Sida 3
FÖRORD.
Med stolthet måste i vår tid hvarje tänkande menniska känna sig uppfyld, när hon skådar tillbaka mot sitt slägtes förflutna och mäter det afstånd, som skiljer forna tiders åskådningar från nutidens. Och dock öfvergår denna stolthet till blygsel, så snart man tänker på, hvilken oerhörd möda det kostat att bringa menskligheten upp till dess nuvarande ståndpunkt, hvilka strider det fordrats mot mörkrets makter, hvilka menniskooffer på ljusets altar! Och till denna blygsel sluter sig farhågan för ett återvändande af dessa bedröfliga tider, då man ser, hurusom den stora mängden ännu i dag är hvarje ögonblick färdig att återfalla i sin gamla vidskepelse och att utbyta upplysningens så dyrt förvärfvade goda mot en otyglad fantasis orimliga hugskott. Eller tyder det ej på ett sådant återfall, när vid solförmörkelser, jordbäfningar, kometapparitioner o. s. v. de sällsammaste rykten kunna komma i omlopp bland civiliserade menniskor, ja, när dylika naturföreteelser mångenstädes till och med framkalla oroligheter, upplopp och afbrott i menniskornas vanliga bestyr? Vi hafva ju under den allra senaste tiden haft exempel på en lättrogenhet, som påminner om tillståndet för 1,000 år sedan! Under dagarne
