Sida 114
VI.
Kan månen under tidernas lopp sammanstöta med jorden?
På besvarandet af denna fråga skola vi här inlåta oss endast i det fall att följande tillägg vidfogas densamma: »enligt hvad vi nu veta om hans bana.»
En sådan katastrof kunde inträffa blott i det fall, att månens bana omkring jorden blefve allt mindre. Härvid bör först bemärkas, att en sådan förminskning af månbanans diameter ej kan inträffa plötsligt utan måste betingas af banans nuvarande förhållanden.
Denna banans förminskning skulle först göra sig förnimbar derigenom att månen löpte allt fortare, d. v. s. tillryggalade på samma tid en allt större väglängd1. Nu har det visserligen redan visat sig, att dess väg hvarje århundrade i någon obetydlig mån förkortas, hvad som afgjordt tyder på ett småningom försiggående närmande. Denna upptäckt föreskrifver sig från år 1693 och härrör liksom så många andra från engelsmannen Hallen. Denne astronom jemförde nämligen kaldeernas förmörkelser, iakttagna i Babylon2, grekernas i
1 Hvarje himlakropps omloppstid omkring sin centralkropp är nämligen på det innerligaste förbunden med dess medelaf stånd från densamma; ju mindre afståndet är, desto kortare är omloppstiden och tvärt om.
2 PtolomceuSj grekisk-egyptisk astronom i förra hälften af 2 århundradet 'efter Kristus, lemnar oss underrättelser om månförmörkelser, hvilka iakttagits i Babylon mellan 721 och 382 före Kristus. Början, medlet och storleken af förmörkelsen angifves.
