olika geologiska skedena under denna tid för att till dem kunna anknyta dessa märkliga lämningar efter våra äldsta förfäder i Europa.
Men det är endast genom en närmare kunskap om nämnda skeden som vi kunna hoppas att erhålla en bestämdare tidsindelning samt därigenom äfven mera klarhet och reda inom denna tidiga del af vårt släktes historia. En sådan kunskap kan dock svårligen vinnas i andra trakter än i dem, som tidtals varit nedisade och där i följd häraf vidsträckta moränbäddar efterlämnats. Det finnes nämligen från dessa tider knappast några andra för oss tillgängliga bildningar, hvilka hafva så stor och sammanhängande utbredning
Källa: Internet Archive ·
