Sida 373
XVI.
E pur si muove.
På verldsutställningen i Wien år 1873 hade Portugal, det lilla land, »om hvilket man minst talar», först fullbordat sin toalett och öppnade sålunda, åtminstone till tiden, den stora årsmarknad, som ersätter de så småningom försvinnande messorna, med ett »E pur si muove». Och hur skulle man äfven bättre kunnat begynna nationernas allvarliga täflingskamp, än med det bevingade ord, som -- ehuru mer än en gång historiskt betvifladt -- dock ostridigt är vordet typiskt för alla folk på jordklotet och som i alla tider skall prunka som banérdevis öfver allt, der man bär fanan högt i kampen mot ihärdiga fiender till den i naturen uppenbarade sanningen.
»Och ändå rör hon sig!» så ropar en liten pendel vid ingången till den portugisiska afdelningen emot oss, en oansenlig tingest, på hvilken man sannerligen ej kan se dess »verldsrörande» betydelse. Ty med samma rätt som Maupertius efter gradmätningen i Lappland, genom hvilken han var den förste som direkt bevisat jordens afplattning, kunde under sin bild sätta de stolta orden: »J’ai comprimé la terre -- Jag har sammantryckt jorden» -- med samma rätt kunna vi säga om pendeln -- som först lemnat oss direkta bevis för jordens dagliga rotation -- den har satt jorden, vår verld, i rörelse.
Men icke blott vår verld utan hela verlden, universum, har för sin lagbundna rörelse och derigenom sin existens -- ty utan rörelse intet kosmos -- att tacka denna hemlighetsfulla
